Fortsätt håll skolavslutningar i kyrkan

Johan Unger,  seniordomprost
Arkivbild. Foto: Mikael M Johansson

Skolavslutningarna i kyrkorna bör bygga på den gemensamma allmänmänskliga ”värdegrunden” och basen. Då kan skola vara skola, och kyrka vara kyrka, anser Johan Unger.

Kyrkorådet i Sävare med kyrkoherden Judith Fagrell har inte upplåtit kyrkan för en skolavslutning. Det konkreta skälet är att en rektor bett att få kontrollera kyrkoherdens manus, så att det inte innehöll något konfessionellt. Det är ju inte tillåtet. 

Jag förstår församlingsledningens reaktion för detta ingrepp. En förtroendefull samverkan mellan skola och kyrka var inte uppfylld.

Principiellt är det dock olyckligt. ”Skolan ska vara skola, kyrkan ska vara kyrka” har det sagts. Det är naturligtvis sant. Men frågan är hur det tolkas.

Kyrkan och skolan har gemensamma rötter i antiken med dess bildningsideal med sin etiska värdegrund. Det gäller kunskapssyn. Det är viktigt med kunskap för att förstå världen, orientera sig och verka i den. 

Men det är också viktigt med en etisk plattform för personens utveckling och  samhällets grund. Den är humanismen och rättsstaten, som med tiden utvecklat ett alltmer utvidgat folkstyre – demokratin. Stoikernas idé om allas människovärde och tanken om människans förverkligande genom dygderna vishet, mod, måttfullhet och rättrådighet är bakgrunden till det som i skolans dokument kallas för ”västerländsk humanism” och ”värdegrund”.   

Denna humanistiska ideologi har också delats av en kristen tradition. Den knöt direkt an till antikens bildningsprogram. Men kristendomen tog också över de gammaltestamentliga och judiska idéerna om människan som Guds avbild och kärleksbudet. ”Kulturarvet”, som läroplanen talar om, kommer från både Aten och Jerusalem.                                                                                                                                   
Men det ska inte förtigas att både kyrkan och skolan har haft och har ett janusansikte: en humanistisk och en auktoritär profil. Det är ur kyrkan som skola och högskola har vuxit fram. Rötterna är både ideologiska och organisatoriska. 

Teologiskt har den kristna humanismen skiljt mellan den allmänmänskliga etiken – den som gäller  alla – och den särskilda kristna etiken, som gäller de kristtroende. Inom teologin talas om två lagar: den naturliga, skapelsens lag och den kristna uppenbarelsens lag. 

När det gäller dygderna talar man om kardinaldygderna enligt ovan och de kristna tilläggs med ”tro, hopp och kärlek”. Man kan tala om bas – det allmänmänskliga – och tillägg, det kristna. Luther uttryckte normen: människan ska hävda sin rätt, den troende ska vara bredd att avstå från den, för kärlekens skull. Människosynen bakom formulerade den danske kristne humanisten Grundtvig: ”först människa, sen kristen”.   

Samhälle och kyrka bör i ett pluralistiskt samhälle mötas och samverka i erkännandet av den humana och humanistiska ”värdegrunden”, den etiska basen. Det gäller också skola och kyrka. 

Skolavslutningarna i kyrkorna bör bygga på den gemensamma allmänmänskliga ”värdegrunden” och basen. Då kan skola vara skola, och kyrka vara kyrka. Båda vilar på en gemensam bas och förenas i ett samfällt ansvar för att anförtro ”västerländsk humanism” till nya generationer. Detta är desto viktigare i dessa tider, då humanismen angrips från allt fler aktörer med allt större kraft.  

Johan Unger
seniordomprost

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Senaste artiklar