Ännu finns tid att rädda konfirmandarbetet

konfirmation

Illustration: Mikael M Johansson 

Svenska kyrkan borde ha spelat de konfirmandpedagogiska korten annorlunda, men fortfarande finns tid att göra något åt saken, skriver Jonas Eek.

Härlig är jorden brukar avsluta konfirmationsmässan på det treveckorsläger där jag inleder mina somrar. Det passar bra, för jorden är härlig i skiftet mellan juni och juli. Ändå är det en annan psalmrad som särskilt stannar kvar: ”släkten följa släktens gång.” Orden stämmer verkligen i det här fallet.

För min personliga del startades det här lägret av mina föräldrar, sedan ett drygt kvartssekel ansvarar jag själv för det och för ett par år sedan började mina egna barn som ungdomsledare. Men orden är giltiga också för flera av konfirmanderna och deras familjer. Konfirmandlägret är för många en angelägenhet som delas av familjer, vänner och olika generationer.

Om man zoomar ut och ser den större bilden tycks däremot inte släkten längre självklart följa tidigare släkten. Över tid har betydande förändringar ägt rum. När jag föddes (1970) konfirmerades 81 procent av landets 15-åringar. När jag själv gick och läste (1984) var andelen 70 procent av årskullen. När min dotter konfirmerades förra sommaren (2022) var det ett minoritetsval som knappt 18 procent av landets 15-åringar gjorde, vilket motsvarar 33 procent av de kyrkotillhöriga 15-åringarna.

Tydliggör delar av Svenska kyrkans utmaning

Konfirmandverksamhetens negativa utveckling är dramatisk och tydliggör delar av Svenska kyrkans utmaning. Hur kan kyrkan möta denna problematik?

För drygt tio år sedan deltog jag på en konferens om europeisk konfirmandforskning. En finsk forskare föreläste om den finska kyrkans vägval. Han menade att man i Finland ligger en generation efter Sverige i fråga om sekularisering. Medan ”Sverige vaknade för sent” kunde finländarna se vad som skedde här och hade själva tid att ställa om och förnya verksamheten. En konsekvens blev att ­satsa stora resurser på att bygga ut en ­omfattande ­lägerverksamhet och ett arbete med unga ­konfirmandledare.

Hans föredrag aktualiserades när Kyrkans Tidning nyligen rapporterade om konfirmandstati­stiken i Finland. Där konfirmeras alltjämt nästan 75 procent av landets 15-åringar, vilket motsvarar 91 procent av de kyrkotillhöriga. Handläggaren som intervjuades, Janne Kippola, förklarade de höga siffrorna med satsningen på läger. Han var i mångt och mycket ett eko av forskaren jag tidigare mött. Kippola berättade att man noga följer – och vill undvika – utvecklingen i Sverige: ”Vi ser det inte som att Svenska kyrkan gjort misstag […] Men det klart att vi är oroade för att det kan bli större tapp här också.”

Frågan är om det där sista ändå inte var ett uttryck för viss ekumenisk diplomati. Den här texten argumenterar för att Svenska kyrkan ­borde ha spelat de konfirmandpedagogiska korten ­annorlunda, särskild med avseende på läger. Men också för att det ännu finns tid att göra ­något åt saken.

Efterlängtad kraftsamling, men …

De senaste åren har kyrkans pedagogik varit i fokus. Det har funnits en uttalad ambition att kraftsamla kring undervisningen. Tre ­initiativ utmärker sig särskilt: den nationella satsningen på lärande och undervisning (2017–2022), nya rambestämmelser/riktlinjer för konfirmandarbetet (2021) och utgivningen av Och lär dem … Ett biskopsbrev om lärande och undervisning (2021).

För många som är engagerade i de pedagogiska frågorna har dessa satsningar inneburit att man har kastats mellan hopp och förtvivlan. Glädjen över att ämnena har kommit upp på agendan har ofta parats med frustrationen över de konkreta vägvalen. Upprymdheten över att nå igenom med centrala frågeställningar har följts av förtvivlan över de ofta klena resultaten. Vid upprepade tillfällen har också vikten påtalats av att göra såsom är brukligt när verksamheter reflekterar över sin egen praktik: utgå från evidens och beprövad erfarenhet. Vad vet vi om vad som faktiskt fungerar?

