Besvikelse över tandlöst beslut av kyrkomötet hindrar inkludering

Öppen kyrka – en kyrka för alla, kyrkomötesgruppen
Kyrkomötet. Arkivbild. Foto: Marcus Gustafsson

Vi är många som nu reagerar med stor besvikelse över att ett kyrkomötesbeslut från 2005 åter visar sig vara tandlöst i arbetet med att ge alla människor full inkludering i vår kyrkas olika sammanhang.

Så har det återigen hänt. Att beslut som är fattade av två organ inom Svenska kyrkan inte går att förena med varandra. Trots att den ena av dessa två instanser är Svenska kyrkans högsta beslutande organ – kyrkomötet – som borde ha tolkningsföreträde ser det inte ut så i praktiken.

I senaste numret av Kyrkans Tidning kan vi läsa: I december förlorade en EFS-präst rätten att utöva kyrkans vigningstjänst för att hen i konfirmandundervisningen tagit avstånd från homosexuell samlevnad. Nu har överklagandenämnden gett prästen kragen åter.

Vi är många som nu reagerar med stor besvikelse över att ett kyrkomötesbeslut från 2005 åter visar sig vara tandlöst i arbetet med att ge alla människor full inkludering i vår kyrkas olika sammanhang.

Två av besluten det året är dels att det är uteslutet att fördöma den homosexuella personen eller att skuldbelägga den homosexuella orienteringen, dels att kyrkan aktivt ska motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering.

Hur kan de här två besluten från 2005 samtidigt tillåtas ge utrymme för att företrädare för kyrkan i ett konfirmandsammanhang aktivt tar avstånd från homosexuell samlevnad, ett avstånd som absolut kan uppfattas som diskriminering, alltså det som vi aktivt skulle motverka, inte medverka till.

Även för de personer som vill hävda att kyrkan har två olika linjer i samlevnads- och äktenskapsfrågan behöver det nu sägas att det är den enskilda människans liv, identitet och livsförutsättningar som ska värnas, inte den enskilda person, i det här fallet en präst, som förminskar, försvårar och sätter sig över en annan människas rätt till inkludering och utrymme att forma ett gott liv också vad gäller könsidentitet och sexuell orientering.

Vi behöver med bestämdhet ta itu med de systemfel inom vår organisation som ger utrymme för att det som det högsta beslutande organet har beslutat kan omkullkastas av annan instans inom samma organisation.

Kanske kunde vi också få hjälp av våra biskopar i detta specifika ärende genom att det nu prioriterades ett biskopsbrev om samlevnad och äktenskap. Det är ju några år sedan sist, nämligen nästan sjuttio år sedan.

Så till sist, ja vi är medvetna om att kyrkan i dagsläget har två linjer, även om vi inte tycker det är hållbart i längden, och den grundläggande förutsättningen måste vara att människovärdet inte kränks, demokrati värnas, tillit och förtroende upprättas och att det inte får förekomma fördömanden eller skuldbelägganden. Och då kunde ett biskopsbrev förtydliga dessa värden.

Öppen kyrkas – en kyrka för alla – kyrkomötesgrupp genom  Karin Janfalk

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.