Därför lämnar jag Svenska kyrkan

Kyrkan har en moralisk skyldighet att värna och skydda skapelsen, idag och för framtiden. Svenska kyrkan har landets femte största skogsinnehav och förvaltningen av dessa stora skogsområden spelar stor roll, konkret och som förebild. Kyrkoordningen slår fast att ”De som har hand om kyrkans ekonomi och egendom svarar för sin förvaltning inför både Gud och människor. Förvaltarskapet måste utövas med hänsyn till hela Guds skapelse.”

Skogsutredningens förslag som presenterades i utredningen Kyrkan och skogen, ansvar, handling och hopp 2024 gav en förhoppning om att Svenska kyrkan skulle gå i bräschen för ett hållbart skogsbruk som i handling beaktar skogsförvaltningens roll i kampen mot klimatförändringarna, och för biologisk mångfald och urfolksrättigheter. Utredningen fastslog att skogsförvaltningen bör drivas med ett hållbarhetsperspektiv, formulerat i en tydlig målsättning och konkreta åtgärder för att uppfylla den. Allt baserat på kyrkans värderingar och förankrat i aktuell forskning.

Men höstens kyrkomöte visade Svenska kyrkans oförmåga att ta ansvar för skapelsen och skogen. Istället för att bifalla utredningens förslag stödde kyrkomötet kyrkostyrelsens förslag med sina generella skrivningar om behovet. av omställning. Genomförandet lämnades över till stiften och deras egendomsnämnder. Det bisarra med detta är att egendomsnämnderna genom sin samarbetsorganisation Enso med stor kraft, ofta i hemlighet, undergrävt och motarbetat utredningen Kyrkan och skogen.

Beslutet har motiverats av att kunskapen om skogsförvaltningen finns i stiften, men detta är ofta en förvaltning som satt kortsiktiga ekonomiska intressen först och klimat, miljö och urfolksrättigheterna i andra hand. Att låta stiften, genom sina egendomsnämnder och med stöd i Enso sköta omställningen är som att låta vargen vakta lammen. Detta är ett svek mot kommande generationer och det uppdrag Gud gett mänskligheten.

På grund av detta svek begär jag utträde ur Svenska kyrkan och kommer att använda det belopp jag betalar i kyrkoavgift till organisationer som verkar för vår gemensamma framtid genom att skydda och återställa skogen.

För övrigt anser jag att Enso, en organisation som verkar utan insyn inom Svenska kyrkan, genast måste ersättas av ett formellt organ för skogsförvaltning inom Svenska kyrkan, med full insyn och underställt dess högsta beslutande organ, kyrkomötet. 

Hans T Sternudd, Uppåkra församling