Påvens hyllning av vetenskap och sanningssökande tilldrar sig särskilt intresse mot bakgrund av hans tidigare roll som prefekt för Troskongregationen då han ofta med ljus och lykta förföljde människor som just ”i enlighet med sin  medfödda längtan efter kunskap” sökte sanningen.   

Talet är dessutom intressant då det görs av en påve som representerar en kyrka som i och med boktryckarkonsten börjat känna sin makt hotad och därför under drygt 400 år använt sig av Index för förbjudna böcker. Ryktet säger att just framgångsrika vetenskapsmän sinsemellan under århundradenas lopp ofta läste böcker från Index om de ville lära sig nya sanningar och inte bara tugga om de gamla sanningar som fanns att läsa i de böcker som kyrkan godkänt och ansett att de ”må tryckas”.

Påven nämner i inledningen i sitt tal att universitetet grundades av en av hans föregångare påven Bonifatius VIII, om vilken det också finns annat smått och gott att säga. Dock högst opassande att dra upp i festtalet. Det var denne påve som 1302 utfärdade en beryktad bulla, Unam Sanctam i, vilken han hävdar ”påvens makt och myndighet över jordens furstar och att
människans lydnad under påven är ett nödvändigt villkor för
hennes salighet.” Dante som var samtida med påven Bonifatius VIII ansåg honom ha särskilt stort maktbegär och satte honom i ”helvetet” i sin Gudomliga komedi.

Det påven inte heller nämnde i sitt tal är att det kan stå sanningens upphittare dyrt att
”i förväg” sprida ny sanning.
Kyrkohistorien kan vittna. Galilei och Giordano Bruno de kanske mest kända exemplen. Och ännu i dag kan Troskongregationen i sin jakt på oliktänkande med stor träffsäkerhet ringa in nya sanningssägare.
Kritiken mot påven ökar i takt med att hans pontifikat framskrider.  Påvens framhållande
av kristendomen på andra religioners
bekostnad har väckt ont blod. Likaså hans framhållande av katolska kyrkan på bekostnad av den lutherska. Sett ur ett ekumeniskt perspektiv är det inte bra. Vad säger Svenska kyrkan?
Vatikanen som autokrati och påvens bristande sinne för kollegialitet och fortsatta centralstyrning av katolska kyrkan kritiseras i det tysta då all öppen kritik uppfattas som illojalitet och kan leda till bestraffning.
Så länge Montesquieu inte vinner gehör i Vatikanen förblir påven statschef, lagstiftare och högste domare. ”Treenigheten i en person”.

Nyligen valde den inflytelserika jesuitorden ny ordensgeneral, den 71-årige spanjoren fader Adolfo Nicholás, också kallad ”den svarte påven” på grund av sin maktposition. Det är allmänt känt att denne är för en decentralisering inom katolska kyrkan utifrån att största delen av sitt liv betraktat Rom och Europa från Asien. Den ”vite påven” får det inte lätt trots att den ”svarte påven” enligt tradition avlagt trohetsed.
Schackspelet kan börja. Jag håller på svart.  

Irène Nordgren
reformsträvande katolik