Med sitt inlägg i Kyrkans Tidning 25–26/07 bekräftar Christer Sturmark vilken populist han är.

Han är i sin fulla rätt att anse Bibeln som irrelevant och jag tänker inte falla i samma grop som Sturmark genom att hänvisa till majoritetsargumentet. Det räcker gott med att den är mer än relevant för mig och andra för att jag över huvud taget ska ödsla tid på att delta i den här ”debatten”.

För hr Sturmark debatterar inte, han slår fast och spikar upp sina teser för att sedan välja ut en vedersakare och söka göra slarvsylta av honom. Och det värsta av allt är hans generaliseringar om religion och religiösa människor. Att ta Bibelns budskap på allvar är enligt Sturmark att begränsa andra människors liv. Jag tror mig inte vara ensam i att undra vilka kristna människor Sturmark har umgåtts med eller läst. Jag känner definitivt inte igen mig i beskrivningen av oss ”religiösa”.

Och om en del av oss anmäler tveksamheter till stamcellsforskningen är det just på grund av människors väl och ve. Hur ser de etiska ramarna för sådan forskning ut? Kommer det att leda till utsortering av foster som visar sig vara ”sekunda varor”? Och ämbets- och homodebatten – vi försöker inom kyrkan föra samtal om hur vi ska förstå det som tycks gå emot allmänna insikter i dag. Och vi för debatten offentligt, vilket naturligtvis är gefundenes fressen för varje populist. Då är det bara att välja de mest extrema åsikterna som torgförs och säga: ”Titta bara – sådana är de!”.

Jag väntar fortfarande på att Sturmark ska bevisa att humanismen har lyckats komma till oberoende av århundraden av religiöst tänkande. Om han inte gör det är han i sanning hopplös som debattör och inte längre värd att tas på allvar. Det värsta är att han har det rådande kulturklimatet på sin sida.

Allan Willny, högskolepräst, Kalmar