Jag hade ett samtal med tidigare häcklöperskan Sanna Kallur för några år sedan. Vi talade om hennes framgångar, men vi talade också om hennes motgångar. Till exempel år 2008, då hon var på topp. Hon har just slagit världsrekord på 60 meter häck inomhus och framtiden ser verkligen ljus ut.
Då händer det. När hon äntligen ska skörda medaljerna, kommer en stressfraktur och sabbar hennes karriär totalt. Hur kändes det att vara så nära … och så faller allt? Hur gjorde hon för att inte bli besviken och bitter?
Hon talade om att ”odla tacksamhet”. Att trots motgångarna, trots motvinden, odla tacksamhet. Jag gillar det uttrycket. Jag vet att det inte alltid är så lätt, att livet inte alltid är sådant; men ändå. Grundprincipen är god: att odla tacksamhet. ”Det finns alltid något att vara tacksam för” sa Sanna.
Jag kommer att tänka på Sannas inställning när jag läser den här söndagens episteltext. Det är ett av Paulus senare brev, kanske hans sista. Han sitter i fängelse, snart ska han dö. Till råga på allt så talar folk illa om honom.
Men Paulus fortsätter att vara på gott humör. Ordet glädje förekommer hela sexton gånger i brevet. Det är som om Paulus läst den romerska filosofen Seneca, som levde ungefär samtidigt som Paulus: ”Saknar du glädje saknar du vishet”.
Och faktum är att det de senaste 20 åren kommit spännande psykologisk forskning som visar att Paulus och Sanna Kallurs inställning är den rätta, förutsatt att vi vill leva ett lyckligt liv. Sonja Lyubomirsky har i flera oberoende studier kunnat visa att vi helt enkelt mår bättre och blir lyckligare om vi fokuserar på det vi har att vara tacksamma över i livet.
För Paulus och Sannas hållning kan också bli din och min: ”Det finns alltid något att vara tacksam för”.
I en av studierna fick en grupp människor skriva ned fem saker de var tacksamma över, en gång i veckan. Det fick de göra under tio veckors tid. En kontrollgrupp fick göra samma sak – med den skillnaden att de i stället för att lista saker de var tacksamma för skulle benämna fem saker som stört eller irriterat dem under den senaste veckan.
Skillnaden mellan de två grupperna efter tio veckors övning var uppseendeväckande. Gruppen som övade sig på att vara tacksam var efter tio veckor nöjdare med livet. De sov bättre, de hade mindre huvudvärk och det visade sig att de till och med börjat träna mera. Liknande studier utfördes på grupper med personer som drabbats av kroniska sjukdomar – med likartat resultat.
Det verkar helt enkelt som att vi människor kan kalibrera, ställa in, hjärnan. Att vi kan träna oss i att se det ljusa i tillvaron, så att vi därmed mår bättre. Att vi kan träna oss i att ”odla tacksamhet”, och på så sätt skapa en positiv mental spiral som får oss att må bättre. Det handlar om sådd och skörd.
Men nu kommer det riktigt intressanta. Sonja Lyubomirsky gjorde nämligen en variant på studien, som du och jag kan föra över på våra egna liv. I en studie gav hon deltagarna i uppgift att föra en tacksamhetsjournal – en liten bok där de en gång i veckan skulle skriva ned tre till fem saker som de varit tacksamma över under senaste veckan.
Instruktionen löd, och nu citerar jag rakt av från forskningsstudien: ”Det finns många saker i våra liv, både små och stora, som vi kan vara tacksamma över. Tänk tillbaka på den senaste veckans händelser och skriv ned upp till fem saker, på linjerna nedan, som du är tacksam för eller känner tacksamhet över”.
Under texten stod rubriken: ”Den här veckan är jag tacksam över: ”, följt av fem tomma rader.
Studien pågick under sex veckor, och resultaten blev samma som i den tidigare studien: de som kontinuerligt odlade tacksamhet mådde bättre. Man blir helt enkelt lyckligare av att odla en kultur av tacksamhet.
Vad är du tacksam över?