Turister sliter på domkyrkor

Så många besökare har domkyrkorna tillsammans på ett år. Nu lägger församlingarna upp strategin för hur de ska få andra aktörer att hjälpa till att dra det ekonomiska lasset för turismen.

Rent ekonomiskt är turismen långt ifrån någon lysande affär för församlingarna. Inkomster kommer huvudsakligen från bokbord, avgifter för guidningar, och gärna en myntautomat till toaletterna. Flera domkyrkoförsamlingar har inrättat besökscentrum eller museum, och särskilda publikarrangemang kan man ta extra betalt för. Slutresultatet blir ändå ett klart minus.

Ingen inkomstkälla
– Vi ser inte varje besökare som en inkomstkälla. Om man börjar göra det, tycker jag att man ska stänga kyrkan för besökare, säger domprost Peter Lundborg i Linköping.

Kyrkans Tidning har talat med representanter för merparten av de domkyrkor som lockar flest turister. Till dem räknas i dessa sammanhang också klosterkyrkorna i Varnhem och Vadstena.

Kyrkans vistelsebegrepp lägger ett ansvar på församlingarna för alla som vistas inom dess gränser. Det tar varken hänsyn till turistströmmar eller församlingsstorlek, påpekar flera från församlingarna.

Tio medeltida kyrkor
Skara pastorat rymmer tio medeltida kyrkor, bland dem domkyrkan och Varnhems klosterkyrka. Kraven på kyrkorenoveringar och underhåll snarast ökar med turisttillströmningen.

– Vårt pastorat har minskande resurser och kyrkobyggnaderna är ett jätteproblem, säger domprost Anders Alberius. För Varnhems församling med 950 medlemmar är det fullständigt omöjligt att bekosta kyrkan själv.

Hur mycket turisterna kostar är svårt att beräkna, men Varnhems kyrkogårdsförvaltning bud­geterade i fjol 546 000 kronor extra för skötsel av klosterområdet, jämfört med vad en vanlig kyrkogård skulle kosta.
Varnhems klosterstad och Storkyrkan i Stockholm är de enda kyrkor i landet som tar inträde. Men det är gratis söndagar, vid gudstjänster och hela vintersäsongen, påpekar domprost Åke Bonnier.

Får gå in gratis
– Och om någon säger ”jag vill gå in och tända ett ljus” får de också gå in gratis, påpekar han.

En stor kostnad för domkyrkorna är personalen. Generösa öppettider och ett mer livaktigt gudstjänst- och konsertliv kräver mycket personal, trots att flera av församlingarna också har en kår av oavlönade frivilliga som arbetar i domkyrkan sommartid.

I Lunds domkyrka firas drygt tjugo gudstjänster i veckan.

– Men även när det inte är gudstjänst ska besökare upptäcka att ”där möter jag Gud”, säger domprost Håkan E Wilhelmsson.

Undviker turistskyltar
Han pekar på många signaler som talar om att domkyrkan är ett gudstjänstrum, inte museum: ett sidokapell är avskilt för egen andakt, ljus är tända på många håll i kyrkan, man undviker skyltar med turistinformation, och om föremål i kyrkan har informationstext berättar den inte historiska årtal utan hur föremålet används i gudstjänsten och församlingens präster uppmuntras att finnas till hands i kyrkan.

Många turister betyder risk för slitage på antikvariska föremål. Alla församlingsrepresentanter understryker att kyrkobyggnaderna ska vara öppna och tillgängliga, men slussar också besökarna förbi de känsligaste inventarierna.

Det krävs också mer personal för att städa och hålla toaletterna snygga.

– Men vi säger till guiderna att de behöver ju inte berätta att det finns toaletter i kyrkan, säger Mats Hermansson.

Både turistmål och gudstjänstrum
Flera av dem som Kyrkans Tidning talat med understryker att det inte finns någon motsättning mellan domkyrkan som turistmål och som gudstjänstrum.

– Vi måste jobba med det, säger Anders Alberius. Besökare känner med detsamma om det finns liv, omsorg, andlighet, om kyrkan är ett rum för tillbedjan.

Domkyrkokaplan Lars Åstrand i Uppsala domkyrka tycker inte att turisterna stör församlingslivet.

– Jag vill inte se dem som något tärande eller besvärligt, säger han. De är en av domkyrkans allra viktigaste uppgifter och det blir lätt fel om man försöker dra en gräns mellan turister och gudstjänstfirare. För alla som kommer till kyrkan är kyrkorummet väldigt betydelsefullt.

Stiftsbidrag räcker inte
Domkyrkorna får särskilda bidrag från stiften på mellan 400 000 och 3 miljoner kronor, en kompensation bland annat för stiftsarrangemang i domkyrkorna. Vissa stift bekostar också någon tjänst i domkyrkoförsamlingen. Det förslår ändå inte.

– Ekonomin är ett stort problem för oss, främst för att vi har så litet befolkningsunderlag – vi är en fattig församling, säger Åke Bonnier i Stockholm. Så fort vi kommer på något spännande att göra i kyrkan funderar vi på hur vi ska kunna hitta externa finansiärer.

Grundfrågan från domkyrkoförsamlingarna är om det är rimligt att den lokala församlingen bär kostnaderna för domkyrkan i stort sett själv, trots att den kan ses som en angelägenhet för både stiftet och landet.

– Man kan dra det till sin spets och säga att Uppsala domkyrkoförsamling inte behöver domkyrkan, säger Lars Åstrand.

Nätverksmöte om domkyrkor
Vid ett nätverksmöte nyligen träffades representanter för dom­kyrkoförsamlingarna och diskuterade hur man ska arbeta för att Svenska kyrkan på olika nivå tar ett gemensamt ansvar för sina domkyrkor. Exempelvis Stockholms domkyrkoförsamling för samtal med sitt stift om det.

– Vi måste hitta någon form för ett större ekonomiskt underlag, om kyrkan ska kunna fortsätta att fungera, säger Åke Bonnier.
– Det vore önskvärt om man fann en särskild form för det, säg­er Lars Åstrand.

En motivering är att domkyrkor­na är Svenska kyrkans ansikte utåt.