En liten smart kille hade upptäckt att han vid barnkalasen kunde undvika att äta mat som han inte tyckte om genom att säga ”min religion förbjuder mig”. Religion kan användas till vad som helst. Vi ler åt pojken, men vi ler inte längre när man tar religionen till intäkt för de mest fruktansvärda våldshandlingar. Det är fullt förståeligt att människor alltmer börjar se religion som något farligt och ont.
När Fredrik Reinfeldt i sitt sommarprat listade de största farorna för samhällsutvecklingen så nämnde han religionen som en fara och vissa religiösa ledares utnyttjande av religionen för egna och/eller politiska syften.
För 90 år sedan samlade ärkebiskop Nathan Söderblom till ett gränslöst möte för fred och enighet i religionens namn. Över 700 delegater från 37 olika länder kom till mötet i Stockholm som blev startpunkten för vår tids ekumeniska strävanden.
Enheten i Kristus är söndagens tema och i episteln står det: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten. I den andliga enheten är det inte vår likhet som förenar eller medlemskap i samma organisation. Det är Kristus som förenar oss.
Kristi enhet och kärlek betyder att försöka leva i tillitens atmosfär. Vi kan alla vara med om att skapa ett klimat där vi vågar vara ofullkomliga inför varandra, där vi vågar ställa de svåra trosfrågorna utan rädsla att någon ska kasta sig över oss med färdiga svar.
Vi är alla på väg – och Gud är hela tiden större och står över allting. Det gäller att komma ihåg det – också i ett oenigt kyrkoråd eller i en splittrad personalgrupp. Hierarkier skadar alltid samlevnad, befrämjar kryperi och kan leda till maktövergrepp. Det är lätt att se i världspolitiken men det gäller att se och förstå det också i de egna sammanhangen.
Jesus valde de nederstas perspektiv och det är ur det perspektivet en församling har att forma sin verksamhet och sin gudstjänst. Det är något att tänka på! En eftertanke.
Den så ofta använda nattvardsbönen av Olov Hartman slutar med orden uppenbara för oss ditt bords hemlighet – ett enda bröd och en enda mänsklighet. Kyrkomötet hade velat ändra ordet mänsklighet till ordet kristenhet. Det sa naturligtvis Hartman blankt nej till.
I Kristus är vi inte bara en kyrka utan en mänsklighet. Nattvardens hemlighet är en inre förvissning om att alla människor hör samman. Guds närvaro finns i brödet och vinet men också mitt i den jordiska verkligheten. Vinddraget från altaret leder ut genom kyrkporten och ut i den värld vars villkor vi delar med varandra. Och bara i den världen blir kyrkan trovärdig. Bara där kan vi visa att vi inte finner oss i den splittring som kränker kärleken och driver bort människor både från kyrkan och från religion överhuvudtaget.
Jesus upphävde gränser och för att alla skulle hamna på samma nivå behövde somliga plockas ned och andra lyftas upp. Sackaios kunde inte sitta längre isolerad på sin gren och titta ned på andra, kvinnan man ville stena behövde hjälp att resa sig och se sina vedersakare i ögonen.
I Kristus finns inga nivåskillnader. Ingen hög och ingen låg. Dalar ska fyllas och höjder sänkas för att alla ska nå fram. Vi hör ihop. Vi är lika. På samma sätt som syskon är lika i sitt gemensamma ursprung. Alla människor är av Gud, har sitt ursprung i Gud och är på väg till Gud. Kristus förenar oss, men vägarna till Gud är många och outgrundliga.
Caroline Krook
biskop emerita
LÄGG TILL NY KOMMENTAR