Jan Clarén skriver i Kyrkans Tidning nummer 1/2- 15: ”Det är orimligt att träffa ekonomiska överenskommelser för ett litet barn som inte själv kan bestämma. Det kan nog av många ses som ett ekonomiskt övergrepp.”
Man kan undra om insändaren här avsiktligt missförstår dopets innebörd. Utgångspunkten i dopet ligger i att vanligtvis två föräldrar som är medlemmar i Svenska kyrkan väljer att låta döpa sitt barn in i en kristen gemenskap för att de tror att detta är det bästa för barnet. Den präst som åtar sig att döpa barnet har då ett dopsamtal med föräldrarna där frivilligheten i relationen till Gud och till Svenska kyrkan betonas.
Här finns ingen ekonomisk överenskommelse för barnet. När pojken eller flickan har nått konfirmationsåldern ger kyrkan/församlingen ett nytt erbjudande om konfirmationsundervisning. I detta läge förutsätter den präst som gör denna inbjudan att föräldrarna i samtal med pojken eller flickan förklarar något om vad kyrkotillhörigheten innebär, inräknat den framtida kyrkoavgift som man i framtiden förbinder sig att betala i proportion till framtida förvärvsinkomst.
Om vi utgår från att Jan Clarén är myndig och själv har förvärvsinkomst vill jag tro att han också har den intellektuella kapaciteten att tänka sig att de unga människor som det nu handlar om också är vuxna nog att göra ett val mellan att kvarstå i Svenska kyrkan eller att begära sitt utträde.
Kanske Jan Clarén även kan se att många av oss värdesätter att som vuxna finnas med i en kristen gemenskap där man vill ta del av det ansvar som kyrkorna har för andra människors välgång i vardagliga sammanhang med inte minst diakoni här i Sverige och utanför vårt land gränser.
Nisse Andreasson
Falköping
LÄGG TILL NY KOMMENTAR