Att bygga kyrka - i med och motgång

Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman från Jakobstad i Finland har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål.

–  Om man vill vinna popularitetspoäng är det inte det smartaste att starta en församling. Då är det bättre att sälja glass.

Robin Nyman vet vad talar om, för han har gjort båda. När han och hans hustru återvände till hemstaden Jakobstad i Finland år 2000, efter ett och ett halvt år i Australien, hade han en vision. Han ville skapa en mötesform i församlingen med låg tröskel och där lekmännen bar ansvaret.

Han kontaktade Jakobstads svenska församling där visionen föll i god jord. Det blev startskottet för Forum och en resa som berörde många människor i Jakobstadstrakten.

Robin Nyman kom från vad han beskriver som ett i Finland ganska klassiskt kristet sammanhang.

– Jag hade lärt mig att jag ska stilla mig innan jag går till kyrkan. I Australien kom vi i kontakt med visionär församling, som jag erfor stämde överens med min personlighet.

– Där fanns en modig företagsamhet. Några ungdomar kunde önska aktiviteter efter skolan för att de såg att skolkamraterna drällde på stan. Någon hade varit på resa och sett en kyrka som behöver stöd. Genast gavs det respons och man satte igång. Det händer mycket på lekmannanivå i den lutherska kyrkan också. Men jag saknar den snabba responsen och uttrycken för att vara troende. För mig finns en glädje i att det nya blir till. Det var som om någon dragit undan en slöja och visat att den galenskap och drömmar jag bär på kanske är mitt bidrag till Guds rike.

Forum verkade fyra år inom Jakobstads svenska församling. Då valde ledarskapet att gå sin egen väg och bilda en ny församling, Oikos.

Varför ville ni inte längre vara en del av Jakobstads svenska församling?

– Då skulle jag ha svarat något annat än vad jag gör nu. Delvis drevs vi av längtan att få vara med och utveckla och förbättra något, vilket är bra. Men vi drevs också av besvikelse och kritik. Jag tror vi fastnade i tankespåret att vi var fångna i någon slags bojor och att världen skulle öppna sig enklare om vi var fria. Det är ganska långt bullshit. Orsaken till att en man lämnar sin fru är inte att de har det dåligt utan att han börja se positiva sidor hos en annan kvinna. Plötsligt har hon allt som frun saknar. Mycket mer än så behövs egentligen inte.

Borde man gjort det på ett annat sätt?

–  Det tror jag, men hur vet jag än i  dag inte. Jag har ju inget himmelskt facit. Vi var en grupp människor som hade ganska mycket fart och mycket längtan, men också besvikelse på sådant som kändes långsamt och torrt. Den kombinationen är farlig, för man vet inte om motivet är rätt eller om man bara vill bort. Det perspektivet hade vi inte möjlighet att ta in då.

Under hela tiden höll de också kontakt med kyrkan i Australien.

– I deras grund-DNA ligger att det mest naturliga är att man startar något nytt. Där tänker man inte så mycket på vad som finns och vem man stöter sig med.

När Robin blickar tillbaka ser han i dag att han blev väldigt mekanisk i sin syn på församling.

– Jag tänkte mig att om vi bara fick olika bitar på rätt plats så skulle allt lösa sig och församlingen per automatik ha större möjligheter. Om vi hanterar dopfrågan så här,  så då... Om vi utrustar evangelister, så då... Den mekaniska synen gör att man plötsligt kommer bort från kärlekens väg. Jag klarade inte av att sträva efter det och samtidigt behålla kärleken och nåden.

Oikos existerade som egen församling i knappt två år. De hyrde en samlingslokal och organiserade församlingen i bönegrupper.

–  I något skede började jag ifrågasätta om vi levde efter den vision vi hade i början. Då sa vi att vi skulle etablera något enkelt, som har låg tröskel för människor att komma till. Vi hade valt bort ett stort paraply under vilket människor kände sig trygga. Jag ställde mig frågan om vi faktiskt gör det enkelt för människorna, eller håller vi på att bli en exklusiv grupp för dem som har samma åsikt? Den här våndan växte allt starkare inom mig.

