Vi spärrar upp ögonen för det vi helst inte vill se

Vid varje nytt tillfälle spärrar vi upp ögonen inför det onda, den onde, inför ondskans offer och tänker: Inte här. Inte så här.

Vi vill förstå varför, så vi skyndar oss att gissa på motiv och bakgrund. Förklaringen ska göra ondskan lite mer hanterlig. Men ofta är därför-historien förhastad. Och ibland får vi klara oss utan svar.

Vi säger nej till ondskan därför att vi inte vill att den ska finnas och för att vi inte vill vara del av den. Det är ett avvisande som ligger snubblande nära förträngning. Vi blundar hårt till dess att vi står där igen med uppspärrade ögon. Och tänker: Inte här. Inte så här.

I den här bilagan väljer vi en annan väg. Vi synar ondskan i sömmarna med hjälp av teologer, filosofer och historiker och terapeuter. Den ondska vi tittar närmare på är den aktiva, avsiktliga ondskan. Inte naturkatastrofen

eller bilolyckan utan våldet, mordet och övergreppen. Handlingar de flesta normalt sett inte gör sig skyldiga till men som vi alla kan bli både offer för, skyldiga till eller åskådare av. Läs mer om detta i Barbro Matzols intervju med folkmordsforskaren Yehuda Bauer.

Mikael Larsson visar i sin essä hur våldets texter i Bibeln inte bara är något att plågas av eller bläddra förbi utan faktiskt ha användning för. Fredrik Lindström svarar på Barbro Matzols frågor om ondskans ursprung och väsen och berättar varför han ser Gud som ett offer för ondskan.

Kristina Lindh skriver om ondskan som förökar sig genom delning, de digitalt spridda bilderna och filmklippen. Philip De Croy följer ormens väg från Första Moseboken till Harry Potter och tecknar ondskans porträtt i böcker, tv-serier och på film.

Missa inte heller fotograf Marcus Gustafsson bilder från platser där mord ägt rum. De visar den paradoxala frid och vardaglighet som en tid efteråt präglar ondskans platser. Något att titta på och tänka: Just här.