Därför lämnar jag kyrkan

”Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont”, står det i 1 Mos 2:9b.

När jag skriver detta är det Domsöndagen, en dag för rannsakning. COP30 har nyss avslutats, där den viktiga frågan om att stoppa avskogningen inte togs med i slutdokumentet. Parallellt med COP-mötet pågick kyrkomötet och 18 november togs beslutet som fällde Kunskapens träd. Hur ska det gå för Livets träd?

Redan i tidig ålder kände jag mig hemma i skogen. Mor var sen ungdomen verksam i scoutrörelsen. Hon vägledde oss syskon i bärskogen, på fjällvandringar och i naturen hemikring. Far var en stor svampentusiast och ägnade sig gärna åt fiske.

När jag var 14 år prästvigdes far och flytten gick till Sápmi. Efter några år ingick två prästkåtor i fars tjänst så vi hade husrum vid besöken i samernas sommarvisten. Jag fick höra berättelser om ”havet”, dvs de stora dammarna som haft en förödande inverkan på människornas liv. Skogar skövlades, renarnas flyttleder skars av och byar dränktes.

Många medvarelser fick försämrade livsbetingelser, inte minst fiskarna.

Allt detta fanns i min ryggsäck när jag utbildade mig till biolog, med fokus på skogens ekologi. I slutet av 70-talet arbetade jag på Skogshögskolan. I fält mötte jag de enorma kalhyggena i Dalarna och Hälsingland. Den sårbarhet som monokulturer innebär hade också börjat synas i trädplanteringar i södra Sverige.

Utvecklingen av skogsbruket i Sverige och den katastrofala skövlingen av våra naturskogar har varit min största oro sen dess. Att Svenska kyrkan inte var bättre än andra stora skogsbolag blev tydligt. När kyrkans skogsutredning tillsattes väcktes mitt hopp om förändring vilket förstärktes när utredningen presenterades i september i fjol. Det var ett gediget och imponerade arbete i linje med direktiven. Desto mer bestört blev jag när skuggutredningarna beställdes av ENSO och genomfördes under hösten. Kyrkostyrelsens 1:e vice ordförande uttalade sig i Kyrkans Tidning: ”De förtroendevalda får lägga dessa analyser åt sidan för att istället svara på remissen.”

Att många valde en annan väg blev tydligt när remissvaren hade sammanställts. Kyrkan bjöd in till spontanremisser. Under två månader deltog jag i en arbetsgrupp där vi sammanställde Rebellmammornas nationella svar. Handläggare på kyrkokansliet bekräftade till mig personligen och andra i mitt nätverk att de 989 svaren inte beaktades.

Detta framgick också i kyrkostyrelsens förslag till beslut.

Eftersom processen skötts på detta klandervärda sätt blev jag inte besviken 18 november utan arg och ledsen. Många välformulerade och kloka motioner hade ingett ett visst hopp.

Det var extra ledsamt att ingen av dessa vann kyrkomötets gillande.

Svenska kyrkan är inte beroende av avkastningen från prästlönetillgångarna eftersom denna endast utgörs av 1,5 -2 procent av kyrkans totala budget. Många medlemmar kommer att gå ur kyrkan vilket riskerar att få större betydelse. Droppen för mig är att ursäkten till samerna inte resulterar i handling. Jag lämnar nu in min utträdesansökan.

Vad skulle Jesus hade sagt och gjort? ”De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ’Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste’”, Markus 11:15-17.

Att ”härska” över alla våra medvarelser, som det står i 1 Mos, är att ges ett stort och uppfordrande ansvar. Gud såg att skapelsen var god och kunde därmed vila. Det är hög tid att driva ut månglarna ur Svenska kyrkan!

Må Livets träd få växa i en riktig skog, för kommande generationers skull och för alla våra medvarelser!

Elisabet Jansson, skogsbiolog, mamma, farmor och mormor