Debatt

Det är inte vi som lever i det förgångna

Replik. Vi som drev motionen vet bättre.

Debattörerna svarar på en ledare i Kyrkans Tidning.
Publicerad

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

REPLIK

Att Kyrkans Tidning kallar sig opolitisk men konsekvent landar i konservativa slutsatser märks tydligt i denna veckas ledare. Återigen avfärdas HBTQI-personers erfarenheter som ”symbolfrågor” och verkliga problem sveps undan med ett ”det finns inga kända exempel”. Det är ett uttalande man bara kan göra om man själv står så långt från utsattheten att man inte ser den.

Vi som drev motionen vet bättre. Vi har hört vittnesmålen. Vi har sett hur HBTQI-personer i Svenska kyrkan fortfarande tystas, ifrågasätts eller undviker sammanhang där de riskerar att bemötas illa. Att detta sällan rapporteras officiellt är inte bevis på att problemen inte finns, det är bevis på att människor inte känner sig trygga nog att lyfta dem.

Motionen handlar inte om ”vibbar”. Den handlar om ansvar. Svenska kyrkan har beslutat att viga samkönade par. Vi har en vigselordning. Då är det rimligt att den som söker prästtjänst också kan stå upp för det. Församlingarna behöver kunna anställa den personal som behövs. Det är inte känslostyrt, det är en markering mot diskriminering.

Och nej, symboler är inte ”tomma”. I en kyrka som på många sätt är byggd kring symbolik är det märkligt att Kyrkans Tidning plötsligt låtsas som att symboler saknar kraft när de råkar skydda minoriteter. Och präster som inte viger samkönade par är inte en utsatt minoritet.

Ledaren radar upp exempel på präster som ”aldrig fått frågan” som om det i sig vore bevis för att problemet inte finns. Men detta missar hela poängen: om en arbetsgivare inte vågar ställa frågan, eller om blivande präster inte vågar berätta att de själva är HBTQI och vill kunna mötas av respekt, då är det just ett tecken på en kultur där rädslan styr och där diskriminering kan ske i tysthet. Det är därför vi behöver en tydlig praxis.

Att kalla beslutet för ”sjuttiotal” säger mer om ledarsidans nostalgi än om kyrkomötets. Det är inte vi som lever i det förgångna. Det är de som fortfarande tror att ”mångfald” innebär att även diskriminerande praktiker ska ges utrymme.

Ledarskap kan ta sig många uttryck. Men det kan aldrig ta formen av den som vägrar fullgöra kyrkans uppdrag för alla människor.

Därför behövdes motionen. Därför var beslutet rätt.

Jesper Eneroth

Rebecca Hägg

Johannes Fransson

Edvina Palmcrantz

Isak Vencu Öhrlund

ledamöter i kyrkomötet för Socialdemokraterna