Ansvarstagande kyrkoråd klandras orättvist

Kyrkans Tidning berättade för en tid sedan om hur spänningar mellan styrnings- och ledningsfunktionerna i Svenska kyrkans församlingar kan djupna till svåra, kanske olösliga, konflikter. Det handlar alltså om kyrkoråd och kyrkoherde. Slutet på en sådan konflikt blir ibland att kyrkoherden får lämna sin funktion. Tragiskt och dyrt, för båda parter.

Nästan alltid läggs ansvaret för dessa avslut på kyrkorådet/arbetsgivaren. Säkert är det ibland befogat. Svenska kyrkans styrelser är nog inte världsmästare i konfliktlösning. Men är det alltid givet att kyrkorådet är klantigt och ställer till det för kyrkoherden?
Kyrkorådet/kyrkonämnden är numera arbetsgivare också för kyrkoherden. Det betyder bland annat att styrelsen och chefen kommit närmare varandra, såväl rättsligt som mentalt, kanske också fysiskt. Förr fanns kyrkoherdens arbetsgivare, domkapitlet, på lite längre avstånd. Kan det ibland vara så att en styrelse på nära håll ser saker, bedömer saker och oroas av saker i utövandet av ett chefskap, som biskopar och domkapitel från längre håll inte uppmärksammade? Domkapitlen valde av tradition ett reaktivt förhållningssätt: Ser man inget, hör man inget, så har inget hänt.

Kan det alltså ibland vara så, att ett kyrkoråd, som tar sitt arbetsgivaruppdrag på allvar, sätter sig in i dess förutsättningar, skaffar sig nödvändiga färdigheter och uppfattar att ledarskap sviktar, faktiskt måste agera, nu på ett proaktivt sätt? Kan det vara så att det inte är tufft bara för kyrkoherden? Kanske också för kyrkorådet?

Efter 35 års ledaruppgifter i vår kyrka – jag har nu tagit mig fram till pensionen – kommer jag inte förbi denna utmanande fråga: Har vi haft för mycket av skyddad verkstad, också som kyrkoherdar? Framdragna i ljuset för när-­
skådande finner man kanske också hos oss brister, tillkortakommanden och olika typer av rejäla självmål, som våra styrelser har att agera utifrån? Är det kanske dags att belysa även kyrkorådens tuffa uppdrag i vår kyrka, i vår tid? Det krävs mod i dag av oss alla, både råden och herdarna!

Kjell Wiklund
präst i Nyköping och Tystberga