Att tro eller inte tro – om livets uppkomst på vår planet

Lars Åke Holmgren, Skansholm
Foto: Getty

Den materiella världen är en av många former av energi.

Det periodiska systemet ger en makalöst enkel beskrivning av de olika ämnen som bygger den materiella världen. Om man går ner till elementarpartikelnivån blir det ännu mer fascinerande hur få byggstenar ( leptoner, bosoner, upp- och nerkvarkar osv) kan skapa alla ämnen i naturen.

Min poäng i det hela är att naturen (energin) i sig är självorganiserande genom samverkan av de fyra grundläggande naturkrafter som vi känner till tack vare naturvetenskapen: gravitation, elektromagnetism, svag och stark växelverkan (olika former av radioaktivitet och kärnkraft).

Jag kan inte utesluta möjligheten att energin i sig bär fröet till livets uppkomst genom självorganisation. Den tron har jag och känner mig helt till freds med det.

Den tron har inget behov av en fiktiv Skapare (Gud). Vi är stjärnstoft byggda av naturliga ämnen skapade via exploderande supernovor utspridda i kosmos under lång tid och som så småningom tagit formen av vårt solsystem med vår jord som en plats med fysiska förutsättningar för uppkomsten av högre former av liv.

Av jord är jag kommen. Jord ska jag åter bli. Jag ingår i universums eviga kretslopp. 

Detta är en tro som jag är fullkomligt nöjd med. Av jord är jag kommen. Jord ska jag åter bli. Jag ingår i universums eviga kretslopp. Vi går mot värmedöden där livet är den enda process som lokalt och under begränsad tid motverkar den oordning som ständigt växer.

Den så kallade entropin växer och bestämmer tidspilens riktning. Om det betyder att universum slutar i en ny big bang för att fortsätta i en ny fas av expansion har väl ingen betydelse för min existens. Möjligheten till liv på andra håll i universum synes mig överväldigande stor.

Jag vill i många stycken leva på det sätt som liknar kristen tro, men jag tror inte att Jesus var Guds son. Han dog inte för att sona våra synder, jag tror att han var en människa, född av Maria, avlad som vi andra dödliga människor. En fantastisk ledargestalt. Ett moraliskt föredöme.

Lars Åke Holmgren
Skansholm

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Lars-Åke Holmgren är nöjd med att naturen (energin) i sig är självorganiserande genom de fyra grundläggande naturkrafterna och behöver därför ingen tro på Gud som skapare. Men naturens egen skaparförmåga behöver inte nödvändigtvis vara i motsättning till kristen tro. Den är ett sätt att tolka tillvaron och en kristen kan i stället häpna över att Gud med så få grundläggande naturkrafter kunnat skapa så mycket. Skapelsen är dock inte kristendomens huvudtema. Det mesta handlar om de svårigheter som människan har på denna jord och de möjligheter som Gud vill ge. Slutsatsen att Jesus är ett moraliskt föredöme, men inte frälsare, räcker inte. Själv hade Jesus större anspråk. Om Jesus falskeligen utgav sig för att vara gudomlig, blir han inget gott moraliskt föredöme. Eftersom Lars-Åke Holmgren är en f.d. kollega får jag väl vara lite personlig och säga att jag inte tror att vi har så olika livsstil, men jag tror på Jesus som gudomlig. För mig är det bra att varje morgon kunna lämna dagen i Guds händer, att tänka att det jag gör är en del i Guds rikes verksamhet på denna jord, att kunna tacka för de möjligheter som livet gett mig och veta att det jag misslyckas med är förlåtet.