Tre experter om KyrkA:s kriskommunikation

Varg Gyllander, Lotta Delve, Claes Wallenius. Foto: Minna Ridderstolpe, Pressbild, Julia Lindholm

Illvilliga och falska angrepp i syfte att skada. En intern maktkamp.

Så har Kyrkans akademikerförbunds ledning beskrivit orsaken till de senaste månadernas stormar.

Vad tycker experterna om krishanteringen?

Uppdaterad

– Generellt så handlar det om att möta visselblåsning med öppenhet. Med mer öppenhet skapas mer tillit i kommunikationen både internt och externt, säger Lotta Delve, professor vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.

Att lägga locket på har oftast varit en dålig strategi. Mediegranskningen har i liknande fall lett till att organisationen har tvingats kommunicera bättre internt kring sina kärnvärden och att detta blir känt både inom och utanför den egna verksamheten.

Varg Gyllander är tills nyligen presschef på Stockholmspolisen, författare och mångårig expert på krishantering.

Han berättar att han ”känner väl igen scenariot” när det gäller turerna kring Kyrkans akademikerförbund.

– Kommer det kritik inifrån, från en eller flera medarbetare, och det då är en verksamhet som är finansierad av andra, då kommer krisen garanterat och snabbt som en löpeld.

– Media tycker om den här typen av dramaturgi. Och det är någon som driver caset inifrån då vet jag att jag får kris av något slag.

Vad är då rätt strategi enligt Varg Gyllander?

Han ger några exempel:

För det första handlar det om att ”säkerställa den objektiva sanningen”. När kritik framförs innehåller den nästan alltid en del sanning. Då gäller det för ledningen att ta tiden till att utreda vad som faktiskt är sant eller inte sant i objektiv mening.

– Sedan ska man stå för det, säger han.

För det andra bör organisationen ha upparbetade kanaler för att kommunicera sin version – exempelvis på sociala medier och på den egna sajten.

– Då når man ut snabbt, säger Varg Gyllander.

– Men det bästa sättet att hantera en kris på är alltid att i grunden ha en sund organisation.  Har man förtroende uppifrån och ner står man enade i en kris. Jag kallar det pixelmetoden, att använda hela organisationens förmåga att kommunicera i en kris.

En tredje sak Gyllander nämner är ”total ödmjukhet”. Med det menar han inte undfallenhet, utan att erkänna att det kan finnas sådant som är fel.

– Om man ställer sig lite på den svagares sida, då får man bort udden av kritiken.

Kyrkans akademikerförbund har kommunicerat att alla anklagelser är fel; att det dels handlar om en enskild medarbetares medvetna sabotage mot förbundet och dels att det handlar om en intern maktkamp. Hur ser du på hur de hanterat krisen?

– Jag uppfattar det som att de inte har varit benägna att ta till sig av kritiken. Om det kommer kritik inifrån är det rent generellt så att man hamnar i ett mycket svårt läge kommunikativt.

Varför?

– Därför att alla andra är på den svagares sida. Därför gäller det att vara snabb, ärlig och öppen. Men man ska inte backa eller pudla om man inte har gjort något fel.

– Det är själva ödmjukhetsfaktorn. Polisen hamnar ständigt i mindre kriser. Då svarar vi alltid: ”Det kan finnas något i detta, vi får se vad vi kan göra. ” Jag kallar det för judometoden, att minska den negativa energin genom att förstå och bejaka resonemangen. Då försvinner aggressionen och det blir lättare att få ut sina budskap.

Det är inte ovanligt att organisationer har missnöjda medarbetare, menar Varg Gyllander. Detta går att hantera internt, men aldrig i det offentliga.

– Media kommer aldrig att gå över till andra sidan.

Vad är ditt råd?

– Slå aldrig tillbaka mot någon eller några.  Peka aldrig ut någon som den onda. Ger er aldrig på budbäraren.

När det gäller det som framkommit vad gäller dyra vinnotor, hotellnätter och festkvällar – hur ska sådant hanteras?

– Gör inte något som är felaktigt. Så enkelt är det. När det gäller sådant som handlar om pengar renderar det alltid granskning.

Ledarskapsexperten Claes Wallenius, docent i psykologi vid Försvarshögskolan, konstaterar att Kyrkans akademikerförbund inte är en del av Svenska kyrkan. Men eftersom de organiserar främst präster, diakoner och pedagoger inom kyrkan delar de samma värdegrund.

– De drar alltså med sig yrkeskårerna i fallet och i någon mening kyrkan också. Därför bör de snarare ha högre än lägre ambitioner än fackförbund i allmänhet.

– Och hur säger kyrkan att man ska hantera konflikter? Att vända andra kinden till.