Egentligen borde följande debattartikel vara onödig om man enbart ser till nyttan av skriverierna om vår byrå. Varje debattinlägg i skilda medie leder till fortsatta heja-rop. Men eftersom många skribenter inte velat förstå motiven för att vi startade egen begravningsbyrå, vill jag göra ett försök till sammanfattning.
Det fanns och finns i huvudsak tre motiv för vårt engagemang i begravningsbyråbranschen:
1. En vidare service till våra församlingsbor. Diakoniarbete.
2. Vidgade och intressantare arbetsuppgifter för våra anställda.
3. En ekonomisk tumme i ögat på en bransch som behöver mer konkurrens.
Egentligen är det märkligt att inte kyrkan tidigare engagerat sig i hela människans väg ”från vaggan till graven”. Mindre märkligt är det väl att Fonus med flera vill slå vakt om sin ställning. Kan man mota Olle i grind via överklaganden så är det väl naturligt. En gratulation för ett framgångsrikt lobbyarbete mot Överklagandenämnden kan jag också kosta på mig även om jag inte anser att beslutet vilar på sakliga grunder.
När nu församlingens engagemang i nämnda fråga vandrat upp till kyrkomötet ser jag det som viktigt att nyansera debatten och låta den avgöras där den hör hemma. Nämligen på lokal nivå. Jag har väldigt svårt att
förstå att vårt engagemang inte skulle kunna rymmas inom ett aktivt församlingsarbete.
En självklarhet är ju dock att den ekonomiska redovisningen hålls åtskild från församlingens övriga verksamheter. Jag är mycket väl medveten om att detta är synnerligen viktigt. Det får varken vara så att församlingen sponsrar begravningsbolaget eller motsatsen.
Ett nollsummespel sett över en längre period är målsättningen. Jag har fullt förtroende för att ekonomiansvariga, begravningsombud, revisorer och
kyrkofullmäktige har samma synsätt.
Ett argument som framförts är att kyrkan inte ska ägna sig åt näringsverksamhet. Men hur mycket får då lov att skäras bort av såväl traditionell som ny-
skapande verksamhet? Allt från
kyrkans fastighetsinnehav till minsta kaffestuga.
Efter Överklagandenämndens beslut så har jag vid många tillfällen fått synpunkter som: Stå på er, fortsätt, ni behövs. För mig som förtroendevald i församlingen är det viktigare vad ”mina” församlingsbor tycker, än vad höga vederbörande lagkloka, teologiska representanter i Överklagandenämnden anser. I synnerhet som man grundar sin åsikt på beslut vid kyrkomötet 2004 som inte alls är jämförbart med vår situation.
Meningsmotståndare må ursäkta, men finner församlingsborna, ett enigt kyrkoråd och ett enigt kyrkofullmäktige att församlingens engagemang i begravningsbranschen är rätt. Då har jag lätt att välja ståndpunkt.
Anders Larsson
ordförande kyrkorådet
Kungsörs församling
1. En vidare service till våra församlingsbor. Diakoniarbete.
2. Vidgade och intressantare arbetsuppgifter för våra anställda.
3. En ekonomisk tumme i ögat på en bransch som behöver mer konkurrens.
Egentligen är det märkligt att inte kyrkan tidigare engagerat sig i hela människans väg ”från vaggan till graven”. Mindre märkligt är det väl att Fonus med flera vill slå vakt om sin ställning. Kan man mota Olle i grind via överklaganden så är det väl naturligt. En gratulation för ett framgångsrikt lobbyarbete mot Överklagandenämnden kan jag också kosta på mig även om jag inte anser att beslutet vilar på sakliga grunder.
När nu församlingens engagemang i nämnda fråga vandrat upp till kyrkomötet ser jag det som viktigt att nyansera debatten och låta den avgöras där den hör hemma. Nämligen på lokal nivå. Jag har väldigt svårt att
förstå att vårt engagemang inte skulle kunna rymmas inom ett aktivt församlingsarbete.
En självklarhet är ju dock att den ekonomiska redovisningen hålls åtskild från församlingens övriga verksamheter. Jag är mycket väl medveten om att detta är synnerligen viktigt. Det får varken vara så att församlingen sponsrar begravningsbolaget eller motsatsen.
Ett nollsummespel sett över en längre period är målsättningen. Jag har fullt förtroende för att ekonomiansvariga, begravningsombud, revisorer och
kyrkofullmäktige har samma synsätt.
Ett argument som framförts är att kyrkan inte ska ägna sig åt näringsverksamhet. Men hur mycket får då lov att skäras bort av såväl traditionell som ny-
skapande verksamhet? Allt från
kyrkans fastighetsinnehav till minsta kaffestuga.
Efter Överklagandenämndens beslut så har jag vid många tillfällen fått synpunkter som: Stå på er, fortsätt, ni behövs. För mig som förtroendevald i församlingen är det viktigare vad ”mina” församlingsbor tycker, än vad höga vederbörande lagkloka, teologiska representanter i Överklagandenämnden anser. I synnerhet som man grundar sin åsikt på beslut vid kyrkomötet 2004 som inte alls är jämförbart med vår situation.
Meningsmotståndare må ursäkta, men finner församlingsborna, ett enigt kyrkoråd och ett enigt kyrkofullmäktige att församlingens engagemang i begravningsbranschen är rätt. Då har jag lätt att välja ståndpunkt.
Anders Larsson
ordförande kyrkorådet
Kungsörs församling
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR