Debatterar gärna - om det finns något att prata om

REPLIK

Johanna Andersson (POSK) uttrycker besvikelse över att jag inte ville debattera hennes motion om offentlighetsprincipen vid höstens kyrkomöte. Men vad skulle vi egentligen ha debatterat? De åsikter hon tillskriver mig – och som jag inte hyser?

I Kyrkans Tidning frågar hon nu hur jag skulle vilja ”inskränka” offentlighetsprincipen i Svenska kyrkan. Frågan är försåtlig, och svaret är enkelt: det vill jag inte. Faktum är att den enda av oss två som lagt förslag i den riktningen är Andersson själv.

I sin motion till kyrkomötet, den som jag inte såg någon anledning att debattera, föreslår hon att kyrkostyrelsen ska ”utreda vilka ändringar i såväl kyrkoordning som tillämpliga svenska lagar som skulle krävas för att Svenska kyrkan ska kunna klassificera en större del av sina inkomna och/eller upprättade handlingar som arbetsmaterial”.

Bakgrunden till motionen – och Anderssons ivriga önskan att se mig i talarstolen – är den mediebevakning som följt på hur min hemförsamling hanterat en begäran att ta del av en medarbetarundersökning. Som Andersson förstås är mycket väl medveten om är det redan idag möjligt att undanta (delar av) medarbetarundersökningar från offentlighet, vilket regleras i kyrkoordningens 54e kapitel. Denna möjlighet har sin grund i den känsliga information som kan framkomma i sådana undersökningar. Information som kan vara till men för enskilda om den blir offentlig.

Principerna är alltså tydliga. Men i praktiken kan det uppstå en rad besvärliga målkonflikter: Å ena sidan personalens rätt till integritet och rätten till skydd för personlig information; behovet av förtroende mellan församlingsledning och anställda och behovet av att kunna lova anonymitet i denna typ av undersökningar; samt möjligheten att genomföra undersökningar på ett professionellt sätt med externa aktörer. Å andra sidan behovet av offentlig diskussion, granskning och insyn.

När detta aktualiserades i min hemförsamling vände sig kyrkorådet – där jag är ledamot – till kyrkostyrelsen med samma frågor som Andersson väcker i sin motion till årets kyrkomöte: behövs centralt formulerade råd och riktlinjer? Bör kyrkans nationella nivå stödja stift och församlingar i arbetet med medarbetarunderökningar? Krävs det till och med ändringar av kyrkoordningen?

Tjänstepersonerna på kyrkokansliet och kyrkomötets tillsyns- och uppdragsutskott ger dock tydliga besked i sitt betänkande till årets kyrkomöte. De skriver att: ”det är inte en uppgift för kyrkostyrelsen att klargöra offentlighetsprincipens tillämpning i församlingarna.” Utskottet förordade därför avslag på Anderssons motion, vilket också blev kyrkomötets beslut.

Gott så. Både Skarpnäcks församling och motionären har fått svar. Jag hade gärna debatterat med Andersson – om det bara hade funnits något att prata om.

Vad det gäller omständigheterna kring det specifika fallet i min hemförsamling är det inget jag vare sig kan eller vill diskutera offentligt. Här får jag hänvisa Andersson till kyrkorådets ordförande i Skarpnäcks församling. Kanske kan trycksvärta sparas om detta diskuteras i samband med ett internt gruppmöte, då ni ju båda tillhör nomineringsgruppen POSK.

Fredrik Stiernstedt

Professor i medie- och kommunikationsvetenskap, ledamot (S) i kyrkomötet

Debatt: Ingen offentlig debatt
om bristen på offentlighet