Metodbok för barn i sorg ges ut på nytt

Scenen är för alltid infrusen inuti Klara Yvonne Klingspor. Pappan gråter och berättar för de vuxna runt om att hans hustru är död. Ingen bryr sig om femåringen i dörröppningen. Ingen talar om för den lilla flickan att hennes mamma just har dött.

I dag är Klara Yvonne Klingspor 68 år. I hela sitt liv har hon bearbetat och hanterat svårigheter som återkommit i livet, svårigheter kopplade till hennes förlust.

– Kunskapen om barns behov såg annorlunda ut på 50-talet. Trots detta kan det även i dag hända att barn lämnas utanför familjesorgen eftersom man inte tror att de förstår eller vill skydda dem från att bli ledsna.

– Troligtvis hade jag haft en fin anknytning till min mamma fram till att hon blev sjuk när jag var två, och den tryggheten bar mig genom barndomen. Så här med facit kan jag se att det hade blivit mycket bättre med mer stöd och kunskap. Ett exempel är att jag själv hade mycket ont i ben och armar. Växtvärk, sa de vuxna. Att det kunde handla om sorg, förstod ingen.

Borta men ändå nära ges ut i en utökad och omarbetad digital version av Stockholms stift. Boken skrev hon på stiftets uppdrag efter att i många år ha lett sorgestödsgrupper för barn och familjer. Hennes egen yrkesbana gick från socionom till uttryckande konstterapeut och legitimerad psykoterapeut via familjeterapeut och handledare. I flera år arbetade hon med stödgrupper i församlingar. Föreläser, handleder och skriver gör hon fortfarande.

– Det måste få ta tid för ett barn att sörja en närståendes död. Sorgegrupper är mycket bra, de ger deltagarna möjlighet att träffa andra i liknande situationer, dela erfarenheter, hitta nya hanteringsstrategier. Viktigt är också att hela familjen får hjälp. Man kan säga att sorgen är livsvarig även om det går att lära sig att leva med den.