Kristus erbjuder frihet och svaren blir en brusande flod

Ibland frågar någon som inte själv identifierar sig som kristen: ”Vad får du inte göra som kristen?”
Det är en spännande fråga som kanske förutsätter att religiositet är något som begränsar människan
i stället för tvärtom.

För många kristna är frågan snarare vad vi får göra som kristna och svaren blir då en brusande flod av möjligheter, Kristus erbjuder frihet.

Men vad är frihet? Frågan får förstås olika svar beroende på vem man frågar. Befinner man sig i ett land med dess medborgare i krig eller under ockupation, är frihet nära kopplat till fred.

Ett ord som är på tapeten just nu är ”yttrandefrihet” som ju är en viktig del av en demokrati. Dock har vi erfarit att yttrandefriheten ibland gränsar till ”hets mot folkgrupp” och det kan vara svårt att orientera sig var gränserna går utifrån rådande lagstiftning.

På Jesu tid och i den judiska kontexten uppstod frågan som liknar den om vad en kristen människa inte får göra. Man undrade var gränserna gick, sabbaten var och är en vilodag från vardagens arbete – men vad fick man inte göra och vad fick man göra på sabbaten? Alla som diskuterade frågan befann sig inom det judiska sammanhanget, så och Jesus. På en punkt var alla överens, även på sabbaten fick man rädda, skydda och uppehålla liv även om det innebar att man måste utföra arbete som till exempel att ge ett törstande boskapsdjur vatten eller ge en lidande människa lindring.

Jesus inställning var att ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten (Markusevangeliets 2:23–28).” Denna hållning ska jämföras med andra Moseboken 31:14 där det står: ”Sabbaten har givits för er skull, inte ni för sabbatens skull”. Sabbaten handlar om frihet. Människan är fri att göra gott också på sabbaten.

Håkan Bengtsson, lektor vid Uppsala universitet, Teologiska institutionen, skrev om söndagens evangelietext i en predikokommentar i forumet ”Tala väl – predikokommentarer i Krister Stendahls anda”. Tala väl är ett varmt tips för vidare läsning, predikokommentarer finns både digitalt i form av en blogg och analogt i form av en bok.

Håkan Bengtsson skrev gällande tolfte sön­dagen i trefaldighet att ”Okunnigheten om vad både sabbat är och hur den judiska traditionen fungerar när det gäller respekt för Torahn har lett till många missförstånd. Uppfattning om att det är laglydnad som står mot kärlek och barmhärtighet i fallen med kontroverserna om olika typer av handlingar på sabbaten har varit seglivad. Den kan dessutom bli en lättapplicerad mall för många textutläggare att framställa Jesus som den kristne hjälten som tillrättavisar judarna i fråga om sabbaten. Denna söndag handlar inte om kampen mellan judendomens lagiskhet och kristendomens frihet, utan det som Psalm 145 uttrycker: Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom”.

Jag hade inte kunnat formulera det hela bättre själv, utan tipsar alla som är genuint intresserade av den här söndagens tema och evangelium att själv läsa Håkan Bengtssons predikokommentar i sin helhet och i övrigt hålla sig à jour med textutläggningarna som finns i Tala väl.

Jag tänker att tidens vindar visar att vi männi-skor ibland tycks vara alltför drivna av våra egen-intressen på bekostnad av andra. Vi tycks snegla över axeln, tycka, tänka och känna kring andras sätt att leva eller tro och i åsiktshavet glömmer vi kanske att vårda vår sabbat utifrån möjligheten att göra gott, värna liv och må bra.

Sabbaten blev till för människan och låt oss ta vara på den så kan kanske välmående, vänlighet och omtanke kan låta sprida sig som ringar på vattnet. För mig handlar friheten i Kristus om gemenskapen och välsignelsen i att få vara ett folk på vandring. och jag tror att Kristus befriar, upprättar och försonar när vi själva misslyckas att göra detsamma – det är i detta mitt hopp ligger.