Motstridiga krav skapar olust hos prästerna

För Skolverket är det självklart att man värnar sina rektorer och ger dem vägledning så att de inte ska sväva i okunnighet om vad som gäller inför skolavslutningar i kyrkan. Därför tar verkets generaldirektör och undervisningsrådet till orda på DN debatt den 25 november. Där kungörs, veckan innan första advent, att den juridiska vägledning som verket tagit fram, ger klartecken för skolan att vara i kyrkan. Advent kan firas i kyrkan med präst och kanske psalm. Men samtidigt får inga religiösa eller konfessionella inslag förekomma. Bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse måste göra halt utanför kyrkporten. Barnen ska fira advent utan kristet innehåll.

Det är ett budskap som provocerar. Visst är det självklart att skolan ska vara icke-konfessionell, så vill de flesta av landets invånare ha det. Om detta råder också samsyn inom de flesta kyrkor och samfund och hos de politiska partierna. Den förälder som vill ha det annorlunda för sina barn, har en del religiösa friskolor att tillgå.
I sin strävan efter neutralitet kör Skolverket i diket. Deras riktlinjer till rektorerna kan faktiskt tolkas som rädsla för att det kristna arvets påverkan på vår kultur och vårt samhälle ska hindra att andra religioner och traditioner uppmärksammas. Men någon sådan motsättning finns inte. Dessutom kan Skolverket, om man så önskar, ändra klassificeringen av adventssamlingen så att den inte faller under kategorin ”utbildning” utan i stället ser den som ”undervisning”. Därmed är också religiösa inslag tillåtna och den elev som inte vill delta kan befrias från samlingen. Där är vi inte ännu även om politiker flaggat för att skollagen kan komma att skrivas om.

Men när det nu är fritt fram för skolan att komma till kyrkan, bör det påminnas om att kyrkan inte är ett rum vilket som helst. Det är ett heligt rum där prästen, akademiskt utbildad under många år, utför sitt uppdrag att förkunna evangelium och förvalta sakramenten. I rummet finns mängder av religiösa symboler som är kopplade till det kristna budskapet. Om inte öronen får höra budskapet sägas, kommer ögonen att ta in det ändå. Och bilder kan vara tusen gånger starkare än ord.
Att prästen reduceras till en sorts konferencier eller trivseltomte löser ingenting. Det skapar enbart olust och osäkerhet. Därför är det hög tid att biskopsmötet tar bladet från munnen och värnar sina präster liksom Skolverket värnar sina rektorer. Det här är en arbetsmiljöfråga för de kyrkliga medarbetarna. Inte få präster upplever stress inför dessa situationer där det torde vara omöjligt att leva upp till de motstridiga kraven.

Svenska kyrkans ledare behöver också förstå att kyrkans roll är förändrad. Man är inte en statskyrka utan fri. Det går inte att vila på gamla lagrar och mandat utan man behöver möta framtiden med frimodighet, integritet och självförtroende. Man kan inte kompromissa bort det egna budskapet. Det inger inte förtroende hos de kyrkotillhöriga och på sikt inte heller hos en samarbetspartner som skolan.

De många protesterna mot Skolverket borde ge råg i ryggen. Lösningen är att kräva tydlighet från politiker och värna de egna medarbetarna. Om inte kyrkan vårdar sig om julevangeliet, den kristna berättelsen och kulturarvet kommer ingen annan att göra det heller.
En av de röda trådarna under ärkebiskopens möte om barn och unga, som nyligen ägde rum i Uppsala, var att barn har rätt till andlig utveckling. Det är en formulering som finns i Barnkonventionen. Att kyrkan är en av förmedlarna andlighet sattes i fokus under mötets två dagar.
Att våra barn och unga får veta varför det hänger stjärnor i fönstren i december handlar väl precis om den rätten till social, moralisk och andlig utveckling?

Protokollet från det senaste biskopsmötet, som hölls den 18–21 november, visar att man samtalade ”om hur man resonerat kring möjligheterna att inbjuda till skolavslutningar i kyrkan” och att de ”ska återkomma till frågan om att eventuellt uppdatera gällande råd och riktlinjer avseende upplåtelse av kyrka”.
Låt det inte dröja fram till dess att det är dags för skolornas vår-avslutningar och frågan aktualiseras på nytt. Ge stöttande och stärkande riktlinjer för kyrkans medarbetare nu! Kyrkan höjer inte sina trösklar om den markerar att avslutningar i kyrkan är en avslutning där också det kristna budskapet ska finnas med. Tvärtom. Förtroendet kommer att öka.