Det är rätt att kuva IS

Den Islamiska staten, IS, ­hugger huvudet av sina motståndare och lägger ut avrättningarna på nätet. Den skjuter ihjäl och fördriver värnlösa . Den visar ett sådant människoförakt och en sådan blodig brutalitet att en hel värld chockeras. IS framstår som den värsta sortens terrororganisation. De kristna minoriteterna drabbas skoningslöst. IS är militärt så framgångsrika att delar av världssamfundet mobiliserar för att oskadliggöra dem. USA organiserar en koalition med målet att krossa IS. Många har anslutit sig.

Hur ska vi som medmän­niskor och kristna förhålla oss till en rörel­se som dödar och lemlästar människor – till och med i Guds namn? Naturligtvis ska vi fördöma terroristerna och solidariskt stötta de drabbade. Men hur ska kyrkan ställa sig till den internationella militära koalitionens kamp mot IS?

Pacifisterna säger i princip nej till våld. Det är omoraliskt i sig att bruka våld. Våld leder inte heller till önskat resultat. Det var kyrkans ursprungliga hållning. Vad säger pacifismen i detta fall? Med tiden växte det fram en lära om det rättfärdiga kriget i takt med att kyrkan integrerades i det romerska samhället och ”barbarerna” angrep imperiet och därmed kyrkan.

Kyrkofadern Augustinus – död 430 – som själv slogs mot ”barbarer”, utvecklade kriterier på ett rättfärdigt krig. Det blev ett kyrkligt alternativ vid sidan av pacifismen.

Uppfyller USA-koalitionen då kraven på ett rättfärdigt krig?

Är det ett försvars­krig? Ja, oskyldiga människor blir angripna. IS anfaller hänsynslöst värnlösa folk, det ger världssamfundet rätt att försvara de anfallna.

Är koalitionens våldsanvändning en sista utväg? Våld är alltid en nödlösning. Alla andra sätt att möta angriparnas våld måste prövas och misslyckas. I IS-konflikten är fredliga metoder inte framkomliga. Men en koalition måste ändå pröva fredliga metoder vid de tillfällen som kan öppna sig.

Iakttar koalitionen den strängaste restriktivitet i sitt våldsbruk? Våld har alltid negativa biverkningar. Därför är restriktiviteten ett kriterium, som ett krig måste uppfylla för att vara rättfärdigt. Oskyldiga har redan drabbats av USA-koalitionens bombningar. Hur bruket av våld används måste följas med hyperkritisk noggrannhet så att pressen på restriktivitet blir järnhård.

Ytterligare kriterier på ett rättfärdigt krig är att det måste vinnas och få ett rätt slut. Vinsterna vid ett krigsslut måste vara större än de fruktansvärda förluster som kriget alltid orsakar. Läran talar om mer eller mindre ondska. Den ondska som koalitionens våld medför måste bedömmas bli mindre än den ondska som annars skulle vållas. Är det rimligt att koalitionen kan besegra IS och därmed stoppa dess bestialiska härjningar?

Om en koalition ska försvara folk mot IS bör den helst ha ett mandat av FN, som är världssamfundets främsta organ. Rätt ledning är ett av kraven på ett rättfärdigt krig. Koalitionen har inte fått det mandatet. Det är en svaghet. I alla fall behöver den bestå av ett stort antal företrädare för världssamfundets medlemmar med olika religioner. Turkiets beslut att delta är både politisk och militärt mycket viktigt. Men landet har dock förblivit passivt, vilket väckt våldsamma protester. Ryssland och USA har bestämt att de ska samarbeta. Det ökar legitimiteten.

Valet står mellan att möta IS aggression med icke-våld eller med våld. Vilket är minst omänskligt? Är det inte att stödja USA-koalitionens försvarskrig, om den uppfyller kriterierna på ett rättfärdigt krig?

Nazismen och andra världskriget har lärt oss att det finns fiender som är omänskliga och som man inte kan förhandla med. Världssamfundet kan inte åse hur oskyldiga människor dödas, lemlästas och fördrivs utan att förhindra det.

Johan Unger
f d domprost