En dag med biskop Mikael Mogren i München

Våren har varit kall i Bayern. Ända sedan biskop Mikael Mogren kom till München i slutet av februari har morgonkylan färgat kinderna röda och fått grönskan i parkerna att dröja.

Men nu ligger flora och fauna i startgroparna. I Engelska parken bygger svanarna bo och magnolians vitrosa knoppar har vuxit sig stora i lä bakom stadsbiblioteket.

Skrev nyligen minnesord

Med långa lätta kliv och med väskan över axeln vandrar Mikael Mogren tidigt från jesuitbrödernas kommunitet där han bor till Ludwig-Maximilians-Universität. På paradavenyn Ludwigsstrasse säljer en äldre dam blommor och Mikael köper en bukett påskliljor.

Vi får några gula liljor var att lägga på Vita rosen-monumentet utanför universitetets entré. Här, nedsänkt i trottoaren, finns flygblad i sten som håller minnet av de unga studenternas krigsprotest levande.

– Det är ganska precis 80 år sedan syskonen Scholl fick plikta med sina liv för engagemanget i motståndsrörelsen, säger Mikael Mogren som nyligen skrev minnesord över 103-åriga Traute Lafrenz, den sista överlevaren från studentgruppen. Rubriken löd: Den sista vita rosen har vissnat.

– Det som dessa unga antinazister gjorde måste vi alltid påminna oss om.

Därför valde Mikael Mogren München

Inne i universitetets spatiösa trapphus i marmor kastade syskonen Scholl ner sina flygblad. Historien tar gestalt när Mikael Mogren berättar om motståndsgruppen Vita rosens kamp. Vittnesbörd om mod ligger hans hjärta nära.

På väg till biblioteket där han brukar läsa berättar han varför fördjupningsterminen förlades till just München. USA och franska Strasbourg var andra kandidater, men det var forskningen i dogmatik och bibelvetenskap vid universitetet i München som fick honom att bestämma sig.

– Det är intressant på flera sätt att vara här och kunna träffa de forskare och teologer som jag läser. Att samtala, tänka och förstå är en fantastisk möjlighet och jag är glad att biskop Johan Tyrberg drev på så att vi biskopar fick möjlighet till fördjupningen genom vårt löneavtal.

Det är också intressant på ännu ett plan i Tyskland eftersom ett universitet här kan ha både en katolsk och en evangelisk utbildning, alltså dubbla tjänster i alla ämnen. Det blir en dynamik och en dialog som berikar och fördjupar, säger han.

Biskopen: "Därför är det tyska upplägget intressant"

Mikael Mogren arbetade två år vid Faculté Protestante i Paris. I Frankrike bedrivs den teologiska utbildningen i privata huvudmäns regi eftersom staten och kyrkan har en tydlig gräns gentemot varandra sedan 1905.

– Och i Sverige är det inte självklart att kunna diskutera tro inom ramen för den teologiska utbildningen eftersom konfessionslöshet är grund. Det kan vara problematiskt. Därför är det tyska upplägget så intressant, tycker jag, säger Mikael och pekar på en staty av Thomas Mann som vi går förbi.

– En underbar författare. Jag hade en period när jag läste allt jag kom över av Thomas Mann.

Tyskan flyter lätt och Mikael Mogren har sina knep för att hålla i gång de främmande språk han behärskar, bland annat läser han alltid Wikipedia på det språk som en artikel lagts upp.

På vandringen genom staden besöker vi flera byggnader som Mikael Mogren vill visa oss, domkyrkan, judiska kulturcentret och Asamkirche. Den vackra synagogan är tyvärr stängd.

– Barockkyrkorna är fantastiska här i Bayern och konstformen blev som en reaktion mot reformationen, säger Mikael när vi står inne i Asamkirche och njuter av de båda arkitektbrödernas skapelse där konstuttrycken förenas i ett lekfullt, böljande överdåd.

Ljuset faller in och får bladguldet att glimma.

– De här kyrkorna får mig att tänka på den timrade bergslagsbarocken hemma, till exempel kyrkan i Hällefors.

"Jag får höra om kyrkorna i andra delar av världen"

Varje dag har sin fasta rytm för Västeråsbiskopen. Genom sin vän jesuitpatern Dominik Terstriep i Stockholm fick han kontakt med den jesuitkommunitet där han bor i utkanten av Gamla stan i München tillsammans med 20-talet bröder.

– Jag äter frukost i refektoriet innan jag går till universitetet för ett seminarium, en föreläsning eller så studerar jag på egen hand. Vid lunchtid går jag hem för att fira mässa i kapellet innan vi äter middag klockan 13. På eftermiddagen går jag antingen tillbaka till universitetet eller fortsätter min läsning hemma. Kvällsmat äter jag oftast i refektoriet.

Samtalen i matsalen öppnar dörrar till hela världen. Även systrar bor här, i en annan del av byggnaden. I påskas hölls en gemensam gårdsfest med bröder och systrar.

– Jag får höra om kyrkorna i andra delar av världen, både där jag bor och i samtal med företrädare för kyrkor här i Tyskland. Hos jesuitbröderna kom jag direkt in i en familjegemenskap.

Svårt för kyrkorna i södra Tyskland

Mikael Mogren berättar om kyrkans viktiga roll som utförare av sjukvård och socialt arbete i Tyskland. Samtidigt upplever alla kyrkorna här stora medlemsras och är mitt uppe i förvandlingsprocesser. Tappen förklaras bland annat av katolska kyrkans negativa press de senaste åren. Katolska kyrkan och den lutherska kyrkan i Bayern har tillsammans nu färre än 50 procent av befolkningen.

– I Sverige har medlemsantalet minskat successivt, här har man på kort tid sett ett större ras. Bara i Bayern har den evangeliska kyrkan omkring 100 000 anställda inom sjukvård och diakoni. Katolska kyrkan är den andra största arbetsgivaren i förbundslandet Bayern och sköter det som hemma i Sverige sköts av regionerna, förr landstingen.

– Det är svårt för kyrkorna i södra Tyskland att ställa om, de är så vana vid fulla kyrkor. Vi i Sverige har gått före. Vi har minskat, men vi utgår från det vi har här och nu. Att i glädje upptäcka det man har, gör att vi kan leva framåt i tro.

Mikael Mogren bestämde sig tidigt att inte skriva någon bok under sin studietermin, men några artiklar har det blivit - och några föredrag. När han ställer kosan norrut igen ska han resa via Linz i Österrike för att föreläsa om kvinnor i ämbetet.

– I Sverige är vi världsbäst på att vara tillgängliga och ha låga trösklar i församlingarnas verksamheter. Vår utmaning är att ha högt i tak och tala vuxet utifrån Bibeln och kyrkohistorien så att vi utmanar varandra och får fatt i våra djupaste behov. Där har vi en del att lära av länder som Tyskland och Frankrike.

När Mikael Mogren reste till München lämnade han samtidigt sociala medier.

– Att vara aktiv på sociala medier tar mycket tid och jag har valt bort det nu under våren. Det var svårt i början, jag hade nästans abstinens eftersom jag är så van vid att kommunicera där. Men att tänka med djup i vår tid kräver all min koncentration.