Tre kortrecensioner: kyrkohistoria, moln i konsten och söndagsläsning

Caroline Krook gör kyrkohistoria till lustläsning. Elisabet Haglund spanar på moln i konsten. Och Gunnar Sjöberg skriver om söndagarna till bilder av Lars Segerstedt.

Kortrecensioner av Brita Häll. 

 

Kyrkohistoria som är rolig att läsa
Caroline Krook. Foto: Johannes Frandsen

Som exilnorrlänning är mina Stockholms­rötter efter snart 35 år djupa. Det är något som går upp för mig under läsningen av Caroline Krooks bok Från stor stad till storstad.

Caroline Krook har, berättar hon i inledningen, skrivit den bok hon skulle ha velat funnits under hennes tid som Stockholms biskop. En bok som berättar historien om Stockholms stift och som passar att ge till nyvigda präster och diakoner och andra intresserade.

Det är berättelsen om idéer och människor i Svenska kyrkan, om institutioner och rörelser som kommit och gått. För den som redan känner till mycket blir boken en hjälp att se sammanhang och utvecklingslinjer.

För den som ingenting vet är boken pedagogisk och upplysande. Dessutom så lättillgängligt skriven att den skulle fungera som lärobok för gymnasieelever.

Caroline Krook har öga för människor och lyfter generöst fram många namngivna kvinnor och män som betydelsefulla för kyrkan. Men fromhetsriktningar och församlingar med olika ideologisk profil speglar hon utan att sätta plus- eller minusbetyg.

En av bokens förtjänster är att den får en enskild läsare att känna sig som en del i den lokala kyrkohistorien. En annan att den är väldigt rolig att läsa.

Bokfakta: Från stor stad till storstad - Stockholms stift igår och idag av Caroline Krook (Verbum)

 

En liten pärla om moln i konsten
Elisabet Haglund från 2007 då hon var chef för Skissernas museum i Lund. Foto: Lars Brundin/Sydsvenskan/TT

Molnen är perfekta sinnebilder för fantasi, drömmar och längtan. De är fysiska formationer men samtidigt eteriska, förändras snabbt och kan uttrycka både harmoni och hot.

Konsthistorikern Elisabet Haglund bestämde sig redan som 24-årig student för att skriva om molnen i konsten. Nu finns boken, som är en riktig pärla för alla som är det minsta konstintresserade.

Elisabet Haglund har djupa insikter i molnens religiösa laddning. Hon skriver om hur molnens gränsöverskridande karaktär väcker förhoppningar om att de kan förena himmel och jord. Hon citerar Teresa av Ávila och visar på sambandet mellan molnen, konsten och de kristna mystikerna.

Den äldre kyrkokonsten bjuder förstås på många versioner av moln, som hos renässanskonstnärerna Giotto och Fra Angelico.

Giotto låter Kristus flyga till himlen på ett diagonalt streckformat moln, inte olikt ett flygplan. Fra Angelico målar Jesus och Maria på en stadig molnbänk och Jesu dop under ett rosformat moln som bildar skydd för Andens duva.

William Turner, som dog 1850, lyfts fram som både exceptionell och tidstypisk med sitt konstnärskap ”i molnens tjänst”. Även Turner spanade bland molnen efter Gud och det mystika.

I Elisabet Haglunds rikt illustrerade lilla bok ryms även molnen hos Kalle Anka och moderna konstnärer som Karin Mamma Andersson och Bernhardt Smilde.

Bokfakta: Moln i konsten av Elisabet Haglund (Themis).

 

Vardaglig tro och en mycket stark tillit
Lars Segerstedt och Gunnar Sjöberg. Foto: Eva-Stina Sjöberg

Andaktslitteratur har med tid att göra. Böckerna brukar innehålla böner för olika tider på dygnet, en andakt eller betraktelse per dag eller en för varje söndag i kyrko­året.

Det andliga livet behöver förankras i tidens rytm, och därmed i människokroppens rutiner, för att inte bli för vagt och abstrakt.

En annan rutin som satt sig i många människokroppar är att gå in på Facebook. Och givetvis har andakterna följt med dit, antingen som skrivna tankar eller som livesända gudstjänster.

Nätprästen Charlotte Frycklund skriver dag för dag tematiskt på sin Facebooksida, vilket i höstas utvecklades vidare i bokform till 101 samtal med Bibelns kvinnor (Argument) Nu har även prästerna Gunnar Sjöberg och Lars Segerstedt gett ut en bok med sina söndagstankar på Facebook.

Om jag skulle predika idag följer kyrkoåret i bild och text. Sjöberg står för texten och Segerstedt för bilderna. Det är korta texter i samtalston.

När Gunnar Sjöberg berättar om vad han skulle predika i dag i stället för att uttryckligen predika, blir tilltalet personligt och avspänt. Någon minnesbild kommer för honom. Han tänker på en psalm som skulle passa för dagen.

Lars Segerstedt jobbar med starka färger och kombinerar ibland ord och text i sina bilder. Det finns ofta en glimt av humor i målningarna, som böljar mellan det abstrakta och naivistiska.

Tillsammans har de gjort en bok som utstrålar vardagligt tillämpad tro och en mycket stark tillit.

Bokfakta: Om jag skulle predika idag med text av Gunnar Sjöberg och bilder av Lars Segerstedt (Ordfirman)

Brita Häll