Öknen är en oundviklig plats i varje människas liv

Livet drabbar oss, kan slå oss till marken. Berättelsen om Hagar är ett hopp om att också ur detta ska det finnas en väg. 

Eftertanke av Susanne Dahl.

Det du drabbades av, hur hårt livet slog. Att det inte stannade vid ett slag. Frågan som hängde i luften – varför gick hon inte då? Redan vid det första slaget. Hon borde ha förstått. Hon borde bara ha rest sig upp och gått. Sagt nej, det räcker nu!

I stället stannade hon kvar. Och slogs till marken ännu en gång.

Vi lever med föreställningar om alla de val vi har. Att vi är fria själar och subjekt med agentskap. Men en människas själ är också skör. Den kan tunnas ut. En människas handlingskraft och självrespekt kan rinna ur kroppen, några centiliter varje dag.

Vi kan dräneras på liv och människovärde, till och med i en relation som skulle vara kärlek. Rädsla urholkar själen och maktlösheten är den gemensamma erfarenheten för dem av oss som blivit utsatta för övergrepp och våld, för psykisk eller fysisk misshandel. För dem av oss som blivit slagna och fallit.

Vad hade Hagar för val? Hur stort handlingsutrymme hade Sarah?

Om än med en större frihet än Hagar, så var hon också en ägodel, så bar Sarah samma erfarenhet i sin egen kropp. Hon var Abrahams.

En kropp att förhandla om och överlåta. En kropp att använda och få förtjänster av. En kvinnokropp som inte förmådde det som var hennes främsta uppdrag – att bära fram liv. Ett vissnat och ofruktsamt sköte.

Ingen vill vara ett offer eller en förlorare. Jag vill vara vinnaren. Jesus väljer att avstå.

Hagar tog sin tillflykt ut i öknen. Utsatthetens plats för den redan utsatta. Inget kunde rädda henne där. Ingen skulle komma till hennes undsättning. Ändå händer det.

Gud själv blir hennes vittne. Hon blir sedd och blir den som får namnge det gudomliga. ”Du är seendets Gud.”

Hon blir den som får ett löfte. Du ska leva och du ska bli mor till många.

Öknen är utsatthetens plats också för Gud själv. Jesus drivs ut i öknen för att prövas. Öknen är densamma men förutsättningarna så olika. Öken­erfarenheten för Jesus under de fyrtio dagarna är en utmaning och ett prövande. Var har du din tyngd, ditt hjärta?

Jesus frestas med möjligheten till makt och ägande. Du kan vara den som härskar. Du kan vara den som vinner världen.

Ingen vill vara ett offer eller en förlorare. Jag vill vara vinnaren. Jesus väljer att avstå. Och här handlar det om val och agentskap.

Tyngden av det ansvar som vilar på dem av oss som har makt, möjligheter och privilegier. Genom vårt kön, vår hudfärg, vår klasstillhörighet, vår tro, vår sexualitet, vår status.

Och det som ligger i vågskålen handlar om att välja väg – att avstå från herravälde för att i stället tjäna.

Öknen är en oundviklig plats i varje människas liv. Livet drabbar oss, kan slå oss till marken. Berättelsen om Hagar är ett hopp om att också ur detta ska det finnas en väg.

Trots maktlösheten är inte sista ordet sagt. Ett hopp om att någon ska se och gripa in. Så är vi varandras vittnen. Så står vi också ansvariga inför varandra. Så är vi Guds ansikte.

Öknen är en oundviklig plats för dem av oss med möjlighet att välja att avstå makt och privilegier för att rättvisa ska kunna hända. Möjlighet att stiga fram, ta ansvar och handla.

Öknen klär av och blottlägger. Det är en plats där vi kan förlora livet och vinna det.

Susanne Dahl
studenpräst i Umeå

Fakta: Första söndagen i fastan

Tema: Prövningens stund

Första årgångens texter:

Första Moseboken 16:1−13

Hebreerbrevet 4:14−16

Matteusevangeliet 4:1−11

Psaltaren 31:2−6

Liturgisk färg: blå/violett

Taggar:

Eftertanke