Döva ingen homogen grupp

REPLIK


Catherine, jag blir glad av att läsa att det finns stiftsfullmäktigkandidater som tycker att döva och hörselskadade behöver få bli inkluderade. Problemet är att artikeln ger intryck av att det handlar om en homogen grupp.

Jag tillhör gruppen döva om man ser till att jag är funktionellt döv, men jag tillhör inte gruppen teckenspråkiga. Jag har vuxit upp som hörande och har först i vuxen ålder lärt mig lite teckenspråk, men inte tillräckligt för att ingå i den teckenspråkiga gruppen. Visst finns det hörselskadade som är teckenspråkiga, men den allra största gruppen hörselskadade kan bara det svenska språket och är beroende av hörapparater och kompletterande tekniska hjälpmedel för att kunna delta i samhällslivet.

Vi är en delvis osynlig grupp, då vi är nästanhörande. I den gruppen finns de som är barndomshörselskadade, vuxenhörselskadade och vuxendöva. En del har hörapparat och är hjälpta av det, då de har en lätt hörselnedsättning. Andra är gravt hörselskadade och kan inte höra vid ett vanligt bordssamtal. De flesta hörselskadade är äldre, men det finns både barn, unga vuxna och medelålders som är hörselskadade. En del av oss har coccelainplantat som vi fått i vuxen ålder och en del har fått det som barn, men har hörande föräldrar och använder inte dagligen teckenspråk. Idag är det nästan inga barn som föds döva som inte får coccelainplantat och där föräldrarna också erbjuds utbildning i teckenspråk.

Om den teckenspråkiga gruppen kan jag inte säga så mycket, då jag inte tillhör den. Jag har träffat präster och andra anställda som gör ett fantastiskt arbete i den teckenspråkiga gemenskapen. Hur svenska kyrkans arbete ser ut beror på i vilket stift man arbetar eller bor i. I Härnösands stift finns i dagsläget ingen teckenspråkig präst och det enda arbete som sker i stiftet är i en församling där diakonen är teckenspråkig. Hon har arbete för de teckenspråkiga då hon kan språket, men arbetar i större delen av sin tjänst för hörande.

Problemet med tillgänglighet för teckenspråkiga ligger i att det enligt kyrkoordningen är församlingens ansvar att alla församlingsbor skall kunna delta i kyrkans verksamhet. Eftersom det är en liten grupp, kan det vara så att det i vissa församlingar inte finns mer än en eller två teckenspråkiga. Det gör ingen verksamhet.

Därför anser jag att det är viktigt att stiften har ett extra ansvar att anordna gudstjänster och annan verksamhet på de platser där det finns flera teckenspråkiga. Tidigare firades teckenspråkiga Gudstjänster i både Östersund och Härnösand i Härnösands stift. Ett annat problem är hur man kan uppmuntra präster att skaffa sig teckenspråkskompetens. Att enbart rekrytera ur gruppen redan teckenspråkiga täcker inte behoven. Många av de som är hörande och arbetar i den teckenspråkiga verksamheten, har anhöriga som är teckenspråkiga och har därför lärt sig språket från grunden.

Jag tycker att det är viktigt att både teckenspråkigas och hörselskadades behov tillgodoses, men blanda för allt i världen inte ihop det två grupperna. Vi har delvis helt olika behov.

Ingrid Stillström, präst i Härnösands stift och vice ordförande i IVSS Churchear