Ulla Karlsson överklagar beslutet om prövotid

Ulla Karlsson skriver i sitt överklagande att hon ”aldrig vägrat att svara på frågor eller infinna sig på samtal/möte, som påtalats. Vad jag gjort är att ifrågasätta rimligheten av att utsättas för korsförhör utifrån de debattartiklar jag skrivit i Kyrkans Tidning”.

Därför har hon valt att ”tills vidare inte svara på de frågor som domkapitlet sänt mig.” Hon skriver att hon i god tid meddelat att hon av privata skäl inte kunde komma till domkapitlets möte den 21 juni. Hon var ledig den dagen, men öppen för samtal vid ett annat datum.
Hon tycker att domkapitlet fortsätter att agera ”som om det fortfarande vore en myndighet” vilket hon tycker är oacceptabelt.

Ulla Karlsson förstår inte kritiken att hon skulle ”privatisera” uppdraget som präst. Tvärtom skriver hon ”tar sitt uppdrag och ansvar som präst på största allvar.”
Hon tycker att hon genom att lyfta fram frågor som en stor del av kyrkans medlemmar delar, att hon ”synliggjort en brist på kommunikation mellan Svenska kyrkan och dess medlemmar.”

Ulla Karlsson konstaterar att ”Jesus inte nämns en enda gång i domkapitlets fyra sidor långa beslut”. Det tycker hon är anmärkningsvärt.

”Lag, ordning och disciplin är däremot vad som genomsyrar hela brevet och som verkar var mer angeläget att framhålla i uppdraget att vara präst i Svenska kyrkan.”
Hon skriver också att hon ”var helt ovetande om att det skulle fattas ett formellt beslut den 21 juni.”
Hon trodde att sammanträdet var till för diskussion.

Att det som samtidigt som hon fick beslut sänt till sig via e-post gick ut ett pressmeddelande om beslutet, klassar hon som ”maktmissbruk” av domkapitlet.
Prövotid på tre

Att ge en präst en prövotid är en av de tre disciplinåtgärder som domkapitlet kan ta till.

Det är en den näst strängaste av de tre. Strängast är ett beslut att ta ifrån en präst rätten att utöva sin vigningstjänst (avkragning). Den lindrigste formen av åtgärde är en skriftlig erinran (ibland kallad varning).