Sårbart och möjligt att förända

Utifrån delar av de senaste årens religionspedagogiska forskning kan Svenska kyrkans konfirmandarbete beskrivas som framgångsrikt, sårbart och möjligt att förändra.

Svenska kyrkans konfirmandarbete är framgångsrikt. De flesta konfirmander är nöjda med sin konfirmandtid: man blir tagen på allvar, är med om meningsfulla saker, har god kontakt med ledare och kamrater, lär sig nya saker och har roligt. ­Tiden ger inblickar i kyrkans tro och liv. Konfirmand­tiden tycks för de allra flesta ha blivit bättre än de på förhand trodde. Till detta kommer konfirmandtidens fortsättning, i form av verksamheten med unga konfirmandledare. De unga ledarna bidrar till ett bättre konfirmandarbete. Dessutom utgör verksamheten, för de unga ledarna själva, en erfarenhet för livet som bidrar till att de växer som människor, kristna och kyrkomedlemmar.

Samtidigt är konfirmandverksamheten sårbar. Dels då färre ungdomar väljer att konfirmeras, vilket gör grupperna allt mindre och allt mer sårbara. Dels då många ungdomar saknar tidigare erfarenheter av kyrka och tro. Det innebär att mötet med kyrkan i konfirmandåldern blir särskilt avgörande. Konfirmandtiden kan vara första gången man möter kyrkan. En dålig erfarenhet kan innebära att det också blir den sista kontaktpunkten med kyrkan. Ett förhållande som ibland inte bara gäller den enskilde ungdomen utan hela konfirmandens familj.

Konfirmandarbete är dessutom möjligt att förändra. Forskningen visar att det spelar roll vad kyrkan gör. Även om ett sådant resultat kan tyckas självklart, kan det likafullt vara ett evangelium. Det går att vända trender. Det finns framgångsfaktorer. Dessutom äger kyrkan själv flera av dessa nycklar.

Tre framgångsfaktorer

På ett övergripande plan visar forskningen på tre nycklar som bidrar till nöjda konfirmander: antalet lägerdygn, gudstjänstupplevelse och unga ledare. Det utesluter inte att det också finns andra framgångsfaktorer. Det säger bara att de undersökningar som här anförs har funnit att nöjda konfirmander prediceras av antalet lägerdygn, av hur konfirmanderna upplever gudstjänsten, samt av huruvida man mött unga ledare under sin konfirmandtid. Dessa resultat förvånar ingen som arbetar med konfirmander. Därmed går evidens och beprövad erfarenhet hand i hand. Enkelt uttryckt:

  • Ju fler lägerdygn desto nöjdare konfirmander.
  • Ju mer meningsfull gudstjänsten upplevs ­desto nöjdare konfirmander.
  • Förekomsten av unga ledare ökar sanno­likheten för nöjdare konfirmander.

Huvudfokus för den här artikeln är läger. Men det är värt att notera hur de tre faktorerna hänger samman. Konfirmandläger är en kungsväg för att finna meningsfulla och utvecklande uppgifter åt unga ledare. Dessutom har det visat sig att ­positiva gudstjänstupplevelser hör samman med antalet ­lägerdygn.

Konfirmandläger är att dela liv

I lägren har kyrkan en överlägsen pedagogik. Ändå krävs ett förtydligande: alla konfirmander ska inte åka på läger. Det kommer alltid att finnas konfirmander som inte vill, kan eller bör åka på läger. För vissa ungdomar blir det ett hinder om konfirmationen förutsätter att man måste sova borta. Sådant går dock att lösa från fall till fall. En utmaning är att, för dessa ungdomar, erbjuda riktigt bra alter­nativ som är så ”lägerlika” som möjligt.

Det finns en rad samverkande faktorer som gör lägerverksamheten lyckosam: sociala, existentiella och pedagogiskt teologiska.

