Debatt

Förvirring och otrygghet när känslorna bestämmer

Svenska kyrkans organisation skapar otrygghet. Mycket flyter. När något går snett får kyrkoherden bära hundhuvudet, menar veckans debattörer.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

”Det är vanligare med relationsproblem inom religiösa samfund än bland förvärvsarbetare totalt sett.” Det visar Arbetsmiljöverkets statistik över antalet arbetsskadeanmälningar kopplade till relationsproblem, inklusive mobbing. Vi frågar oss om det verkligen förhåller sig så att Svenska kyrkan har så många odugliga chefer – eller om det kan vara så att de många berättelserna om utstötthet ”smittar”. Är det kanske så att berättelserna skymmer blicken för andra och bättre förklaringar på kyrkans psykosociala problemområde? Britt-Marie Kjölsrud, arbetsmiljöinspektör, anser att ”Sven­ska kyrkan inte klart nog definierat vem som ansvarar för vad inom organisationen, vilket i sin tur leder till osäkerhet och att personer gör sin egen tolkning av vad som ingår i arbetsuppgifterna. Detta ger utrymme för konflikter.”
med arbetsledaransvar, räcker det i dag inte med att vara en god teolog, duktig predikant och en god medmänniska. Det måste vara tillåtet att vara kritisk till denna utveckling. Vi tror att Svenska kyrkans chefer är bättre än sitt rykte. Nu ska kyrkoherden fungera som gruppterapeut, bygga teamstrukturer, vara rationell, flexibel och kreativ. I många kurskataloger som erbjuds församlingens medarbetare kan det utläsas att det inte längre är kunskapen som efterlyses, utan förmågan att organisera den. Ledarens psykologiska förmåga är det betydelsefulla. Kravet om att känslomässigt räcka till i relationen till medarbetarna sväller i takt med de många berättelserna som medierna bidrar med.
mycket om behovet av goda ledare. Men var kan man läsa om den goda medarbetaren? För att ett arbetslag ska fungera väl, behövs både goda ledare och goda medarbetare. Tillsammans utgör vi arbetsmiljö för varandra.Inställningen är viktig. Är jag på jobbet för min egen skull – eller för att uträtta ett uppdrag som min arbetsgivare givit mig? Det senare måste vara utgångsläget.
Arbetsmiljöverkets utredare, är Svenska kyrkans arbetsplatser överlastade av känslor och missförstånd. Vi tror att det finns ett samband mellan en oklar ansvarsfördelning i organisationen och den känslokultur som råder i många församlingar.Enligt arbetsmiljölagen, äger den som anser sig vara utstött eller utsatt för kränkande behandling tolkningsföreträde. Har man ringat in ”ett fall” och ”diagnostiserat” det blir det ofta ett förlopp med många aktörer: offer, fackliga företrädare, företagsläkare, arbetsgivare, försäkringskassa och ibland medier. Vi är glada över denna utveckling, men inser att det inte är lätt att vara chef inför ett sådant uppbåd. Att leva i samma fysiska värld innebär inte det samma som att vi har gemensamma psykiska realiteter. Många missuppfattningar är helt och hållet harmlösa. Andra skapar problem.En tystnad eller ”fel” blick som inte alls var illa menad, kan, när den feltolkas, ha stora konsekvenser. Känslan av att vara avvisad kan leda till att allt blir svårare. I många fall har det gått lång tid innan arbetsledaren fått kännedom om problemet. Då har många personer dragits in i processen. Och man befinner sig i ett hav av känslor. Vi i kyrkan borde granska våra känslor lite mer! De kan lura oss.
debatten har tappat bort medarbetares ansvar för den gemensamma arbetsmiljön.Att vara ledare i en så otydligt strukturerad organisation som Svenska kyrkans och med en osäkerhet bland personalen om vad som ingår i arbetsuppgifterna, leder i vissa fall till förvirring. Kyrkoherden har ett stort ansvar – men ofta få befogenheter. Men när något går snett får denna bära hundhuvudet. Detta är den arbetsmiljö som många ledare lever i.
läsa i Kyrkans Tidning om ett stort antal kyrkoherdar som inte längre ser det meningsfullt att finnas kvar i sitt uppdrag. Detta borde föranleda viss reflexion. Svenska kyrkans organisation skapar otrygg­het. Mycket flyter. När varken förtroendevalda eller chefer vet var gränserna går för sina olika roller skapar det kriser. De som inte äger den nödvändiga psykiska styrkan faller ofta ifrån – och hamnar i statistiken över långtidssjukskrivna eller ”utköpta”. Känslorna är det värre med. De kan inte organiseras bort.
präster i Svenska kyrkan

,