Förutsättningar finns för god nivå på diskussionen

Text: Antje Jackelén

SVAR DIREKT Jag gläds över att min bok ”Gud är större” ger upphov till debatt. Har jag skrivit illvilligt? Definitivt inte. Har jag skrivit okunnigt? Det hoppas jag verkligen inte.

”Offentligt” och ”privat” kan förstås definieras på mer än ett sätt. Den av Olofsson och Sturmark refererade distinktionen fungerar i många sammanhang. I likhet med John B Thompson (Medierna och moderniteten, Daidalos 2001) skulle jag dock vilja utvidga den med en mellansfär där till exempel hjälporganisationer och påtryckningsgrupper har sin plats.

Samtidigt finns i den västerländska sociala och politiska diskussionen också en annan grundbetydelse av motsatsparet offentligt-privat. ”Offentligt” betyder då öppen eller tillgänglig för allmänheten. Det privata är däremot det som är dolt för insyn eller görs i enrum eller i hemlighet eller i en begränsad krets av människor (Thompson, 156). Det är alltså den senare distinktionen som jag bygger mitt resonemang på.

I boken konstaterar jag att religionens exklusivt privata karaktär ofta hävdas rigoröst dogmatiskt just av dem som annars starkast kritiserar sådan dogmatism. Att Olofsson och Sturmark som företrädare för förbundet Humanisterna känner sig utpekade av detta får stå för dem. Den som skon passar får ta den på sig! När jag skrev de citerade raderna tänkte jag nog faktiskt inte så mycket på humanisterna utan mer på sådant som jag regelbundet får läsa på ledarplats i min dagstidning.

Någon djup rädsla för engagerade livsåskådningssamtal har jag inte. Det vet Christer Sturmark mycket väl utifrån de samtal vi har haft under de senaste åren och det vittnar hela herda-brevet om. I våras deltog jag i en timslång tv-debatt i Berlin (finns på youtube) som skulle handla om tro och vetande, men som delvis spårade ur genom de två närvarande humanisternas aggressiva retorik som växlade mellan rolig elegans och dum bufflighet av typen ”Wer glaubt, ist doof – den som tror är dum”. I jämförelse med dessa representanter för den ateistiska humanismen framstår – tack och lov – den svenska debatten ofta som ett under av saklighet. Men med exempel som Richard Dawkins med flera går det inte att förneka förekomsten av aggressiv ateism och ”ateistiska korståg” (för att än en gång låna nyhetsmagasinets Der Spiegels metafor).   

Nej, jag tror inte att svenska humanister är enfaldiga. Tvärtom uppskattar jag att ni faktiskt tar intryck av era diskussionspartner. Efter en mejlväxling mellan Dan Larhammar  och mig 2007/08 förtydligades formuleringarna i humanisternas idéprogram gällande teologisk forskning. Det är också länge sedan jag hörde Christer Sturmark tala om ”religion och annan vidskepelse” som i sin bok från 2006. Jag har även hört honom i likhet med mig skilja mellan en sekulär stat och ett icke-sekulärt samhälle.

Ni rör er i debatten – och det är ofta bra. Däri ligger givetvis också en utmaning till oss som företräder kristen tro att inte skjuta in vår debatt på positioner som ni har lämnat. Vi har idag förutsättningar för en god diskussionsnivå. Två saker framstår dock som patetiska: att utmåla sig själv som offer för andras illvilja och att teckna en (fiende-) bild av den andra som den inte kan känna igen sig i.
I hopp om att det inte upplevs som en förolämpning vill jag önska er en god jul – samt ett gott nytt år med goda och engagerade samtal om tro och liv.


 

  • 8 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Sten Nordlund

    Tack, Antje! Nog har även jag fått känslan av att Humanisterna stått med knuten näve. Men om de numera känner sig intellektuellt mogna att föra dialog ska vi naturligtvis fatta den öppna handen.

  • Patrik Lindenfors

    "Med exempel som Richard Dawkins med flera går det inte att förneka förekomsten av aggressiv ateism och ”ateistiska korståg”" Suck.

    "I hopp om att det inte upplevs som en förolämpning vill jag önska er en god jul." Men kom igen. Har Jackelén över huvud taget läst något vi skrivit om julen de senaste åren? Man skulle kunna hoppas det, i och med att hon gått i svaromål i Sydsvenskan. Ändå detta? Lågt.

