Drömmen om Guds rike är som stararna som formar ett moln

Långt innan hon blev en både hyllad och kritiserad ledare i Myanmar skrev Aung San Suu Kyi en essä: Freedom from fear (1990). Hon var aktiv i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati, hennes pappa hade dött och hon ville fortsätta det ­arbete han påbörjat. Men till skillnad från andra människorättsaktivister skrev hon inte om en politisk kamp i enbart yttre mening. I essän är hon tydlig med att vägen till ett bättre liv här på jorden också kräver en inre omställning.

”Den viktigaste revolutionen är den andliga”, skriver hon och förtydligar: ”Utan en andlig revolution skulle de krafter som skapade den gamla ordningens orättfärdigheter fortsätta vara verksamma och utgöra ett ständigt hot om en tillbakagång till det som var.”

Jag gick på gymnasiet när jag läste hennes ord första gången. Sedan dess har jag alltid tänkt på hennes andliga revolution när jag hört om Jesus som säger ”Guds rike är inom er” (Lukas 17:21).

Många bibelforskare menar att talet om ”himmelriket” eller ”Guds rike” i evangelierna har med ­livet här på jorden att göra. Inte om ett liv efter detta. Och även om Jesus säger att Gudsriket är ”inom er” verkar det inte handla om en enbart intellektuell andlighet.

Jesus var en lärd och beläst rabbi men det finns inga belägg för att han skrev ner sin lära. I stället verkar han ha lagt all sin kraft på att skapa relationer. Han byggde relationer som syftade till en andlig revolution, en inre omställningsrörelse som i sin tur skulle leda till ett jordiskt Gudsrike.

Hans följarskara var visserligen fler än de tolv lärjungar man valt att lyfta fram, men för enkel­hetens skull kan man föreställa sig en rabbi som skapar relationer till tolv, som står i kontakt med tolv, som står i kontakt med tolv. Det sättet att arbeta för Gudsrikets utbredning stämmer med en bild han själv ger.

I Matteus (13:33–35) beskriver han himmel­riket med hjälp av en kvinna som bakar surdegsbröd. Hon tar en liten klick surdeg och arbetar in den i den stora deg som ännu inte har någon jäskraft, så att varje surdegspartikel får kontakt med en annan, som får kontakt med en annan så att hela degen kan börja jäsa. Jesus visar alltså ett himmelrike i det här livet, ett Guds rike som börjar med en inre, andlig revolution som får spridning och som till slut påverkar hela världen.

I vår tid, då stora delar av livet på jorden är ­hotat, ­tänker jag att Gudsriket inte bara kan innefatta människor. Jag brukar därför beskriva drömmen om Guds rike med hjälp av en bild från djurvärlden: En flock starar som formar ett svart moln på kvällshimlen. De landar en efter en i ett träd, bara för att plötsligt, som på en given signal, lyfta igen och röra sig vidare. Fågelflocken rör sig samlat, men formen förändras hela tiden, byter riktning, hastighet och höjd.

Hur går det till, hur kommunicerar de ibland tusentals stararna med varandra? En teori som många fågelforskare lyfter fram är att varje stare har kontakt med sju andra starar i flocken. Om en stare känner sig hotad kan den signalera det till de närmaste sju, och eftersom var och en av de sju är i kontakt med sju andra och dessa sju skickar signaler till sju andra vet snart hela flocken vad den enda staren vill.

För mig blir fågelflocken precis som kvinnan med surdegen en bild av livet här på jorden som bärare av Gudsrikets förändringskraft. En bild av det ömsesidiga beroendet, av det nödvändiga och ofta svåra samspelet med andra, som också bär förändringens möjlighet. De visar hur en andlig ­revolution kan verka och spridas i världen och hur vi kan börja leva den åttonde dagen redan i dag.