Socialt är det ett lustfyllt äventyr att resa hemifrån och in i nya sammanhang med andra roller, relationer och förväntningar. Att åka på läger, ha roligt, träffa nya människor och fördjupa relationer är starka drivkrafter hos många konfirmander. Inte minst tycks detta gälla för pojkar, vilka ­annars tenderar att vara numerärt ­underrepresenterade i kyrklig verksamhet så också konfirmationen. Att satsa på läger kan alltså vara ett sätt att också ­attrahera pojkar till att bli konfirmander.

Existentiellt påminner lägerprocessen om religionshistoriens forskning om passageriter. Det finns rituella drag i att lämna hemmet, föräldrarna och det invanda, delta i något nytt och andligt fördjupande, för att sedan komma hem som en vuxnare eller mer medveten person. Det finns en transformerande aspekt av lägren.

Slutligen finns pedagogiskt teologiska vinster med lägret. Kristen tro kommuniceras väl på lägret när man delar liv med varandra: äter och sover, ­leker och lär, lever och längtar. På lägret blir formen en illustration av innehållet – en Gud som delar ­livet med oss människor.

På lägren minskas dessutom det avstånd mellan undervisning och gudstjänst som annars lätt uppstår. Det blir en helhet i tron som tydliggörs när andakterna blir naturliga ramar för dagens liv och lärande. Därmed bryter lägret upp den ”kyrkfacett” som lätt kan skapas, som innebär att tro och Gud är något som isoleras till att endast höra samman med kyrkans lokaler, i gudstjänsten eller under konfirmandverksamheten. På lägret blir Gud hela livets Gud.

Win-win-win

På gruppnivå utgör lägren en svårslagen pedagogik där alla vinner: konfirmanderna får en bättre konfirmandtid, de unga ledarna erbjuds en meningsfull växtplats och kyrkan får en undervisande miljö som både är relationsskapande (till konfirmander och deras familjer) och rekryterande (unga ledare som stannar i verksamheten och/eller satsar på kyrklig karriär).

Det mest rationella som Svenska kyrkan, på alla nivåer, kan göra är att finna fler platser att förlägga långa läger på, samt att uppmuntra kyrkans personal och beslutsfattare att prioritera den typen av verksamhet. En pastoral prioritering av lägren bör också inkludera en ekonomisk satsning på de ungdomar som inte kommer från resursstarka hem.

Längre konfirmandläger är resurskrävande och därmed ofta beroende av monetära insatser från föräldrarna. I en resursstark kyrka som Svenska kyrkan borde det finnas möjligheter att öronmärka medel så att alla ungdomar som vill kan erbjudas längre konfirmandläger. Det skulle alla vinna på. Fråga Finland.

Fakta: Om skribenten

Jonas Eek är Kyrkans Tidnings opinionschef, präst, teologie doktor i religionspsykologi, föredragshållare och författare.

­Artikeln är en förkortad version av en längre text som publicerats i Svensk Kyrkotidning (4/23).

Jonas Eek

Fakta: Källor

1 Jonas Eek Stanna i vattnet (Verbum, 2011, s. 20).

2 ”Här konfirmerar sig tre av fyra 15-åringar” i Kyrkans Tidning 2022-03-16

3 Se till exempel följande ledartexter i Kyrkans Tidning: ”Vi behöver fler läger för konfirmander inte färre” i Kyrkans Tidning 2018-05-03; ”Se, bekräfta och ta i anspråk – en god strategi” i Kyrkans Tidning 2018-12-06; ”Satsning på undervisning blundar för gudstjänsten” i Kyrkans Tidning 2019-04-11; ”Välkommet men tunt och stundtals för abstrakt” i Kyrkans Tidning 2022-08-24.

4 Den forskning som anförs i denna artikel är från boken Stanna i vattnet. Kateketikens syfte och sammanhang (Verbum, 2011), samt från rapporterna Vägar framåt för Svenska kyrkans konfirmandarbete (Karlstads stift, 2007), En erfarenhet för livet. Unga konfirmandledare i Svenska kyrkan (Karlstads stift, 2011) och Att leda är att växa. Unga konfirmandledare (Härnösands stift, 2017).

5 Se till exempel ”Nej, Jonas Eek, läger är inte nödvändiga” i Kyrkans Tidning 2019-04-17

Taggar:

Konfirmation

Jonas Eek

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.