Jag vill vara där barmhärtigheten och kärleken är

Våra kristna miljöer kan utvecklas till sammanhang där du kan göra rätt eller fel, och i vissa fall till och med av andra utpekas att bli fel.

Eftertanke av Carl Henric Svanell.

För två veckor sedan var det val i USA. Många är vi som engagerat oss i vem som ska väljas till president, och även följer hur det går i representanthuset och i senaten.

Amerikas förenta stater och dess mångfald som uttrycks genom befolkningen och deras idéer och åsikter engagerar både mig och betydligt fler personer än alla de 300 miljoner som bor där. Nationen har genom sin historia och i modern tid ofta stått som exempel för utveckling, framgång men också
starkt kritiserats som supermakt. Ofta står USA som exempel i samtal kring polarisering och uppdelning.

I alla tider har vi människor delat upp oss, och grupper har ställts mot varandra. Det har förts kamp om intressen och perspektiv. Ständigt pågår också samtal om samhällen och sammanhang som byggs upp för att vilja skapa en tillhörighet i gemenskapen. Att det ska finnas något att samlas kring.

Jag har inte valt att födas och valde inte då heller vilket samhälle och kontext jag skulle växa upp i men oavsett var jag lever så ställs jag ständigt inför frågorna om vad som blir viktigt för mig.

Att det är över nu. Att jag nu kan sluta döma mig själv och andra. Att vi alla är fria.

Är det viktigt att människor tycker och tänker som jag själv och gör samma prioriteringar? Vad inspirerar mig, ger mig trygghet och vad tar med mig i formandet av det som blir min karaktär?

Jag funderar också vilka som är mina rädslor och upptäcker under åren att just de kan skifta. Nya rädslor utkristalliseras. I uppdelning och när grupper ställs mot varandra är det just våra rädslor som någon tar fasta på för att försöka skapa motsättning.

Här får jag anledning att fråga mig om jag dras med, eller om jag genomskådar försöket. Det kan vara lättare att se dessa tendenser utanför mitt eget sammanhang, till exempel på andra sidan Atlanten och ibland svårare att se det på nära håll, i mitt hemland och i kyrkan.

Bibeltexter har använts och används för att skapa uppdelning, att förstärka ett innanför och ett utanför. Att det är skillnad på att vara med eller inte. Att det finns både öppna och dolda kriterier för att vara en kristen, som är ett salt i världen och står upp för det goda.

Det är som om våra kristna sammanhang, oavsett om de är introverta eller står för total öppenhet, lever med mentaliteter: ”kom till oss och bli som oss” eller ”kom som du är men gör så här”. Våra kristna miljöer kan också utvecklas till sammanhang där du kan göra rätt eller fel, och i vissa fall till och med av andra utpekas att bli fel.

I alla sammanhang där människor finns kan det uppstå missbruk av inflytande och förtroende. Där detta maktmissbruk finns, där skapas osäkerhet och splittring.

Jag drömmer om att det någon gång ska dras en tydlig gräns och där hat, destruktivitet och splittring väljs bort. Om en värld där sanning, äkthet och nåd råder utan undantag. Att det onda inte längre kommer i fatt mig och att jag helt enkelt kan göra allt det goda jag vill göra. Att vara där barmhärtighet och kärlek är – för där är Gud.

Det kan anas redan här och nu, men tänker att när jag levt det här livet, så önskar jag bli uppfångad i en famn och höra en röst som viskar att jag även fortsättningsvis är älskad, önskad och sedd. Att det är över nu. Att jag nu kan sluta döma mig själv och andra. Att vi alla är fria.

Carl Henric Svanell
Sjukhuspräst Danderyd

Fakta: Domssöndagen

Tema: Kristi återkomst

Tredje årgångens texter:

Hesekiel 47:6−12

Första Korinthierbrevet 15:22−28

Matteusevangeliet 13:47−50

Psaltaren 102:26−29

Liturgisk färg: grön, blå eller violett

Taggar:

Eftertanke