Läser artikeln (Kyrkans tidning nummer 21/12) med rubriken ”Kunskapen om kristen tro tunnas ut”. Två forskare vid Umeå universitet menar att det är bristen på kunskap som skapat ointresset för religionen. Det är möjligt att det är så. Kunskap har ju alltid en förmåga att också skapa intresse.

För att fräscha upp mina kunskaper om vad kristendomen – jag har varit intresserad av religioner ända sedan skoltiden – egentligen är gick jag för några år sedan en Alphakurs. Kursen bedrivs av de flesta kyrkor, såväl nationellt som globalt. Det blev en smått chockerande upplevelse... Som till exempel när jag i en av kursen rekommenderad bok får läsa att kristna ungdomar måste ges rätten att ”få döda muntert och hängivet…”

C. S. Lewis, som skrivit Narniaböckerna, är ett stort namn inom den kristna rörelsen. Han har skrivit åtskilliga böcker. Den mest kända är ”Kan man vara kristen?”. Det var en av böckerna vi uppmuntrades att läsa för att förstå kristendomen. Där kan man läsa:

”Idén om riddaren – den kristne väpnaren till försvar för en god sak – är en av de stora kristna idéerna. (-)Vad jag inte kan förstå är den sortens halvpacifism som förekommer i dag och som får folk att tycka att man visserligen måste slåss, men att man bör göra det motvilligt och som om man skämdes för det. Den känslan berövar mängder av beundransvärda unga kristna i väpnad tjänst något som de har rätt till, något som av naturen går hand i hand med att vara tapper – ett slags munterhet och hängivenhet.”

Och så fortsätter han:

”Tänk på att vi kristna tror att människor lever i evighet. Vi får döda om det är nödvändigt, men vi får inte hata eller gilla att hata. Till och med när vi dödar och straffar måste vi försöka känna på samma sätt för fienden som för oss själva – önska att han inte vore så hemsk, hoppas att han någon gång, i denna värld eller nästa, blir botad. Det är vad Bibeln menar med att älska honom: att önska honom väl, inte att tycka om honom eller att säga att han är hygglig när han inte är det.”

Och plötsligt vänder det sig i magen. Lewis är ju inte vem som helst. Boken trycks om och om igen. I USA förstås. I Sverige trycker man regelbundet nya upplagor. Den jag läste gavs ut av Libris förlag med stöd av Samfundet Pro Fide et Chrisianismo, en sammanslutning inom Svenska kyrkan. På baksidan av boken slås fast att den innehåller författarens ”knivskarpa argumentation”...

Anta att det varit en politisk etablerad organisation som gett ut en bok där man skulle utrycka sig på liknande sätt. Nej, det går inte att tänka sig. En nazistisk eller kommunistisk sekt? Ja, det hade kanske varit möjligt. Och nog hade den svenska kyrkan reagerat om man i någon muslimsk församling uppmanat till läsande av böcker som hävdade rätten att få döda muntert och hängivet.

När jag ser den norske massmördaren flina i rättsalen så återkommer känslan från Alphakursen. För visst är det på den plattform, som berättar om den kristnes rätt att i glädje döda för den sak man tror på, som den norske massmördaren haft sin ena fot.  Han anser sig ha gjort rätt. Han anser sig haft rätt att göra det med både munterhet och hängivenhet.

Visst är det bra med kunskap om vad kristendomen står för. Jag delar Umeåforskarnas ståndpunkt. Det är kanske inte mycket undervisning Svenska kyrkan ger. Men vad är det för kunskap man förmedlar? 

Birger Schlaug