Att stå med en fot i både SSU och Svenska kyrkan är en styrka

REPLIK

Vi vill tacka Karin Janfalk och Richard Bexelius för er debattartikel och delar uppfattningen att ingen kan göra anspråk på Jesus som tillhörande ett visst parti, även om han var ganska sossig i sin syn på frihet, jämlikhet och solidaritet. Samtidigt vill vi, som både SSU:are och aktiva i Svenska kyrkan, lyfta fram varför det faktiskt kan vara en styrka att stå med ett ben i båda dessa sammanhang.

För oss handlar det inte om att blanda ihop kyrka och politik, utan om att de kan berika varandra. Kyrkan behöver människor som vill värna de kristna värderingarna om medmänsklighet, solidaritet och barmhärtighet. Politiken behöver påminnas om just dessa värden i en tid då samhällsdebatten ofta blir hård och polariserad. Att ha erfarenhet från båda världar innebär en möjlighet att bygga broar.

Brobyggandet kan ta sig uttryck i möjligheten att förstå kyrkans behov och driva politiska frågor som påverkar Svenska kyrkans verksamhet i de politiskt beslutande rummen. Ett exempel är frågan om den kyrkoantikvariska ersättningen, där vi svenskkyrkliga socialdemokrater arbetar för att öka Svenska kyrkans ersättning för att underhålla våra kyrkor och därmed bidra till att säkra en viktig del av det svenska kulturarvet. 

Men brobyggandet gäller även i värderingar. När SSU talar om rättvisa, jämlikhet och allas lika värde är det ord som bär samma klangbotten som kyrkans budskap om att vi alla är Guds barn. När Svenska kyrkan talar om fred, försoning och omsorg om skapelsen hör vi ekon av de socialdemokratiska idéerna om ett samhälle som håller ihop. Den gemensamma nämnaren är människovärdet, att alltid sätta människan främst.

Det får också konkreta uttryck. När röster höjs för en mer restriktiv migrationspolitik behöver kyrkan påminna om flyktingens ansikte, och politiken behöver lyssna. När barn riskerar att reduceras till siffror i statistik är det kyrkan som säger: varje barn har rätt till andlighet, värdighet och omsorg. När resurser flyttas från det mänskliga till det militära behöver vi också tala om fred, försoning och tillit mellan människor.

Jesus stod alltid på de mest utsattas sida, han tog strid mot orättvisor och stod upp mot makten. Om vi inte påminner om det riskerar hans budskap att förminskas till en allmän trivsamhet. Det är därför vi ibland uttrycker oss spetsigt. Inte för att äga Jesus, utan för att försvara de värden som ligger i kärnan av både kyrkans och arbetarrörelsens tradition.

Att gå i Jesu fotspår förpliktar, som ni skriver. För oss betyder det att stå upp för barmhärtigheten när den ifrågasätts, för solidariteten när den utmanas och för medmänskligheten när den riskerar att gå förlorad, både i kyrkan och i samhället.

Edvina Palmcrantz (S) 
Ledamot i SSU:s förbundsstyrelse och ledamot i kyrkomötet 

Isak Vencu Öhrlund (S) 
Fd ledamot i SSU:s förbundsstyrelse och ledamot i kyrkomötet