"För Coakley är njutningen inte främst god"

I God, Sexuality and the Self lägger Sarah Coakley ojämförligt störst vikt vid det sexuella begäret. Det är mellan de vackra orden om Gud, människan och begäret som de stora anspråken kommer till uttryck. Där påstår Coakley att kontemplationen är nödvändig för filosofisk insikt och att ingen annan form av feminism kan lyckas eftersom den saknar ”Gud som yttersta referenspunkt” (som Sjögren påpekar).