Robin Nyman tar på sig ansvaret för beslutet att lägga ner Oikos.

– På kristet håll har vi bra teologi när vi ska starta något, till exempel genom ett tilltal. Men det finns knappt någon teologi eller praxis alls för att avsluta något. Ett av de bibelställen som jag tog till mig var fikonträdet som inte gav någon frukt. Trädgårdsmästaren frågade ägaren om han fick hugga ner det. Ägaren ville försöka ännu ett år med att gräva diken och vattna. Men inget hände. Man gör vad man kan men i något skede konstaterar man att det bara tar utrymme och energi från något annat. Efter några månaders funderingar och bön tog jag ensam beslutet att lägga ner projektet.

Hur reagerade församlingen?

–  Som alltid när man fattar stora beslut så finns det någon som är bekväm med det och andra som känner sig stötta. Jag upplevde att många tyckte det var konstigt. Men vad var alterativet? Att behålla en självbild av att vi hört rätt? Gör man fel varje gång man avslutar något som man tror påbörjats i Guds namn? Jag tror vi pumpar mycket tid, pengar och kraft i församlingsverksamhet som kan ifrågasättas. Jag tror Gud är intresserad av människan, inte av våra strukturer.

Att lägga ner Oikos var hans livs tuffaste beslut.

– I det läget var vi inte så många människor, kanske trettio personer i sex–åtta familjer. Men oberoende av hur många vi var så berördes vi.

Själv blev han församlingslös och hamnade i ett stort mörker.

– Jag hade i åtta–nio år satsat helhjärtat av min tid och mitt engagemang på något jag trott på och som jag trott Gud kalllat mig till. När det som varit mitt liv i så många år plötsligt klipptes av öppnades ett svart mörkt hål. Jag kände mig misslyckad och tyckte att jag varit med om att skapa kaos och negativitet för andra, vilket inte var min intention.

Han nämner dem som trott på Forum och Oikos, prästerna och ungdomsledarna i församlingen.

– Fem år senare var jag mest hemma och anklagade mig själv. Jag såg varken någon idé att öppna Bibeln eller gå med i någon församling. Se nu bara hur det gick sist jag gjorde det. Jag blev en bra måltavla för själafienden då jag isolerade mig från allt och alla.

Men det kom också människor som berättade att de kom till tro i Forum.

– Det tyckte jag var bra, men just då hade jag svårt att glädjas över det.

Vad gjorde att du kom över mörkret?

– Det var en process. Att man känner sig oduglig och värdelös är kanske också en känsla som tappar kraft med tiden.

Han sökte sig också aktivt till en del människor för samtal och själavård.

– Vid några tillfällen sa någon en mening som betydde mycket för mig. En själavårdare sa att kreativiteten inom mig måste hitta ett uttryck. Annars blir jag sjuk. Det kände jag igen. Kanske en del av mitt engagemang i församlingsvärlden var ett uttryck för min kreativitet. Kreativiteten är en Guds gåva, men då man misslyckats begraver man gåvan. Då säger man ”aldrig mer”. Men då begraver man en del av sig själv.

Men också en enkel handling som att ladda in en prilla snus talade till honom.

– Jag träffade en svensk kille som var profetisk. Innan han började be för mig sa han: ”Herren vill säga nåt åt dig, men jag ska först sätta i en snus.” Jag hade i många år omedvetet försökt skilja på kristna och andra saker. Jag tänkte att när jag bejakar något som är världsligt i mitt liv så går det andliga samtidigt ner. Och tvärtom. Att se någon gå frimodigt med Herren utan att bry sig om att dela upp saker och ting mellan andligt och världsligt var en befrielse för mig.

–  Jag vill försöka gå frimodigt med Herren och inte vara så svartvit. Det blir patetiskt när jag själv försöker kontrollera mitt beteende och göra saker prydligt och vattenkammat för att det ska se rätt ut från utsidan. Sluta dela upp saker.

Robin Nymans Gudsrelation ser lite annorlunda ut idag än den gjorde förr.

