Vi vill fördjupa samtalet

Text: Christer Sturmark

Är biskop Jackelén rädd för livsåskådningssamtal där kyrkans och teologins röst och plats inte längre är given och självklar? Frågan ställs av Carl Gustaf Olofsson och Christer Sturmark.

När en välmeriterad teologiprofessor blir biskop och sedan skriver sitt herdabrev får detta en extra dignitet. Inte minst för att det ger en bild av den process där modern akademisk teologi överförs till församlingsteologi och förkunnelse. Som medlemmar i Humanisterna är vi nyfikna på vilken bild av Humanisterna som biskop Antje Jackelén förmedlar i sitt herdabrev, ”Gud är större”.
Trons och religionens plats i samhället är ett centralt tema. Detta diskuteras bland annat i termer av dess roll i spänningen mellan offentligt och privat. Detta är också centrala frågor för förbundet Humanisterna som därför också behandlas. Med två grepp skapar biskop Jackelén en direkt felaktig bild av Humanisternas syn.

Det första är att hon inte berör att det finns en väletablerad politisk, statsvetenskaplig distinktion mellan ”offentligt” och ”privat”. Det är den Humanisterna använder. Det är i denna betydelse man pratar om ”offentliga medel” (skattemedel) och ”offentliga regelverk”, det vill säga lagar, regler och rekommendationer sanktionerade av stat och kommuner. ”Privat” är sådant som finansieras med ”privata medel”, eller växer fram genom ”privata initiativ”. Ideella föreningar är också ”privata” i denna betydelse.

Det andra greppet är att biskop Antje Jackelén gör en språklig-fenomenologisk analys av skillnaden mellan ”privat” och ”personligt” där hon sedan använder denna i och för sig intressanta betydelse av ”privat” för att mana fram bilden av starka krafter som med en dogmatisk entydighet anser att alla religiösa yttringar ska förpassas till det ”privata” i den speciella betydelse av ordet som hon lyfter fram:

 

”Privat är det som ytterst sällan angår någon annan. Det finns en skillnad mellan privat och personlig. Personligt är det som man kan dela med varandra i ett samtal på ett sådant sätt att delandet kan berika alla som deltar och lyssnar.

Tro är inte privat. Tro är personlig. Det är bra att komma ihåg att privat kommer från latinets ”privare”, som betyder ”att beröva”. Gemenskapen berövas det som är privat – tydligast när man står framför en skylt som säger ”Privat – tillträde förbjudet”. Tron är personlig, avsedd att berika gemenskap och samhälle.

Tron är djupt personlig och djupt offentlig, därför att den formar vår identitet och våra värderingar. Dessa kommer till uttryck i vårt privata och personliga liv och i det som var och en kan bidra med till det offentliga livets välgång. (…) Ändå talas det i vårt samhälle gärna om att religion är och bör vara privat, och endast privat. Detta hävdas ibland med en dogmatism som förbryllar, eftersom den ofta finns hos dem som brukar vara mest kritiska mot religiös dogmatism.” (”Gud är större”, s. 26)



Vi kan försäkra biskop Jackelén att Humanisterna inte bara bejakar det engagerade personliga samtalet om livets djupaste angelägenheter där man delar sina tankar och sitt engagemang med varandra på ett sådant sätt ”att delandet kan berika alla som deltar och lyssnar”, utan också vill bidra till att fördjupa och vidga det. Att som biskop Jackelén utan grund antyda motsatsen är mest sorgligt. Det är svårt att tolka på annat sätt än en djup rädsla för varje form av engagerat livsåskådningssamtal där kyrkans och teologins röst och plats inte längre är given och självklar.

Jackelén skriver också i ”Gud är större” att Humanisterna tror att ”om religionen försvinner så löser sig allt”. Givetvis tror inte humanister något så enfaldigt. Återkommande retoriska figurer som ”ateistiskt korståg” och ”aggressiv ateism” för att beskriva Humanisterna och den internationella Humanistiska rörelsen är trista och säger enligt vår mening mer om dom som med förtjusning använder dom än om Humanisterna.

