Kyrkohandboken

”Gad förbarme sig över vi!”

Vi riskerar nu att få en ny kyrkohandbok som minst en fjärdedel av alla arbetsverksamma kyrkomusiker i Svenska kyrkan har sagt sig vara emot på ena eller andra sättet. Flera kyrkomusikaliskt sakkunniga har hoppat av när deras kunskap inte tagits vara på eller när deras behov för det fortsatta arbetet inte kunnat tillgodoses, skriver organisten Mika Lidén.

Gång på gång finns kritiska insändare i Kyrkans Tidning av musiker från hela vår kyrka, som försöker visa på hur illa ställt det är.  Rena musikaliska felstavningar, noter som är överklottrade med ackordsanalys, stämföringsfel, felaktigheter som inte hade funnits där om expertis fått nödvändig tid och rum i arbetet.

Det är inte bara så att vi musiker ”upplever” att det finns brister. Felen är där! Ja, de är lika stora som om prästerna nu skulle tvingas säga ”Herrens kropp för DU utgiven” eller nödgas uttala ”Gud” med ett a istället för ett u. Vi försöker alltid undvika att stava fel i ett viktigt brev, till exempel i en jobbansökan eller ett kontrakt, och om någon kunnig person påtalar felet så kanske vi skäms lite, men ändrar det på en gång så att det inte ska skickas med detta pinsamma misstag.

Men så är det inte här. Man känner väl till misstagen men förväntar sig trots det att kyrkomusiker ska använda denna handbok hur illa ställt det är med ackordanalyser, noteringar, krångel med bläddrande eller avsaknad av relevant forskningsunderlag och musikaliskt innehåll.

Och många av oss kommer säkert att klara av att spela på våra mässor trots alla brister och fel som detta förslag formligen dryper av. Improvisation är ju en viktig del i den kyrkomusikaliska traditionen och kyrkomusiker brukar vara goda improvisatörer.

Men tänk alla unga orgelelever, alla unga studenter, alla nybörjare och alla vikarier utan utbildning, som plötsligt ska förmå sig att greja en sådan uppgift. Det är redan svårt att fylla alla nödvändiga platser på kyrkomusikerutbildningarna runt om i landet och sedan också alla tomma kyrkomusikertjänster.

Hur kommer det då att bli när man förstår att kyrkomusiken uppenbarligen nedvärderas på ett sådant sätt att inte den egna expertisen kan arbeta kvar i processen till ny handbok? När kritik mot detta projekt bara möter bortförklaringar och undanflykter.

Och sedan när vi ska påbörja arbetet med en ny psalmbok, hur ska det bli om processen blir lika usel där? Psalmer med nya texter full med betoningsfel, likt den i förslagets sursum corda: ”öppNA era hjärtan för Gud”? En koralbok med massa uppenbara kvintparalleller och stämföringsfel, som i förslagets lovprisning 4: E1, kyrie 6: D1 eller begravningsbön 1?

Nej! Arbetet med kyrkohandbokens musikdel måste börjas på nytt. Musiken sägs vara viktig men kyrkan behandlar den som om den inte var av någon betydelse.

Hur ska detta gå? Jag citerar kyrkohandboksförslagets musikdel: ”Gad förbarme sig över vi!”

Mer inom samma ämne
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken