Eftertanke. Mötet mellan Jesus och tullindrivaren Sackaios förändrade Sackaios och det förändrade samhället. Varje verkligt möte med en annan människa är en världshändelse, skriver Caroline Krook.
Sackaios gjorde nog inget olagligt. Han utnyttjade systemet och det gjorde honom omåttligt rik. Han fick inkomster som var svindlande och ofattbara för en vanlig arbetare. Och inte hade han dåligt samvete heller. Varför skulle han ha det, frågade han sig, han hade ju rätten på sin sida. Han kanske tänjde litet på den rätten. Men vad då ...?
Sackaios var en mycket modern person. Eller tidlös. Han tog chansen att skapa sig goda förhållanden i de erbjudanden som kom honom till del som statlig tullare.
Sackaios hade hört talas om Jesus och blivit nyfiken på honom. Det var inte så att han kände skuld för sitt sätt att leva och göra sig rik på andras bekostnad. Inte heller grubblade han särskilt mycket på så kallade livsfrågor. Och det var inte yttersta nöd eller sjukdom eller oro för en kär anhörig som drev honom att komma nära Jesus.
Och han hade absolut inte någon lust att diskutera med honom, sätta honom på prov eller snärja honom med kluriga frågor. Han ville bara få en skymt av honom. Han var nyfiken helt enkelt. Och så klättrade han upp i ett träd för att se bättre och det var väl tur att han inte av pur häpnad trillade ner när Jesus kom fram till trädet.
– Skynda dig ner, Sackaios, i dag ska jag gästa ditt hem.
På Jesu tid var det ännu mer än i dag en akt av solidaritet att äta tillsammans med någon och vistas i någon annans hem. Tullmän som handskades med de förhatliga romerska mynten skulle en from jude inte ha något att göra med. Absolut inte äta tillsammans med och göra sig själva orena och utanför gudstjänstgemenskapen. Alla dessa föreskrifter om rent och orent brydde sig Jesus inte om och han brydde sig inte om Sackaios motiv att vilja möta honom.
Jesus sa inte: Sackaios, nu måste du ändra på din osolidariska livshållning, gör det, så ska jag sedan komma och hälsa på dig.
Och Sackaios sa inte: Men oj då, jag har inte städat och handlat och förresten har jag tvättstuga i dag och barnen ska till hockeyträning och jag har lovat ringa min gamla mamma och jag har en tenta nästa fredag och jag måste jobba över och ogräset i trädgården växer över huvudet på mig och jag måste...
Och Sackaios sa inte: Jag är inte värdig. Jag måste bli en mognare människa, göra upp med mina tvivel, bli uppriktigare i min ånger, lägga om min livsföring och...
Han frågar sig inte varför Jesus vill komma. Men han skyndar sig, tar emot honom med glädje och mötet får en livsavgörande konsekvens. Han lägger om sin livsföring.
Den här både enkla och djupa berättelsen påminner oss om att det är tillåtet att komma till kyrkan bara för att den är vacker eller för julsångernas skull eller för skäl som man faktiskt inte riktigt kan reda ut ens för sig själv. Jag är väldigt glad över vår så kallade öppna folkkyrka. Vem som helst är välkommen utan att behöva redogöra för sina skäl.
Ett verkligt möte med Jesus kan få oanade konsekvenser. Det är ett risktagande. Men det är enkelt. Jag behöver bara sträcka ut min hand. Kristi kropp. Kristi blod. Eller ta en utsatt medmänniska i handen. Jag behöver inte förstå någonting först. Inte formulera trossatser. Jesus tvingar sig inte på någon människa. Valet är mitt. Men vi älskar därför att han först har älskat oss. Det är det allt handlar om.
Förändra världen kan vi inte, men varje möte, ett verkligt möte med en annan människa, är en världshändelse. Därför berättar vi än i dag om mötet mellan Jesus och Sackaios. Det förändrade Sackaios. Och det förändrade samhället.
Caroline Krook
biskop emerita
LÄGG TILL NY KOMMENTAR