Fortsatt goda ekumeniska kontakter i Hammarkullen

Henrik Frykberg, Emanuel Furbacken
Hammarkullens kyrka. Foto: Wikimedia

Att sälja en kyrka är av flera skäl känsligt. Att stödja varandra för rätten till trygg tillbedjan och värdiga livsförhållanden kan vara något enklare och är en viktig uppgift för Svenska kyrkan. Idag finns fortsatt goda ekumeniska kontakter och nätverk i Hammarkullen och Angereds församling, liksom ett gott interreligiöst arbete.

Vi önskar något komplettera och korrigera berättelsen om försäljningen av Hammarkullens kyrka som togs upp i KT:s ledare den 201216.

Många var ledsna och upprörda när korset togs ned från taknocken på Hammarkullens kyrka (som då tagits ur bruk som kyrka). Kristna som haft sitt andra hem i Hammarkullens kyrka, andra kristna med frikyrklig, katolsk, ortodox och österländsk tradition, liksom många muslimer sörjde. Orten förlorade ett av två ändamålsbyggda rum för Gudstillbedjan när inte Eritreansk Ortodoxa församlingen fick köpa kyrkan.

Det andra rummet var den nysatsning som Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan gjorde i området genom att gå samman i samarbetskyrkan Mariakyrkan. Den satsningen gav frukt och Mariakyrkans gemenskap är sedan dess en stark kraft på Hammarkullen även om kyrkobyggnaden nu är i behov av renovering. Att den fortsatta kristna närvaron på Hammarkullen skulle ha varit hotad genom försäljningen av Hammarkullens kyrka, som det antyds i ledaren, stämmer alltså inte. Tvärtom skulle vi vilja hävda, så gav det förutsättningar för en fortsatt stark mångfaldig kristen närvaro.

I Angereds församling, som Hammarkullen tillhör, finns idag fem katolska, österländska eller ortodoxa församlingar, varav tre huserar i egna ändamålsbyggda kyrkor och två hyr in sig i Hjällbo kyrka. Alla dessa fem har under de senaste 50 åren fått ta del av Svenska kyrkans och (nuvarande) Equmeniakyrkans gästfrihet, genom att få hyra in sig i våra kyrkobyggnader kortare eller längre tid. Så är det ju också med den Eritreansk Ortodoxa församling som inte fick köpa Hammarkullens kyrka, men som sedan länge hyr in sig i Brunnsbokyrkan, Backa pastorat. På det viset har Svenska kyrkan både lokalt, i staden och även nationellt ju visat stor handlingskraft att stödja systerkyrkor.

I Hammarkullen och Angered med en stor minoritet, om inte majoritet, med muslimsk bakgrund, finns inga ändamålsbyggda moskéer. Muslimer som vill samlas till bön blir tvungna att göra det i källarlokaler eller, ofta, i övergivna industrilokaler på korta kontrakt eftersom stadsplanen säger att där ska vara småindustri och inte rum för tillbedjan. I relationer med våra muslimska syskon har församlingen också stöttat i deras ansträngningar för att få tryggare platser för tillbedjan.

Föreningen Islamiska skolan som köpte byggnaden för att driva förskola, hade fått och har även efter det fått kritik från skolinspektionen. Kritik som man lyssnat till och rättat sig efter. Ungefär så som både en god tillsyn och en god integration kan fungera, tänker vi. Sedan våren 2012 bedrivs en förskola för 45 barn i lokalerna. En förskola som ger möjlighet till den språkinlärning som ju visat sig vara så viktig för barn i områden där det bor människor med brister i svenska språket. En förskola som dessutom ger barnens föräldrar möjlighet att arbeta, i ett område med 15% öppen arbetslöshet.

Kyrkorummet i den tidigare Hammarkullens kyrka stod i princip oanvänt i flera år. Vid skolavslutningen dukades det fint där för avgångseleverna i 9:an, som gått i en annan av Islamiska skolans lokaler. Lokalen började också, men först efter några år, användas för Eid Al-Fitr och Eid Al-Adha-bönen. För ett par år sedan började man också regelbundet be i lokalerna. Man hade tänkt använda lokalerna för förskoleverksamhet och inte ha någon bön där, trots det stora behovet i området.

Kanske ville man också avstå att använda lokalen till bön av respekt för att rummet tidigare använts som kyrka. Mahmoud Khalfi, imam i Stockholms stora moské, skriver insiktsfullt i en facebooktråd om försäljningen av Böleängskyrkan i Umeå att ”man bör undvika att köpa lokaler från kyrkan överhuvudtaget, det är en känslig fråga och många muslimska lärda och experter har varnat för detta.” Idag är majoriteten av de som ber i lokalen somalier. Somalia är efter Sverige det land som flest är födda i i Hammarkullen (11,2%).

Vi har på det här viset kompletterat och komplicerat bilden av försäljningen av Hammarkullens kyrka. De som fattade beslut om försäljningen kände nog inte till det komplexa ekumeniska, interreligiösa och socioekonomiska lokala sammanhanget och kanske hade fattat ett annat beslut om de gjort det. Att sälja en kyrka är av flera skäl känsligt. Att stödja varandra för rätten till trygg tillbedjan och värdiga livsförhållanden kan vara något enklare och är en viktig uppgift för Svenska kyrkan. Idag finns fortsatt goda ekumeniska kontakter och nätverk i Hammarkullen och Angereds församling, liksom ett gott interreligiöst arbete.

Henrik Frykberg,
stiftsadjunkt för interreligiös dialog och integration, Göteborgs stift, präst i Hammarkullen 1998-2012

Emanuel Furbacken,
samordnare flykting, religionsmöten och ekumenik, Angereds församling, pastor i Hammarkullen 2007-2016

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.