Den bild av Humanisterna och Humanisternas syn på religionen plats och roll i det moderna demokratiska samhället som biskop Jackelén manar fram i sitt herdabrev kan eventuellt bidra till att bygga upp och stärka ett inomkristet ”vi” på en falsk grund. Men det är ingen betjänt av. Inte de präster och det församlingsfolk hon primärt riktar sig till. Och allra minst det breda offentliga samtalet om våra viktigaste livsangelägenheter som verkligen behöver vidgas och fördjupas - och som behöver nya scener.

  • 12 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • en anonym en

    "..en djup rädsla för varje form av engagerat livsåskådningssamtal där kyrkans och teologins röst och plats inte längre är given och självklar. "

    Jag har också funderat på det här. Det känns som om kyrkans teologer inte vill ha DJUPA diskussioner med sådana som inte har samma tro som de själva. Jag har försökt att bjuda in kristna till dialog genom att ställa frågor i dessa kommentarsfälten men oftast lyser de med sin frånvaro. Vad är orsaken?

  • Sten Nordlund

    Sajten behöver fixas till. Jag förstår varför enanonymens inlägg flerfaldigas. Man vet nämligen med föga fog om kommentaren gått iväg. De Nya(?) Humanisternas hållning är förvånande och glädjande. Hittills har jag mest sett att de helst debatterar med kreationister och andra bokstavsstollar med ungefär samma korkade gudsbild som ateisterna. Vi som hellre grundar vår tro på Ordet än på bokstaven går inte gärna i debatt med enkelspårig teologi, vare sig den förespråkar en existerande gud eller en ickexisterande gud. Och de enkelkspåriga trivs bäst med att puckla på varandra i ett hyfsat gemensamt uppfattningsparadigm. Den DJUPA dialogen kräver ett gemensamt språkskapande. Bron måste byggas från båda stränderna.

  • P-A Rudberg

    Det gör mig så ledsen att se intelligenta personer förneka uppenbara fakta. Den internationella "humanistiska" rörelsen har gång på gång kommit med påståenden om religion och religiösa i stil med:
    - religion fördummar
    - religion är vidskepelse
    - religion bör förpassas från det offentliga rummet
    - människor bör skyddas mot ofrivilliga religiösa intryck
    etc.

    Att förneka detta blir nästan larvigt eftersom det går att plocka fram sådana uttalanden i tal och skrift.

    Vi ska föra ett öppet samtal - men låt oss då i fortsättningen slippa sådant. OK? :-)

  • Henrik Sawela

    - religion fördummar: Att hålla fast vid antaganden och påståenden som “utvecklades” under bronsåldern och sedan slipades med hjälp av grekisk filosofi, är inte speciellt intelligent. Att inte inse, att man tror som man tror, för att man fötts i en viss omgivning, är inte smart! Att inte förmå inse hur kulturbundna ens religiösa föreställningar är, är inte speciellt smart.

    - religion är vidskepelse: Att tro på den osynliga “tre i en” är….. . Att tro på ordmagi (böner och liknande)och föremålsmagi (reliker, “Jesu kött och blod”, kors, radband m.m.). Att tro att prelaterna förmedlar något gudomligt är det ju fritt fram att tro på, men…

    - religion bör förpassas från det offentliga rummet: Så länge religionerna inte förmår bevisa att deras påståenden och antaganden är sanningsenliga bör de inte “garanteras” synlighet av det allmänna. Men jag har inte stött på strävanden att putsa samhället rent från religion.

    - människor bör skyddas mot ofrivilliga religiösa intryck etc.: Ja, vad är det för fel med det? Skall de religiösa garanteras rätt att tränga sig på människor som inte önskar något samröre med dem? Speciellt barn bör skyddas från indoktrination! Om det religiösa är så öve

  • Henrik Sawela

    - människor bör skyddas mot ofrivilliga religiösa intryck etc.: Ja, vad är det för fel med det? Skall de religiösa garanteras rätt att tränga sig på människor som inte önskar något samröre med dem? Speciellt barn bör skyddas från indoktrination! Om det religiösa är så övertygande som många påstår så kan man väl vänta tills barnet är tillräckligt stort att bedöma de religiösa påståendena och antagandena, förrän man sätter igång sin missionering.

