Unik utgrävning

Ylva Bäckström, osteolog och projektledare, tar emot i blåställ och leriga kängor tillsammans med arkeologkollegerna som slagit sig ned för kaffepaus vid baracken vid utgrävningsområdet.
En hel del vet man om silverutvinningen som hade sin glansperiod på 1500 och 1600-talen men lite om de levnadsvillkor som människor levde under i gruvsamhället. Och det är det som man nu håller på att ta reda på mer om. Vad gruvarbetarna och deras familjer åt, vilka sjukdomar, tungmetallförgiftningar och förslitningsskador de fick av det hårda arbetet. Genom att studera skelett, som är osteologernas specialistområde, kan man få en hel del information.

– De historiska källorna (det som skrivits ned) ger en översiktlig bild men jag vill veta mer specifikt hur människorna hade det. Det är lätt att ha förutfattade meningar, att de som jobbade i gruvan hade det sämre än bönderna till exempel. Men det är inte självklart. Kronan hade ju ett intresse av att deras arbetare skulle vara i någorlunda god kondition för gruvarbetet och en del av lönen betalades ut i mat. Ett missväxtår kanske drabbade bönderna värre än gruvarbetarna, till exempel.

Gruvbyn var bygdens centrum, innan Sala fick sina stadsprivilegier i början av 1600-talet och stadskärnan förlades på annan plats. Byn bildade en församling med egen kyrka eller kapell, vilket av alternativen vet man inte säkert. Men människor verkar ha begravts inne i det som en gång varit byggnaden, vilket tyder på att det rör sig om en kyrka. Man begravde inte människor i kapell, säger Ylva Bäckström.
När det gäller kyrkogården är den mest slående upptäckten att det förekommit olika begravningsskick, en del människor har man lagt ner betydligt mer omsorg på att begrava än andra.