– Det ska den väl göra också. Kanske lever jag lite mer försiktigt fast jag inte skulle vilja göra det. Men jag har tröttnat på att diskutera detaljfrågor om tron. Min kärlek växer inte i de allra mest välslipade diskussionerna om detaljer och åsikter. Jag behöver inte ha dem.

I processen har Robin Nyman lärt sig vikten av att kunna tala om goda följder av det som i övrigt upplevs som ett misslyckande.

– Den kulturen har vi inte, vi är bättre att hållas kvar i vår besvikelsen och rätten att vara kränkt. I det diket har jag också själv varit. Jag var duktig att pålysa varför någon hade fel. Så länge vi ser en flisa i vår broders öga så har vi en bjälke i vårt eget.

Just nu känner han sig lite vilsen och söker andliga förebilder.

– Rätt ofta är jag osäker på mina gåvor. Hur ska jag då kunna förvalta dem väl? Jag vill inte gräva ner dem, för det har jag redan gjort en gång. Det är Guds nåd att jag kommit ur den perioden av mitt liv. Jag behöver gemenskap och förebilder av mogna människor som är fulla av liv. Som lever helhjärtat utan att dela in världen i andligt och världsligt. Där är jag i min egen vandring just nu.

Han ser det också som en orsak till att han nu är företagare och driver ett kafé med egen glasstillverkning.

– Jag försöker lära mig något av företagandet. Jag kan sätta hundratals timmar på att visionera och drömma, men sedan behöver jag ta nästa konkreta steg. Företagandet är inget mål, utan jag vill lära mig något om gåvan kreativitet och hur jag ska hantera den. På vilket sätt kan den gåvan bidra till det vi kallar Guds rike?

Vad skulle Robin år 2017 ge för råd åt Robin år 2000?

– Det låter kanske patetiskt, men jag skulle ge rådet att han ska välja en väg i tjänandet. Att gå till ett sammanhang där din gåva behövs och tjäna med glädje. Fundera inte på hur det hör i hop med en större helhet och hur det mekaniskt kan förändras. Det är inte din sak att göra. Om jag inte har förmågan tjäna i kärlek utan att exakt se sammanhanget eller kanske inte ens tror på det är orsaken att stanna kvar och tjäna bara större. Det är en lärdom för kärlekens väg.

För femton år sedan tyckte han att den mest intressanta situationen var när en icke-troende människa uttryckte en andlig längtan.

– Då hoppade jag nästan på dem. Jag såg dem som om de var i mörkret och de blev intressanta först när de öppnade sig för andliga frågor. Det hade delvis med min feghet, besvikelse och cyniskhet att göra. Nu vill jag inte längre betrakta mina medmänniskor som potentiella frälsningsobjekt. De är intressanta för att de är människor. Jag vill umgås för att jag ska få möjlighet att uttrycka kärlek till dem. Känner de sig inte älskade har jag inte fattat vad kristen tro handlar om. Jag hoppas de erfar att jag inte dömer. Och att jag kan omfamna deras liv. Det är inte mitt ansvar om de tänker på Gud eller inte.

När Robin tänker framåt är det möjligt att han kommer att delta i organiserad församlingsverksamhet igen.

– Den tiden kommer helt säkert. Men inte på grund av församlingens struktur eller teologi. Jag vill känna kärlek, frihet, glädje, omtanke och mod i den. Finner man det dras man in. Men finns den inte så håller jag mig borta därifrån. Oberoende om byggnaden har ett kors på utsidan eller inte. Eller till vilket samfund den räknas.

Forfarande har han en längtan att se indelningen mellan deltagare och arrangörer försvinna ur församlingslivet.

I många år gick Robin Nyman med känslan av att allt med Forum blev ett misslyckande.

– Nu ser jag att Gud jobbar i och med oss hela tiden, inte bara när det lyckas utåt sett. Även om missmodet höll på att kväva mig kan jag idag glädjas åt de attityder, värderingar och insikter som långsamt vuxit fram inom mig.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.