  • P-A Rudberg

    Henrik Sawela,

    Så bara för att något inte kan bevisas så får man inte tala om det? Då faller stora delar av modern vetenskaplig forskning. Kvar får vi ett repressivt samhälle som reducerar människor till maskiner.

    Ett samhälle utan intryck? Vill du på samma sätt "skydda barn från politiska och kommersiella intryck?
    Och ska kristna behöva gömma sin tro och sina kyrkor?
    Du balanserar på gränsen till religionsförtryck...

  • Torgny Rabe

    Ni bortser från en viktig sak: Det offentliga består av juridiska personer som har valts eller utsetts av privata = fysiska personer, vilka alla har sina ideella, politiska och religiösa eller anti-religiösa åsikter. Det är grundläggande för att man ska kunna identifiera en sekulär stat mot ett icke-sekulärt samhälle, blir även samhället sekulärt faller det in i den sekulära staten som exempelvis i
    Sovjet, Kambodja och Nordkorea. Elementärt, -men tydligen ofattbart för Er, ni har blivit historielösa och därmed farliga för det som definieras privat.
    Mvh, Torgny Rabe

  • Lekmannen

    Ja vad humanisterna funderar över är aktuella saker. Ska man kunna finna en Gud? Tittar vi på media så kommer man inte till någon insikt om det. Men om man tittar och söker ut i rymden, så förstår man att det är en oändlighet som lyser fram emot oss på natthimlen. Sandkornen på jorden är mindre till antalet än alla himlakropparna i rymden. Så ofantlig är vår existens på den lilla jorden. Och än mer. Oändligheten är gränsen i rymden, men också i mikroperspektivet, För där råder också en oändlighet vars gräns vi inte kan finna, fastän vi i olika tider trott det. Oändligheten är den gräns som Gud satt upp mellan honom och oss. Och det betyder att vi inte kan finna honom genom att söka oss fram i oändligheten, men bara att den oändligheten finns visar att det finns en Gud.

  • Lekmannen

    Ja vad humanisterna funderar över är aktuella saker. Ska man kunna finna en Gud? Tittar vi på media så kommer man inte till någon insikt om det. Men om man tittar och söker ut i rymden, så förstår man att det är en oändlighet som lyser fram emot oss på natthimlen. Sandkornen på jorden är mindre till antalet än alla himlakropparna i rymden. Så ofantlig är vår existens på den lilla jorden. Och än mer. Oändligheten är gränsen i rymden, men också i mikroperspektivet, För där råder också en oändlighet vars gräns vi inte kan finna, fastän vi i olika tider trott det. Oändligheten är den gräns som Gud satt upp mellan honom och oss. Och det betyder att vi inte kan finna honom genom att söka oss fram i oändligheten, men bara att den oändligheten finns visar att det finns en Gud.

  • Sten Nordlund

    I begynnelsen var jorden öde och tom, säger bibeln. I begynnelsen var kosmos en singularitet, säger Stephen Hawking. I begynnelsen var Ordet säger bibeln. Ordet var Big Bang, säger S.H. Olika språkdräkter ur skilda tidsrymder och uppfattningsperspektiv. Men substantiellt likartat. Det är mer förvånande att religiösa myter sammanfaller med modern vetenskap än att den skiljer sig från "allmogevetande". Fraktalmatematiska samband återfinns osällan i kosmiskt perspektiv. Varför skulle mänsklig intelligens omöjligen vara ett fraktaleko av den slump som förprogrammerade begynnelsens singularitet att strukturera sig till det kosmos dagens vetenskapsmän krafsar efter förståelsen av? Ursäkta, men ateistisk analys framstår huvudsakligen som intellektuellt slapp. Angrip gärna religionen och framför allt religiös makt. Men "Gud finns nog inte" är inte nån imponerande filosofisk tes.

  • Sidor

REKOMMENDERAT