Trovärdigt när Hammar tar sig an Franciskus

En gång när jag var svensklärare på högstadiet, höll vi på med ordklasser. Denna gång främst med prepositioner. Jag tog en stol och ställde mig på olika sätt i förhållande till stolen, och så fick eleverna säga var jag var. Nämligen bredvid, bakom, framför, över och under. 

Bok: Allt hör samman Med Franciskus in i framtiden.

Författare: Anna Karin Hammar
Förlag: Proprius

Den senare väckte en glad munterhet där jag stod med stolen lyft ovanför huvudet och frågade "Va´ är jag nu?" och en kille ropade ”Dum i huvudet!”

"Nu kommer ni aldrig att glömma vad prepositioner är!" sa jag med ett skratt. Jag gick med stolen genom klassrummet och ställde den bakom katedern igen.

Och det är prepositionerna som öppnar Franciskus värld för mig, när jag läser den lilla boken, närmast ett häfte, av Anna Karin Hammar, Allt hör samman. Med Franciskus in i framtiden. 

Den är skriven i åtanke att det nästa år, 2026, är åttahundra år sedan Franciskus död. Det "Guds lille fattige" ville förändra i världen, är fortfarande brännande aktuellt, menar författaren.

Det lär finnas uppåt 1 500 biografier om den helige Franciskus, men på Hammars 50 sidor får man en lärd och uppmanande sammanfattning.

Hon koncentrerar sin skildring utifrån några teman: När upplevde Franciskus en samhörighet med allt levande? Hur beskrev han det? Hur skildras hans upplevelser i andras biografier? Hänvisningarna till tidigare biografier och även Franciskus egna skrifter är många och ger ett trovärdigt intryck.

Hammar ställer frågor till läsaren. Hon skildrar Franciskus omvändelseprocess, där mötet med de spetälska spelade en avgörande roll. Han kom att lämna sitt bekväma liv i en välbesutten familj i Assisi och ge sig ut som tiggare. Han upplevde sig kallad att bygga Guds kyrka i solidaritet med de fattiga och sjuka, med djur och natur. 

Hammar frågar läsaren: Har vi varit med om någon livsomvälvande händelse? Har du upplevt att ”allt hör samman” på något vis? Hon frågar om vi upplevt en sådan ömsesidighet och kärlek som Franciskus har med vargen, fåglar, kaniner och fiskar. Att vi hör ihop? Brännande och viktiga frågor!

Det som något stör det trovärdiga intrycket är enligt min mening, att författaren näst intill gör en treenighet av Greta Thunbergs klimat- och Palestina-engagemang, förre påven Franciskus och helgonet Franciskus. Hammar menar att de alla i sina gärningar ger uttryck för ”en djup samhörighet med allt levande.”

Men var får vi höra om medkänsla och samhörighet med dem som sköts, tillfångatogs, torterades, våldtogs, stympandes, brändes inne, under terrorattacken den 7 oktober 2023?

Och så måste jag säkert tillägga - nej, det betyder inte att jag tycker Israels krigföring på Gaza är acceptabel alls! 

Man måste kunna lida med båda sidor tror jag. Allt Hammar berättar om den helige Franciskus räcker för att vi ska känna oss uppmärksammade och uppmuntrade till ansvar för skapelsen, fredsarbete och social rättvisa, utan att ta ställning till hennes politiska agenda.

Prepositionerna då? Jo, Franciskus kända Solsången, som Olov Hartman gjort en parafras på och återfinns som psalm 23 i den svenska psalmboken, uttrycker hur Franciskus lovsjunger Gud. 

Inte bara för allt gott han skapat, utan tillsammans med dem och genom dem. På italienska skrivs ordet ”per”. Det översätts hos oss med ”för” men kan också betyda ”genom” och ”med”. 

Då förstår jag och känner djupet av den samhörighet med allt liv, som är den nödvändiga grunden för att vi ska kunna förändra vår livshållning. Då skulle delar av Franciskus Skapelsens lovsång - Solsången - låta:

"Lovad vare du, min Herre, med syster Måne och stjärnorna.
Lovad vare du, min Herre, genom broder Vind och genom luften och regnet.
Lovad vare du, min Herre, med vår syster, moder Jord som föder oss och bär oss."

Prepositionerna måste vara Guds viktigaste ordklass!