Fritt fall för Svenska kyrkan

Spelar det någon roll om en ledande gruppering i kyrkan menar att Kristus är en konstruktion? Att Jesus förstås fanns, men att tanken, just tanken, att han är Kristus, Guds Messias, är en konstruktion? På ett sätt inte, för vi kan gemensamt låta oss inspireras och vägledas av honom ändå. Men alla vet att det utifrån den skiljelinje som uppstått drivs kyrkopolitik, hård kyrkopolitik. Spelar det någon roll? Egentligen inte, för i maktspel, kyrkans eller and­ras, blir somliga vinnare och andra förlorare. Och det växlar över tid. I dag röd, i morgon död, heter det visst.

Alla vet också att Svenska kyrkan, liksom frikyrkorna som Joel Halldorf så lysande skrivit om i Sändaren, befinner sig i fritt fall. Den ärevördiga Svenska kyrkan rasar med hast, inifrån. Det kanske inget gör, för kyrkosystemet är väl ändå en konstruktion?  Men, är sockenkyrkorna som byggdes på plats efter plats med dopfunt, altare och predikstol en konstruktion? Europas enastående katedraler? Bachs koraler och H-mollmässa? Mosaikerna i Ravenna?
Svenska kyrkan närmar sig en sanningens minut. Är den kristna tron på riktigt eller inte? Har den ett rotfäste i tid och rum? Eller är den en konstruktion, om ock användbar i samhällsbygget för miljö, fred och annat? Har i varje fall varit.

Två på väg till byn Emmaus fick en okänd följeslagare, den Uppståndne visade det sig. Han frågade, eftersom de varit med i Jerusalem: ”Vad har hänt?”. Den skarpsynte historikern, teologen och läkaren Lukas hörde av ett vittne att de svarade: Detta med Jesus från Nasaret, profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad, dömd och korsfäst. Några kvinnor bland oss var vid graven men fann inte hans kropp. I en syn hade de sett änglar, som sade att han levde.
S: t Johannes, den gamle och siste av ögonvittnena, var väl medveten om hur tunn skilje­linjen kan vara mellan verklighet och konstruktion. Så han gav sina församlingar en hållregel: ”varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt”, i köttet, ’en sarki’ som det står på grekiska, ”är från Gud”. I sin med rätta berömda prolog till evangeliet skrev han: ”Ordet”, det är Kristus, ”blev kött och tog sin boning bland oss och vi såg hans härlighet”. Hände det något med hans mor Maria? På riktigt?

Biörn Fjärstedt
biskop emeritus