Gud har avgett löften som han ämnar hålla

Om en månad är det nyårsafton och då kommer nog de flesta av oss avlägga högtidliga löften. Vi kommer lova oss själva saker som vi vet att vi inte kommer att hålla. 

Men på söndag börjar Guds nya år – ett nådens år – ett nytt kyrkoår, och då är det inte våra löften utan Guds löften som står i centrum. Gud har nämligen också avgett löften och dessa ämnar han hålla: ”Var inte rädd, jag är med dig!” ”Min nåd tar aldrig slut och min barmhärtighet upphör aldrig!” 

Dessa Guds löften har gått i uppfyllelse och blivit synliga i Jesus Kristus, världens frälsare.

I dagens evangelietext kände folket igen honom som sådan på grund av löftet i profeten Sakarja 9:9: ”Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.” 

På samma sätt har Gud avgett löften till oss, så att vi kan känna igen Jesus Kristus. Inför första söndagen i advent får vi uppehålla oss vid Guds nyårslöften till oss: han har lovat att vara med oss, han har lovat att förlåta oss och han har lovat att mätta oss.

Gud har lovat att vara med oss. I dopet får vi del av Jesu löfte: ”Jag är med er alla dagar intill tidens slut” (Matt 28:20). 

Det som hindrar vår förtröstan på Jesu löfte är att vi ofta har svårt att urskilja hans närvaro; vi har inte på trons glasögon. För profeternas ord och Guds löften i Gamla testamentet, som förebådade Messias ankomst, kan beskrivas med ett par glasögon. En lins. Glasögonen gör ju som bekant att vi kan se klart och med skärpa. 

Trons glasögon krävs för att se när och hur Jesus kommer till oss. Trons glasögon fungerar inte bara för att se Jesus i det tillkommande utan också i tillbakablickandet. 

Vid kyrkoårsskiftet är det en god övning att gå igenom det gångna året för att söka urskilja Jesusmöten. Kanske har Jesus mött oss på oväntade sätt genom andra människor eller i händelser, som vi blir varse först i efterhand.

Gud har lovat att förlåta oss. I tillbakablickandet kommer vi också att få syn på saker som vi blundar och blundat för: dåliga vanor, laster eller synder som vi fastnat i med avseende på pengar, makt, anseende, relationer, beroenden eller något annat som binder oss. Det blir som smuts på linsen. 

Advent är inte bara en period av saffransbullar, julmust och adventskalendrar utan även en period av att, likt folket som lade av sina mantlar i dagens evangelietext (Matt 21:9), lägga av oss det som vi söker gömma oss bakom; saker vi flytt till i stället för till Jesus Kristus.

Bikten är och har i kyrkans tradition alltid varit en naturlig del av julens förberedelsetid, advent. Jesu löfte till sina apostlar blir konkret i detta sakrament: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden” (Joh. 20:22–23). 

Bikten kan jämföras med glasögonrengöring. När vi håller fram våra smutsiga glasögon för prästen så blir de rengjorda genom förlåtelsens ord. Vi får då erfara och se hur det viktigaste av Jesu löften går i uppfyllelse inte bara i historien utan i våra liv, nämligen löftet om syndernas förlåtelse; Gud har lovat att hans ljus alltid är starkare än det mörkaste mörker i oss (Ps 139:11–12).

Gud har lovat att mätta oss. Jesus säger ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh 6:35). 

I nattvarden aktualiseras Jesu ord och löfte mitt framför våra ögon. Guds löften är inte historia, inte abstrakta och inte världsfrånvända. Nej, de gäller oss. När vi tar emot Jesus Kristus i nattvarden kommer han innanför skinnet på oss och där möter han oss som förkroppsligat Guds löften i världen.

Därför får vi med glädje blicka framåt mot ett nytt nådens år. Guds nyårslöften står fast. De löften som gått i uppfyllelse i Jesus Kristus sker också i kyrkan och i våra liv. 

Vem formulerar Guds nyårshälsning till oss bättre än Jungfru Maria till den heliga Birgitta: ”Varför skall vi längre sörja? Vi borde snarare glädja oss, ty fött är det ljus som skall upplysa vårt mörker och uppfylla vår längtan.” 

Och när vi gör denna insikt får vi stämma in i folkets lovsång: ”Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” (Matt 21:9)