Teologi

Porren mitt ibland oss

Våld, övergrepp, förnedring och kränkningar. Det är en stor del av nätpornografins ingredienser. Konsumenterna finns långt ner i åldrarna och även i kyrkan. ”Vi måste börja tala om porrkonsumtionen och vilka konsekvenser den får för våra barn och för våra relationer”, säger Ulrica Stigberg som är aktuell med en bok i ämnet.

Hon är präst för EFS sedan 20 år i Fryshuset i Stockholm, landets största aktivitetshus för ungdomar. När hon för fyra år sedan fick frågan av en prästkollega från stiftet om hon ville hålla i ett seminarium om ungdomar och den pornografi som möter dem på nätet var den första reaktionen att tacka nej.

– Jag visste inget om detta.

Ulrica Stigberg hann dock inte tacka nej innan kollegan berättade om vilken typ av pornografi som hennes konfirmander tittar på när de surfar runt på nätet. Då gjorde Ulrica Stigberg en egen googling till sidan som kollegan hänvisade till och som lanserar sig som experter på övergrepp och förnedring. Hon mötte den tomma och förtvivlade blicken hos en ung tjej som utsatts av en gruppvåldtäkt som filmats och lagts ut på nätet.

– När jag upptäckte vad det är som möter våra barn och unga i dag, insåg jag att jag inte fattat hur det ser ut.

Men nu vet hon. De senaste åren har hon rest landet runt och föreläst för kommuner, skolor och församlingar om konsumtion och beroendet av nätpornografi som kryper allt längre ner i åldrarna. Och som återfinns i alla yrkeskategorier och samhällsskikt.

Erfarenheterna har hon sammanfattat i boken Mitt ibland oss - om kyrkans utmaning kring nätpornografi som ges ut nästa vecka. Där finns intervjuer med enskilda personer som berättar om sitt porrberoende, intervjuer med experter, parterapeuter, kriminologer och forskare.

– Det har varit viktigt för mig när jag skrivit om pornografi att det inte är min berättelse. Den är ointressant, för jag har inte tittat på porr. Det är porrkonsumenternas berättelser som finns i boken. De kan handla om relationer som gått sönder på grund av surfandet efter pornografi på nätet. Eller om hur de brottas med detta beroende som de fastnat i redan som elvaåringar.

– Frågan är hur vi hjälper elvaåringar som sitter fast i porrsurfandet, unga människor som kanske sedan blir pastorer och församlingsledare och som fortfarande sitter fast i porrsurfandet.

Är det inte risk att avfärda detta som moralism?

– Hur vuxna väljer att förhålla sig till pornografi, det får de själva ta ansvar för. Men nu är det våra barn vi pratar om. När jag varit runt och föreläst har det handlat – och handlar – om ungdomarna och barnen. Men skulle någon anklaga mig för att vara moralist, okej. Det viktigaste för mig är att frågan lyfts. Alla har sin egen berättelse, oavsett ålder.

Internet har gjort porren lättillgänglig. Ett knapptryck bort och bilderna och filmerna strömmar mot konsumenten på skolgården, i datasalen eller i hem och på arbetsplatser. Ulrica Stigberg säger att det är fler yngre än äldre som sitter fast i porrsurfandet och många vittnar om den avtrubbning som sker efter hand. Det som från början gjorde att man blev sexuellt upphetsad och triggad behöver mer och starkare input.

– Enkelt kan man säga att när man tittar på porr sker det en belöning i hjärnan, signalsubstanser och dopamin, en av de viktigaste signalsubstanserna, skickas ut och receptorerna i hjärnan blir översköljda av belöning. Och för att receptorerna inte ska drunkna drar de sig tillbaka lite grann. De har blivit lite avtrubbade. Nästa gång behöver de mer.

Det är ingen slump att porren på nätet blir allt grövre och våldsammare. Inte ens spädbarn skonas utan utsätts för sexuella övergrepp som filmas och sprids på nätet. Det som var våldspornografi för 20 år sedan och som ansågs vara udda och ”sjuka grejer” och som väldigt få tittade på, är i dag mainstream pornografi.

