Det finns ett demokratiunderskott

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt är ett exempel. Likaså tillfrågas ofta arbetarkommunen, på det lokala planet av den socialdemokratiska gruppen, hur de skall förhålla sig till en situation (ex i Malmö närman inte fick ansvarsfrihet och valde att inte avgå). Det betyder att icke medlemmar i Svenska kyrkan fattar beslut som rör kyrkan. Skulle jag kunna vara socialdemokrat och få sitta i moderaternas styrelse eller tvärtom, eller vara vapenfri och få bli ÖB?
att det faktiska beslutet(en) inte fattas i kyrkomötet utan på annat håll och i sammanhang där jag inte kan påverka utgången genom kyrkovalet. Vi får ett underskott vad avser demokrati. Delar av de beslut som fattas av kyrkomötet kan till viss del uppfattas som beställningsverk från de politiska partierna. Kyrkomötet kan bli en ”expeditionsministär”.De centrala rikspolitiska partierna och deras styrelser kräver sedan att delegaterna i kyrkomötet skall företräde de ”partipolitiska intressen”.Detta blir tydligt då det kommer en (ur kyrkans synpunkt) kontroversiell fråga;Observera, att när Frankrike eller Tyskland införde enbart borgerlig vigsel, var inte homo – eller hetrofrågan aktuell, alltså ingen bäring på diskriminering.Skall kyrkan behålla sin vigsel rätt eller ej?Man blandar gärna bort korten och påstår att man avgör diskrimineringsfrågan,genom att avsäga sig vigselrätten eller behålla den. Kyrkan diskriminerar inte genom att behålla eller avträda en administrativ juridisk ordning, äktenskapet är inget sakrament i Svenska kyrkan. Man kan diskriminera enligt svensk lag, genom vigsel (om man behåller den) eller genom välsignelse (om man avsäger sig vigselrätten), och saknar en ordning som motsvarar det samhälle vi har idag, ex välsignelse för såväl homo- som hetro- sexuella. Då kan man anklagas för diskriminering. Detta gäller alla trossamfund i Sverige, även judar och muslimer.Sedan påstår en del att man tappar en stor kontaktyta, så stor att den avgör hela Svenska Kyrkans framtida existens. Det är en räddhågad kyrka som resonerar så.Kyrkan har många kontaktytor, utöver välsignelse, för sin mission ex dop (det verkligt viktiga), gudstjänstliv, konfirmation, ungdomsverksamhet, musik, diakoni (såväl för gamla, som för unga), begravningar mm. Är frågan är om vigsel verkligen den största av dem och mest avgörande?
det juridiska kring två som vill leva samman, arv mm, är en statlig/ kommunal angelägenhet, redan Martin Luther ansåg detta. Luther värnade om den svagare parten, på sin tid kvinnan och barnen. Det skulle finnas en fast form som man inte bara kunde vandra in i och ut ur efter eget godtycke. Det gäller idag också.
formell vigsel möjliggör dessutom en utvecklad ekumenik. Jag har varit med om en välsignelse akt med både protestantisk pastor och katolsk präst närvarande, i Frankrike, och kyrkorna behöver inte strida om ”påven skägg”. För vissa samfund (inte Svenska Kyrkan) är samlevnadsformen dessutom ett sakrament.
i frågan, med avsaknaden av en teologisk beskrivning av frågeställningen. Men biskoparna har ju ingen rösträtt (mycket märkligt i en episkopal kyrka, man har vetorätt). År biskoparna en gisslan för de politiska partierna? Kyrkan har inte berett frågan tillräckligt, man saknar idag ritual för samkönade äktenskap, man har inte klargjort de ekumeniska konsekvenserna mm. Däremot löser man ett administrativt problem för staten och tar kostnaden för den.Det är t.o.m så illa att präster går ut och anklagar sina kollegor att svika sina vigningslöften, om man inte köper paket idag, så dåligt genomarbetad och förankrad som det är. Varför är annars biskoparna så delade i denna fråga?Är det så att politikernas teologi och dogmatik heter ”partipiskan”?Vad kan hända i framtiden? Kommer vigselrätten att försvinna med vigningen i alla fall (det har ryktats om det)? Måste alla enskilt ansöka om att få behålla sin vigselrätt?