Det är transpersoner som står i skottgluggen

REPLIK

Det behövs en renässans för och en utveckling av teologin kring hbtqi-personers rättigheter skriver biskop Fredrik Modéus i Kyrkans Tidning. Det är förvisso sant och jag välkomnar biskopens ord. Inte desto mindre blir jag besviken när jag läser artikeln. Den handlar närmast uteslutande om homosexuella och kyrkans historiska förhållande till dem. Transpersoner nämns i en enda mening i början, sedan glöms de. Ändå är det tydligt att i den hårdnande situationen för HBTQI-personer, nationellt och globalt så är det transpersoner som nu står i skottgluggen. 

President Trump spenderade flera hunda miljoner dollar i sin valkampanj för att förringa och misstänkliggöra transpersoner, något som nu kommer till konkret uttryck i den repressiva lagstiftning som genomförs i delstat efter delstat. I Storbritannien beslutade Högsta Domstolen nyligen att kön endast skall bestämmas strikt biologiskt, ett beslut som kommer att försvåra livet för transpersoner i allmänhet och transkvinnor i synnerhet. En liknande transnegativ utveckling ser vi även på andra håll i Europa, inte bara i Ungern eller Georgien.

Precis som biskop Fredrik framhåller, så får politiska beslut och förändrad retorik konsekvenser även här. Debatten om den nya könstillhörighetslagen har blossat upp igen med starka röster från konservativt håll, innan den ens hunnit träda i kraft. Frikyrkligt orienterade media är inte sena att haka på och ge stort utrymme åt transnegativa artiklar, även på ledarplats. 

Att välja ut en liten grupp som avviker från det som anses vara normen och utmåla den som hot mot samhällsordningen är något som vi tydligt känner igen från riktigt mörka delar av mänsklighetens historia. 

Antalet länder och platser i världen dit jag som transperson kan resa och känna mig trygg minskar ständigt. Men även här hemma i mitt eget land känner jag och många, många andra transpersoner oss allt mer otrygga. Vi känner det förändrade klimatet in i själen. 

Vi är många som längtar efter "en öppen och trygg kyrka, där man känner sig sedd, bekräftad och älskad" även som transperson. I tolv år har jag föreläst i församlingar över hela landet och jag har mött så många hängivna församlingsmedarbetare som arbetar för att deras församling ska vara just en sådan öppen och trygg plats. De gör det därför att de vet att det är så som evangeliet ska omsättas i praktiken. 

Men det dessa vet i sina hjärtan behöver sättas på pränt i en konkret teologi. Den behövs inte minst i mötet med dem som vill annorlunda, och de blir ofta högljudda. För 37 år sedan kom den av biskopen omnämnda rapporten "Homosexuella i kyrkan - en fråga om kärlek". Om transpersoner har kyrkan ännu inte formulerat något enda dokument, dock vet jag att Teologiska kommittén arbetar med ett sådant. Det är hög tid för att också transpersoner ska veta att vi är inkluderade och inte av vår kyrka utlämnade åt oss själva när världen vänder oss ryggen.  

Ann-Christine Ruuth
Präst och mångårig föreläsare i transfrågor