    Jag hoppas ändå på dialog, trots dessa stoppklossar. Hoppet är det sista som överger människan, sägs det.

  • Staffan Bengtsson

    "Men med exempel som Richard Dawkins med flera går det inte att förneka förekomsten av aggressiv ateism och ”ateistiska korståg”."

    Ateism som begrepp skapar alltid en fiendebild av andra som de inte kan känna igen sig i eftersom ordet beskriver en icketillhörighet.

    Ett bättre begrepp på vågen som följde 9/11 är religionskritik.

    Som alltid då det gäller kritik måste man veta vad som kritiseras först och främst. Att kalla någon aggressiv tillför inget för ibland är det en sund reaktion att bli arg eller ledsen. Det är en härskarteknik att osynliggöra det som faktiskt kritiseras genom att klandra kritikern för dennes beteende, för då slipper man bemöta kritiken.

  • La Ha

    Problemet med Dawkins i en svensk kontext är att hans befogade argument mot sina anglosaxiska fiender blir till omotiverat aggressiva halmgubbar i Sverige, där inte alls samma klimat finns (nåväl i alla fall inte i samma utsträckning) Detta gör att mång mindre bildade humanister/religionskritiker inte vet vad de talar om eftersom de bara läst på vad "pappa Dawkins" sagt i tron att all kristendom ser likadan ut, vilket den ju inte gör. Jag tror att vi båda sidor bör lära oss mer om varandra, men eftersom humanisterna bestämt sig för att "krossa den skändliga" (och t o m slänga bort den teism som Voltaire aldrig släppte) så bör kanske dessa först lära känna den rikedom och komplexitet som finns i svensk kristenhet som varken Hitchens eller Dawkins kan ge den minsta vägledning i.

    Vi får hoppas att debatten fortsätter, men kvar finns en fråga: Vill man ha debatt för att man gillar varandra, för att man vill lära sig något eller för att undervisa? Den frågan bör alla besvara: Varför vill Antje? varför vill Christer? varför vill jag?

  • loi Stefansson

    Biskop Antje, jag gläder mig över att du så ofta deltar i öppna samtal och står emot lite besserwisserfasoner hos Sturmark och co. Det är viktigt med öppna samtal, där pajkastning inte är tillåten. Jag kan dock bekymra mig för att så många av dina kollegor i biskopsämbetet verkar vara så tysta. Är de rädda för något? För är inte dessa diskussioner och samtal som förs mellan företrädare för olika synsätt, religioner och åskådningar viktigt? Det tycker jag.

    ha en god jul!

  • en anonym en

    Antje J: "Någon djup rädsla för engagerade livsåskådningssamtal har jag inte. "
    Va' bra. Då fortsätter vi. Jag har en fråga:
    Man säger i kyrkan att Gud tog mänsklig gestalt i och med att Jesus föddes som en människa på jorden. Menar man då att HELA Gud var där i krubban eller var till ex 98 % av Gud ändå kvar i Himlen. I så fall, hade han en vikarie som skötte hans jobb, skyddade honom från Herodes osv? Snacka om risktagande!

  • Sten Nordlund

    Motbjudande att besvara nån som inte törs stå för sina inlägg med namn. Men jag vill gärna spinna vidare på problemet med treenigheten och sonen som dyker upp i krubban, samtidigt som Ordet (Kristus) var i begynnelsen. Treenig Gud var knappast 2-enig i 14,99 miljarder år för att fullkomna sig själv via Jesu födelse?
    Och då helig ande sägs vara relationen mellan Fadern & Sonen (som ljushastigheten i kvadrat är relationen mellan materien och energin), så var då Gud enfaldig till för 2011 år sen? Och förvandlades de kosmiska naturlagarna under Jesu dödsperiod? Bibeln är inte boken om Gud, utan boken om Mig Själv. Jesus berättade inte primärt om Gud, utan om hur vi ska leva i harmoni med Gud, varandra och oss själva. "Älska era fiender".

  • en anonym en

    Sten Nordlund: "Motbjudande att besvara nån som inte törs stå för sina inlägg med namn." Jag vill få bort fokuset från skrivarnas personer till kommentarernas innehåll. Vad skulle du behöva mitt namn till? Tack annars för dina intressanta kommentarer, Sten!

REKOMMENDERAT