Den heliga Anden - inte den helige

Gunnar Hillington Kvist präst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst

Foto: Getty

Välkommet att den trinitariska formeln blir läst enligt handboken

”Ett litet ord kan betyda så mycket” skriver Andreas Wejderstam. Han har noterat att många – ”alltifrån biskopar till pastorsadjunkter” – missar ett och i den trinitariska formeln.

Bra påpekat, och inte så svårt att rätta till. Undertecknad kan någon gång missat ett och, det medges förbehållslöst. Självklart bör vigningstjänsten kunna uttala den trinitariska formeln rätt – det vill säga som den står i Svenska kyrkans handbok. Alltså ”I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Eller, för den som så önskar, ”I Guds, den treeniges, namn”.

Även undertecknad har noterat en avvikande läsning av den formel som återkommer tre gånger i mässan. Denna observation grundar sig på flertalet helgmålsböner och söndagsgudstjänster i såväl radio som TV. Här läser ibland kollegor ”och den helige Andes namn”. Skälen kan säkert skifta, men även här skulle det vara välkommet att den trinitariska formeln blir läst enligt handboken. Det vill säga ”och den heliga Andens namn”.

Delar av mässan kan formuleras på olika sätt. Exempelvis inledningsordet (efter den trinitariska formeln), förbönen, tackbönen efter måltiden och sändningsordet. För dessa delar finns flertalet alternativ, de kan också formuleras fritt.

För andra delar ges inte denna möjlighet. Det är centrala delar som distributionsorden vid utdelandet av mässans gåvor, dopformeln - och den trinitariska formeln. Det skapar såväl trygghet som tydlighet när liturgen följer detta.

Ärkebiskop Martin Modéus visade i mottagningsgudstjänsten i Uppsala domkyrka att han behärskar den trinitariska formeln till fullo, naturligtvis. Det bör gälla oss alla i vigningstjänsten.

Det är inte världens viktigaste fråga, kyrkans utmaningar och möjligheter är som bekant stora. Men ord har betydelse och visst är det rimligt att vigningstjänsten kan och följer den trinitariska formeln?

Gunnar Hillington Kvist
präst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
irene
Ja, och tack för ditt inlägg, Gunnar. Jag har med tiden observerat och även börjat irritera mig över ett slentrianmässigt "Gud Fadern" "Sonen" och "den heliga/-e Ande" i stället för Gud; Fadern och Sonen och den heliga Ande. Ett ord och ett andningsuppehåll efter Gud, betyder väldigt mycket.