Församlingsrådet är ingen styrelse

Anders Kristoffersson ordförande i församlingsrådet i ­Ålidhems församling

I vår kyrka med blandningen av sekulär och andlig styrning på olika nivåer är församlingsrådens ställning ett slags hälsotest

Eva Queckfeldt i Lund ställer viktiga frågor kring församlingsråden som styrelser (KT 43/2020). Men är de verkligen styrelser? I kyrkoordningen står det visserligen så (KO, 2 kap. 8 §, 20 §). Detta signalerar revision och beslut om ansvarsfrihet.

Som ordförande i ett församlingsråd har jag inte noterat vare sig det ena eller det andra. Men ingen skugga faller på kyrko­fullmäktige, kyrkoråd och kyrkoherde i Umeå pastorat. Vi samtalar om det som gjorts och församlingsrådet deltar i olika samråd. KO ger ramen.

Frånvaro av revision och ansvarsutkrävande beror naturligtvis på att församlingsråden inte beslutar om ekonomi (annat än vissa verksamhetskostnader) och personal. Och att revidera val av kyrkvärdar och kollektändamål, om än viktiga, är inte särskilt angeläget.

Vi har alltså inte att göra med styrelser. För den som vet något om styrning av sekulära myndigheter på nationell nivå liknar församlingsråden de insynsråd som finns sedan 2008. Insynsråden ersatte tidigare styrelser. Regeringen ville styra vissa myndigheter mer effektivt. Så kallade enrådighetsmyndigheter bildades med myndighetschefen som ordförande i insynsrådet. Råd utan makt och ansvar men med ledamöter som ska ge insyn, tillföra kunskap, kompetens och mångfald.

Församlingsråd som insynsråd, låt vara utan kyrko/församlingsherde som ordförande, utgörs då av församlingsnära personer som ger råd till herden och som stöder verksamhet och arbetslag. Utan annan makt än engagemangets och kunskapens. Oproblematiskt – bara den grundläggande uppgiften utförs. I vår kyrka med blandningen av sekulär och andlig styrning på olika nivåer är församlingsrådens ställning ett slags hälsotest. En analys och översyn av KO är därför viktig.

Anders Kristoffersson
ordförande i församlingsrådet i ­Ålidhems församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.