Diakonår bör locka fler till utbildningen

I årets avtalsrörelse ställer Kyrkans akademikerförbund det självklara yrkandet: Inrätta en 12–18 månaders handledarledd introduktionstjänst för diakoner motsvarande det som gäller för nyvigda präster. Det är tredje avtalsrörelsen i följd som vi ställer detta krav. Nu finns ett gyllene tillfälle att komma till skott i frågan. Lite elakt kan man säga att kyrkan inte ens laddat för skott.Förhandlingstekniken är inte svår. Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt. Normalt är kyrkan genom Församlingsförbundet pigg på att kopiera avtalstext från kommun och landsting och införa den i kyrkans avtal. Varför inte som omväxling kopiera sin egen avtalstext om pastorsadjunkter? Församlingsförbundet försvarar sin ovilja med att ett dia-konår först måste skrivas in i kyrkoordningen, men inget hindrar att det skrivs in i avtalet och sjösätts i stiften redan nu. Vill vi så kan vi – men viljan saknas hos arbetsgivaren.
brukar motparten framhålla att kyrkans resurser är begränsade. Föga överraskande är det även i årets avtalsrörelse en utgångspunkt för arbetsgivaren. Mot den bakgrunden förstår jag inte hur Svenska kyrkan har råd att så flagrant slösa med sin dyrbara resurs diakonerna. Det är för mig en obegriplig hushållning.Det borde vara självklart att alla som tillhör vigningstjänsten får en genuin introduktion i sitt yrke. Efter en lång utbildning blir de nyckelpersoner i församlingsarbetet. De får tjänster som ingen lättvindigt kan kastas in i. Ett introduktionsår skulle även lösa det ”moment 22” som drabbar vissa diakonstudenter: Utan tjänst ingen vigning och utan vigning ingen tjänst.
svårt att rekrytera diakoner i tillräcklig mängd. Det torde inte bli lättare då pensionsavgångarna ökar. Därför måste vi göra allt vi kan för att vägen till diakonatet blir så attraktiv som möjligt. Nu! Vi har inte råd att vänta på att de förslag som lagts av EFU-utredningen eventuellt blir verklighet, i en oviss framtid.EFU föreslår, möjligen inspirerad av Kyrkans akademikerförbund, en handledarledd tjänst för både präster och diakoner efter vigning. Gott så, men bara under 6–9 månader vilket är ett nytt resursslöseri! Snålheten bedrar visheten. Alla som kommit ny till en församling vet att man måste arbeta ett helt år innan man får en uppfattning om vad församlingsarbetet handlar om. Ska präster och diakoner under sex månader introduceras i en ny livsuppgift, i en ny församling och samtidigt söka arbete blir det varken hackat eller malet.Gör i stället något helt och riktigt av introduktionsåret, det tjänar kyrkan långsiktigt på. Det är rätt hushållning. Hushållning betyder ju att handha begränsade resurser. Därför är det viktigt att möta sina nya medarbetare på rätt sätt. Den som möter med kärlek får också kärlek tillbaka.
är en tid för reflektion och växande in i Svenska kyrkan. Studenten ska fokusera på studierna. Men i dag, när studenten efter genomförda studier först måste inneha en diakontjänst för att bli vigd, råder en splittrad och otrygg situation. Vilket slöseri med resurser för både personen och kyrkan. Vilket kärlekslöst mottagande av en ny medarbetare som är beredd att viga sitt liv för kyrkans gärning. Enligt kyrkoordningen är diakonen genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhälle ... Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar.
fackförbundet i Svenska kyrkan, vill inspirera kyrkan att ta ansvar för sina diakoner. Ge dem en bättre start på sitt yrkesliv, inte som en favör, utan som en självklarhet. Stoppa slöseriet med tid, kraft och resurser! Vi inom KyrkA är alla djupt engagerade i kyrkans liv och vill att hon ska vara en god arbetsgivare, värd att vara stolt över. Därför kräver vi inte bara, utan vi till och med vädjar att kyrkan för sin egen trovärdighets skull inför ett diakonår i avtalet 2008.