Avväpna nyttotänkandet

I en debattartikel ställer Niklas Lång och Kjell Lindström frågan: ”Vill du vara medlem i en kyrka eller ett företag?” Det är en högst relevant fråga.

I ett samhälle som är uppbyggt på aktivitet, effektivitet, lönsamhet och resultat går ingen fri. Det gäller att till varje pris vara synlig. Det är bara det som syns som är verkligt, det osynliga finns egentligen inte. Och det är bara det som syns som har ett mätbart värde. Är det mätbart så kan det också inordnas under kategorierna lönsamhet och nytta.

Ingen går fri. Självklart gäller det också kyrkan. Ingen kan beskylla kyrkan för att vara ineffektiv eller overksam. En snabb titt på församlingarnas hemsidor visar en högeffektiv och resultatinriktad kyrka. Det gäller att, med rätt marknadsföring, nå ut med budskapet så snabbt och effektivt som möjligt. Om inte annat så för att göra medlemmarna mer betalningsbenägna. Ingen församling vill väl stå svarslös om någon skulle ställa frågan ”Vad är kyrkan bra för?”.

Kyrkans produktbeskrivning kan sammanfattas i ord som: gemenskap, politiskt engagemang, andlighet, trygghet, tröst, terapi, etiska riktlinjer, värdegrund, historisk förankring, tradition, kultur osv, osv. Produkten är väldefinierad och kan den bara synliggöras på ett effektivt sätt, är också nyttan och resultaten tydligt mätbara.

Utan att vi märkt hur det gått till har kyrkan kidnappats och hålls som gisslan av nyttotänkandet och hon definierar sig själv utifrån mätbara resultat. Vi måste ständigt bevisa för oss själva vad vi är till för, vad vi ska ha kyrkan till. Till det kommer tanken att kyrkan inte finns om hon inte syns. Kyrkan vill så innerligt gärna synas, helst på de stora offentliga arenorna i media. Vi som kyrka bär på en omättlig längtan efter att vara efterfrågad och behövd. Det är som om kyrkan lider av jagsvaghet, att hennes identitet är så instabil att hon hela tiden måste söka bekräftelse på sitt eget värde. Hård kritik eller för mycket beröm gör att hon börjar svaja. Eftersom det bara är det som syns som är verkligt spelar det heller ingen roll vem som dikterar villkoren för synliggörandet, huvudsaken är att vi får vara med.

Ställer vi frågan: ”Vad är kultur bra för?” får vi säkert också svar som kan inordnas under kategorierna nytta, resultat och lönsamhet. Men svaren ges i första hand av sociologer, politiker och forskare, inte av konstnärerna själva.

En författare, musiker, konstnär eller skådespelare skulle snarast se det som en förolämpning om någon definierade hans eller hennes arbete utifrån sådana kriterier. Vilken kulturinstitution ser sitt existensberättigande i första hand ur ett nyttighetsperspektiv?

Kultur, i vid mening, är ett uttryck för den obändiga, kreativa kraft som varje människa har i större eller mindre utsträckning. Den kraft som helt enkelt inte går att hejda utan måste av tvingande nödvändighet få utlopp i någon form av skapande aktivitet. Kultur är resultatet av denna skaparkraft som också kan erfaras, delas och kommuniceras med andra människor. Att det sedan får mätbara, positiva effekter är en helt annan sak.

Till sitt väsen är kulturen egentligen helt onyttig. Och detsamma gäller kyrkan.
Kyrkan är i sitt innersta väsen helt onyttig, för hon är ett faktum redan innan och helt oberoende av om man kan ”ha den” till något eller om den är ”bra för” något. Kyrkan är något, eller rättare sagt någon. En person som människor i alla tider, allt sedan första gången i ett sjabbigt stall, har samlats kring i tillbedjan.

Tillbedjan inför mysteriet är det onyttigaste som finns, den går inte att använda till någonting. Tillbedjan är sin egen orsak och sitt eget mål. Att det sedan får mätbara, positiva effekter är en helt annan sak.

I den meningen har kyrkan och kulturen ett gemensamt uppdrag som bärare av, och förmedlare av onyttighetens subkultur. Eller snarare motkultur i det samhälle som definierar ”varat” utifrån ”görat”. Kyrkan och kulturen kan i bästa fall göra gemensam sak och bli den profetiska röst som genomskådar och avväpnar nyttotänkandets och lönsamhetens demoner.

Men om det ska vara möjligt måste kyrkan söka sitt existensberättigande inte i hennes eventuella nyttighet utan i den historiska händelse som är grunden för hennes existens, nämligen inkarnationens mysterium.

Bengt Danielsson
präst, Gävle