– Jag var nyss ner till Norrköping och föreläste. Åsa Kastbom, överläkare på BUP:s traumaenhet i Linköping, satt bland åhörarna. Åsa, som möter barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp berättade då att övergreppen på spädbarn blir fler och fler och grövre och grövre.

Ulrica Stigberg har själv valt att titta väldigt lite på porr. Bilderna är så starka och stannar kvar.

– Det räcker med att klicka in på en sida och läsa rubrikerna på filmerna som ligger där så vet man vad det handlar om: första gången med pappa, fyra läkare och en patient eller morfar läser läxan med sitt barnbarn. Jag behöver inte titta på det. Jag kan ändå skapa mig en bild av det som möter en nioåring som googlar pornografi.

Frågan är vilken bild en ung människa får av sex och vad som ska förväntas när han eller hon ser detta. För det som möter är mycket mamma–son, pappa–dotter, morfar–barnbarn, lärare–elev, läkare–patient.

– Det är bilder som en nioåring inte kan relatera till. Men det är första mötet med sex. Och där finns ingen som ifrågasätter och ger honom eller henne redskap att hantera detta.

– Det är vi i vuxenvärlden som skapat det här. Men vi hjälper inte våra barn att hantera det. Säkert för att många vuxna tycker att det är ett ämne som är svårt att prata om. Det råder en tafatthet.

– Frågan är hur vi kan rusta våra barn så att de ser att porren inte kommer att gagna och hjälpa dem att få mer sexuell tillfredsställelse, utan att den i stället förstör.

Då måste vi ta i den här frågan tidigt, menar hon. Samtala på våra arbetsplatser och i kyrkan. Ställa frågorna. Troligtvis sitter någon i församlingen fast i ett porrberoende.

– Är man porrberoende är det väldigt svårt att vara öppen med det. Man skäms kanske för att man konsumerar porr och sitter fast i beroendet.

– Hur tänker kyrkoherdarna kring det här? Hur tänker biskoparna? Hur lyfter man frågan?

Ingen vet hur många porrberoende vi har i Sverige eftersom det inte diagnosticeras som ett beroende.

– Men många i min bok vittnar just om att det är ett beroende. Man kan inte låta bli att titta. En präst jag intervjuade berättar att det är som att komma nära ett slukhål. Håller han sig tillräckligt långt ifrån slukhålet har han perspektivet i behåll. Men kommer han för nära kan han inte motstå. Det är som att han sugs in det. Efteråt blir det en enorm tomhet, en känsla av skam och förnedring.

Det man vet är att medelåldern för när man börjar konsumera pornografi bland pojkar ligger på 12,3 år.

– I dag saknar hälften av landets skolor filter mot pornografi på sina nätverk. Det betyder att man kan sitta på skolans nätverk och konsumera våldtäkter. Sedan kan man gå in i klassrummet och prata om likabehandlingsplaner och att alla människor har samma värde. Det krockar.

Debatten runt #metoo är fortfarande i gång och Ulrica Stigberg menar att porren inte får uteslutas ur sammanhanget. Porren finns där som en tyst ådra.

– Om porren lär unga killar att sex är till för deras skull, att en lyckad sexakt fokuserar på mannens utlösning och går ut på att han ska bli tillfredsställd och att kvinnan ska tillfredsställa mannen – om det är det som porren förmedlar, varför skulle det inte vara så i det verkliga livet?

En annan koppling finns också mellan porrindustrin och människohandel. Efterfrågan på nya kroppar är enorm.

– Kanske tänker någon att om jag konsumerar lite porr så skadar det ingen. Men ser man till helheten infinner sig frågan vad detta gör med vårt samhälle och hur vi kan stoppa efterfrågan på kvinnors och barns nakna kroppar.

– Här kan vi alla bidra, både som enskilda och som kyrka.

– Boken är mitt bidrag. Jag hoppas att den ska lyfta samtalet på alla nivåer, att vi kan prata om pornografi i kyrkorådet, med konfirmandföräldrar, på kyrkoherdesamlingar och medarbetardagar, avslutar Ulrica Stigberg.

LEDIGA JOBB

36

E-tidning

Kyrkans Tidning nr 46 2018